Nä nu undrar jag vad det är för fel på min stickteknik. Alla sjalar jag stickar blir yttepyttesmå!
Jag maskade av min Fellowship i dag och det som såg så lovande ut när det satt på stickorna blev... en liten sketen axelvärmare. Detta, vill jag påpeka, trots att jag gått upp rejält i stickstorlek jämfört med vad som anges i mönstret. Och jag som inte ens gillar axelvärmare.
Kanske är det inte alls så att sjalarna är jättesmå. Det kanske jag som har gått och blivit jättestor?
Nåväl. En bild eller två på eländet kommer när jag ägnat mig åt en stunds våldsam blockning.
Under tiden sneglar jag avundsjuk på Lisas gigantiska och supervackra Fellowship. Min blev förvisso också fin. Fin, men liten.
Jag håller med, min Fellowship blev också mindre än jag väntat mig. Den blev ganska mycket större när jag blockat den men fortfarande inte mer än en lite större axelvärmare. Jag tror att det helt enkelt är olika hur man definierar en sjal. I mitt tycke är en sjal så pass lång att den räcker ner över baken och så bred att man kan svepa de om sig ordentligt, men det är ju inte säkert att alla tänker så eller vad tror du?
SvaraRaderaNär jag stickade min första sjal så var det med inspiration från en annan blogg, hon hade till samma sjal använt två nystan och mätte upp en stooor sjal. Min var lika stor när jag använt fyra nystan! I det fallet var det nog stickstorlek som skilde åt. Att blocka är bra men de drar ju ihop sig igen så någon riktig lösning är ju inte det heller...
SvaraRaderaSanne: Kanske är det så att de tär uppfattningen om vad som är en sjal som skiljer. Nästa gång jag stickar en sjal tänker jag iaf gå upp ännu mer i stickstorlek för nu är jag trött på högen med oanvändbara fjuttsjalar i garderoben. :-)
SvaraRaderaCecilia: Blockning är lindring för stunden. :-)