Livstecken.

Hösten är verkligen här med besked. Med stress, oändliga högar med arbetsuppgifter på jobbet, hemtentor, dagislämningar, panikplugg, förkylningar, tvätthögar, trötta barn, trötta mammor, trötta pappor och minimalt med tid för allt det där som sätter lite guldkant på tillvaron: sticktid, soffmys, gigantiska kannor med te och långsamma höstpromenader i solen. Därav detta ekande på bloggen. Dagislämningar och snoriga näsor i alla ära, det har sin charm det också, men det här är inte riktigt den typen av blogg.

Ett par varv här och där blir det stickat ändå, oftast på kollegans Rockefeller. Och så har jag ju stickat färdigt mitt allra första par fingervantar, vilket ju kommer väl till pass så kallt som det är om morgnarna.