FO – Gudrun.

När jag fick syn på mönstret till vanten Gudrun var jag tvungen att ignorera min ovilja att sticka mönsterstickning. Det var ju typ den perfekta feministvanten. Fast helt perfekt var den inte, så jag gjorde lite som jag ville.

I stället för spetsmudden har jag stickat ett par centimeter vriden resår och sedan lika mycket randigt och därefter vikt in resåren och tråcklat fast den. Jag hade kunnat skippa det tror jag, för mudden blev rätt lång. Jag har heller inte följt mönstret i handflatan eftersom jag tyckte det blev lite väl plottrigt. I stället stickade jag ett enkelt rutmönster.

Vanten är stickad i vitt Fabel och grönt Madeline Tosh Merino Light som blev över från Emelie sedan från Mont Royal. Det är så himla härligt att göra av med restgarner. Jag stickade den på 2,5 m.m. rundsticka med magic loop.

Jag är ju som sagt ingen hejare på detta med mönsterstickning. Det syns kan jag säga, haha. Framförallt i kanterna som blev knöliga och inte så fina. Och så blev den ena vanten lite, lite större än den andra. Och så blev det lite förstås en och annan ojämna maskor här och där.

Någon njutningssticknig var det ju knappast, men samtidigt är det lite kul att öva på sånt som jag inte är så bra på. Dessutom har jag ju nu ett par alldeles egna feministvantar att flåda runt i. Det är inte alls fy skam.