Ytterligare en utlottning.

På Nystverket kan man vinna fina garner i deras höstutlottning. Jag håller tummarna!

Tubsjal och lite tur.

Jag har funderat lite på att sticka sjal och varit inne och kikat lite på en tubsjal i Manos Lace Weight på hippstick.se. Dyrt garn och så är jag lite anti till att betala för mönster men den är ju ack så fin. Lyckans mig när jag som av en händelse fick se att tubsjalsmönstret är med som gratismönster i det aktuella numret av Året Runt (inte direkt min typ av lektyr i vanliga fall) och att man dessutom får 10% rabatt på garnet om man köpt tidningen! Så nu har jag slagit till på 100g i färgen Orla. Det ska bli mycket spännande att se om garnet är så fantastiskt som jag förväntar mig.

Manos Lace Weight - Orla

Produktiv helg.

En helg med ca 11 timmars möte på jobbet, och Vita Huset-maraton på kvällarna när lillkillen somnat har resulterat i framsteg bland mina små pågående projekt.

Bakstycket på koftan i babyull blev klar på ett litet tjillevipp så nu har jag börjat på framstycket. Jag gillar när det går fort, tröttnar så lätt på mina projekt när de drar ut på tiden.

Och äntligen börjar Herr Zebra ta form. Hans stackars fötter är lite olika stora, jag är alldeles för ovan med virknålen för att få till samma masktäthet (eller vad det nu heter på virkspråk) hela vägen, men jag hoppas att hans blivande matte har överseende med hans små tendenser till klumpfot. Det ska såklart till ett par öron, lite man, ögon och mun och sen är det tänkt att han ska få en liten halsduk med ett namn på. Händelsevis samma namn som på en liten tös som ska namnges nästa helg så lite pressad av tiden är jag allt. Jag tycker i alla fall att han har potential att bli sjukt söt!

Grå snedknäppt barnkofta.

Igår påbörjades nytt projekt i det fyndade garnet. Det blir en snedknäppt kofta till lillkillen. Perfekt med ett enkelt mönster med mestadels rätstickning för alla långa möten som är inplanerade på jobbet fram till valet.

Det syns lite dåligt på bilden, kameran i min iPhone är rätt rutten, men det är ett ljusgrått och gammelrosa kantband i rätstickning som sen övergår i mörkgrå slätstickning.

Jag slapp använda det grisrosa bomullsgarnet eftersom jag hittade ett halvt nystan gammelrosa, i ett glansigt bomullsgarn som jag plockade upp i någon fyndlåda någonstans för något år sedan. Har för mig att det också var eco. Det blev hur som helst en jättefin kontrast till det matta ullgarnet även om det inte framgår på bilden.

Note to self: Garnet som används är ljusgrå M&K ecobabyull färg o172 (65-663) samt mörkgrå M&K ecobabyull färg 0171 (66-152). Det gammelrosa har jag slarvat bort etiketten på. Kantbandet stickas på 3:or, resten på 3,5:or.

Barntröja i alpacka - färdig.

Nu är barntröjan i Alpacka äntligen färdig. Den blev inte riktigt som jag tänkt, förmodligen för att jag tappade bort mönstret efter de första centimetrarna och sen fick gissa mig fram. Framförallt blev kragen skum (den stickade jag till och med efter mönster, men det hjälpte inte). Eventuellt får jag virka upp några cm vitt i framkanten när modellen behagat prova. Jag misstänker att den är lite för urringad. Så egentligen är den väl bara nästan klar, men den får nog vila ett par veckor så får jag se sen hur jag gör.

Tävling

Det här vore en dröm att vinna! Jag är med och tävlar hos Ginas stickblogg där hon firar 30 000 besökare.

Garnet som gick i graven.

Min mor lärde mig att sticka när jag var liten. Jag minns att jag fick en liten stickbox med fyra små garnnystan i olika färg, två knubbiga små trästickor och en beskrivning på hur man stickar en mycket liten, och enkel, tröja. Alldeles, alldeles lagom till Sven. Min bruna, ytterst slitna teddybjörn (varför han heter Sven är en helt annan historia, om än rätt charmig den med). Om sanningen ska fram var det nog mestadels min mor som stickade den där tröjan, men jag tittade ivrigt på och en och annan maska fick jag till. Sen dess har det blivit ett och annat stickprojekt. Ett par tröjor, några halsdukar, ett och annat bebisplagg och typ en miljon sockar och vantar.

Är man en stickare är man oftast också en garnsamlare. Det blir en hel del nystan över, ett här och ett där, och såklart passar man på att fynda när tillfälle erbjuds. Jag hade genom åren lyckats samla på mig en rätt rejäl garnsamling. En garnsamling som gick i graven när vi flyttade för snart två år sedan. Vi drabbades nämligen av en mardröm i förra lägenheten. En mardröm som stavas pälsänger. Otäcka, otäcka små kryp som jag tyvärr har en sak gemensamt med. Min kärlek till garn. Skillnaden är att de små otäckingarna ÄTER garnet. Det gör inte jag. De är näst intill omöjliga att bli av med så vi vågade inte ta risken att få dem med oss i flytten. Med en liten tår i ögonvrån (skämta inte, jag storbölade men vi skyller på att jag var gravid och hormonell) så fick säckar med garn fara till garnhimlen och jag fick vackert ta adjö.

Nog för att jag har samlat på mig en hel del nytt garn sen dess, men jag kommer alltid att sakna utvalda delar av min älskade garnsamling. Snyft.