Aaa-tjo.

Trött och förkyld fröken. Inte har hon bloggat och knappt har hon stickat. Men min Solution är färdigstickad och väntar bara på lite blockning innan hen kan få säga hej på bloggen. Och så stickar jag ett par slätstickade sockor i Drops delight till en kollega. Jag brukar, som jag säker nämnt tidigare, avsky att sticka i det garnet men just de här nystanen är ganska beskedliga. De är inte så ojämnt spunna och de delar sig bara ibland. Ibland är det rätt skönt att ägna sig åt stickningar där det inte händer så mycket, som en slätstickad socka till exempel. Det är liksom bara att sticka på.

Och så en sådan där sak som jag inte förstår: hur kunde Amanda Fondell inte gå vidare i Mellon i går? Skandal. Måste man rösta själv för att det inte ska bli så här tokigt i fortsättningen? Bara massa gubbar och grabbar som går vidare. Trist.

Nej, jag är ingen Mellotjej. Egentligen. Lyssnar nästan bara på kvinnliga singer and songwriters, Tom Waits och jazz. Men jag och min pappa tittade alltid på Mellon när jag var liten och det har inte blivit av att jag slutat upp med de dumheterna, så jag fortsätter. Inte särskilt slavsikt och jag röstar inte men ändå, fortsätter att titta gör jag.

Kreativa förslag på hur en egentligen stavar till aaa-tjo mottages för övrigt tacksamt.

FO – Tvåändsstickade muddar.

Min första tvåändsstickning är färdig, ett par muddar. De blev lite ruffiga och ojämna men för att vara första gången är jag ändå nöjd. De är stickade på KnitPro strumpisar 3,00 m.m. i ett z-tvinnat garn som vi fick på kursen jag gick för två veckor sedan. Det gick åt 20 gram naturvitt och en dryg meter av det gråa.

Mönstret fick vi också på kursen, men det var egentligen tänkt att bli en liten minivante. Efter den mönsterstickade romben är det meningen att det ska minskas av men jag valde att i stället lägga till några varv rätstickning och två kedjevarv innan jag maskade av, för att få en mudd. Jag tyckte att det var roligare att sticka något som jag sedan kan använda och användbara är de ju – mina första tvåändsstickade muddar.

Nu är jag lite sugen på att ge mig på ett lite större tvåändsstickat projekt. Hedvigs påbörjade Ölandsvantar inspirerade mig så kanske vågar jag ge mig i kast mer ett par sådana.

FO – Sockor i avbruten mosstickning.

Jag har alltid en lite enklare stickning i väskan som får komma fram på möten eller föreläsningar. Det här är det färdiga resultatet av den senaste "mötesstickningen" som fick sig en extra skjuts i och med att vi hade personaldagar med jobbet i veckan. Det är knasigt att försöka ta sockbilder själv, men man kan i alla fall se på ett ungefär hur de ser ut.

De är som sagt stickade i avbruten mosstickning vilket jag tycker passar den här typen av garn perfekt. Det blir himla snyggt och det händer lite mer än i ett par vanliga, slätstickade sockor.

Jag har inte stickat efter något särskilt mönster utan la helt enkelt upp 64 maskor på 2,25:or och satte i gång. Garnet är en rest från Rockefeller-sjalen som jag stickade till min kollega. Malabrigo sock i färgen Rayon Vert och det gick åt cirka 60 gram. Tunna och lätta att ha på foten.

Jag har inget större hopp om att de ska hålla särskilt länge eftersom Malabrigo Sock ju är ett rent ullgarn, men de känns lyxiga och mjuka att ha på sig så jag tänker njuta så länge det varar.

FO – Älsklingssockar.

Älsklingssockarna är klara. Jag har inte använt något mönster men gjorde ungefär såhär:

Jag la upp 80 maskar på stickor 2,25 m.m. och stickade resårstickning (2a, 2r) i 20 centimeter. Hälkappan är cirka 9 centimeter och efter att jag hade minskat för hälen plockade jag upp 16 maskor på var sida för valvet. Minskade på vartannat varv tills jag åter hade 80 maskor på stickorna och sedan stickade jag på tills de var lagom långa. Minskade för tårna och tråcklade ihop med Kitchener stitch.

De är stickade i Regia Galaxy i färgen 01561. Marinblå botten med lite gula och gröna inslag. Det är ett garn som jag fick i något sockgarnspaket någon gång. Jag tyckte att de blev helt okej och Älsklingen är nöjd så nu är husefriden återställd. Hurra!

Solution.

Jag har, som så många andra, påbörjat en Solution. Jag var övertygad om att jag skulle sticka min i gult, precis som på bilderna i mönstret men så snubblade jag över det här garnet i garnaffären. Manos silk blend fino i en jättevacker gråblå nyans. Jag kunde inte låta bli att köpa tre härvor så nu har jag en gråblå Solution på gång. Jag köpte också 5,00 m.m.-tippar i en ambition att få till en lagom stor och inte för liten sjal (mönstret säger 4,00). Mycket klumpigt att sticka med så tjocka stickor men jag antar att jag kommer vänja mig. Och stiligt blir det ju.

FO – Rockefeller nummer två.

Nu när min rara kollega har fått sin Rockefeller måste jag ju få visa upp den för er också. Det är som sagt min andra Rockefeller, den första hittar du här. Det är fantastiska Stephen West som har designat mönstret som släpptes som en mysteriestickning i somras.

Jag gjorde av med cirka 105 gram Malabrigo Sock i färgen Rayon Vert (färg B) och cirka 130 gram Kidazzle Minegold från Fleece Artist (färg A). Sjalen är stickad på Knit Pro rundsticka, 3,75 millimeter och 80 centimeter kabel. Jag är mycket nöjd och jag tror att mottagaren också blev nöjd och glad. Det är så väldigt härligt med stora sjalar och så är jag lite extra svag för just randigt.

Och om jag ser en smula skum ut på bilderna kan jag meddela att det beror på att det var kallt. Hemskt kallt. Jag längtar till våren och ljuset så att jag kan få till lite dugliga bilder till bloggen utan att frysa rumpan av mig.

FO – Lady Bulle.

Jag vet inte hur mycket man får avvika från ett mönster och ändå hävda att man har stickat efter det, men här är min version av Lady Bulle. Knasigt namn förresten, Lady Bulle. Mönstret hittade jag på Ravelry när jag letade efter en lämplig stortröja/tunika att sticka. Den är stickad i ett stycke, uppifrån och ner. Originalmönstret är enfärgat och innehåller fickor men jag tycker att funktionen med stickade fickor brukar vara lite sådär så det hoppade jag över. Jag följde mönstret för storlek small eftersom jag använde lite större stickor än vad mönstret angav. Vanligen använder jag medium.

Tröjan är stickad i Cascade 220 Wool i färgerna Grey (8509) och Black (8555). Det gick åt cirka 375 gram av det gråa och 260 gram av det svarta. Till kroppen har jag använt Knit Pro rundsticka 4,50 millimeter på 80 centimeters kabel. Ärmarna är stickade på 5,00 millimeters strumpstickor i bambu för det var vad jag hittade här hemma. Det syns förstås lite att ärmarna och kroppen är stickade på olika stickor men det är inget som stör så där fasligt mycket.

Om jag ska vara ärlig så var det ett ganska tråkigt mönster. Hyfsat okej som tv-stickning men nästan lite för enkelt till och med för det. Det enda som krävde uppmärksamhet var att räkna antalet varv för ränderna och att komma ihåg att göra "jogless stripes". Jag tror inte att jag kommer att sticka Lady Bulle igen men förmodligen kommer den här att bli väl använd och det känns roligt!

Om att sticka till Älsklingen.

Jag har aldrig stickat något till min sambo, trots att jag mer än gärna stickar och ger bort till nära och kära. Häromdagen när vi smågrälade lite kom det fram att detta är något som sårar min älskling, att jag aldrig har stickat ens den minsta lilla socka till honom. Jag tror att min haka hamnade någonstans vid knäna. Detta var kanske det sista jag väntade mig att få höra av just honom. Det är nämligen så att när vi blev tillsammans och älskling förstod att stickning var något jag gärna ägnar mig åt så sa han följande:

"Kom bara inte dragandes med en massa fula hemstickade tröjor som jag sedan känner mig tvingad att ha på mig. Det har jag varit med om alldeles för många gånger."

Möjligen sades det med en liten gnutta humor, men jag tog det ändå på största allvar. Okej, tänkte jag. Vill han inget stickat ha, ska han inget stickat få. När jag påminde honom om anledningen till att jag inte stickar till honom såg han liten skamsen ut. "Men du stickar ju snygga grejer..." sa han. Och jag tänkte att sju år var väl en alldeles lagom tid av stickkarantän för det där dumma uttalandet om fula hemstickade tröjor så nu har jag påbörjat ett par sockor. Till älskling.

Älsklings första sockor.

Årets stickningar – bildkavalkad.

Jag hade två nyårslöften för 2012. Det ena var att jag inte skulle köpa några kläder. Det höll jag till april och sedan gick det käpprätt åt fanders. Men det innebar i alla fall tre köpfria månader och det var ju inte fy skam det heller. Mitt andra nyårslöfte var att färdigställa en stickning i månaden under året. Det är lite en definitionsfråga om jag höll det eller ej. Jag hade några månader (juni, oktober och november) då det inte blev några färdiga stickningar alls men å andra sidan blev det tretton färdiga stickningar totalt. Och så är jag ju nästan, nästan färdig med min Lady Bulle-tunika och kollegans Rockefeller vilket är de två stickningar som har upptagit det mesta av min sticktid under slutet av året.

Garnfrökens FO:s 2012

Traveling Woman, januari.

Achilles Heal, januari.

Creepy Filler Bunny, februari

January Cable Socks, mars.

Tråksockar (till mamma), april.

Opsa, maj.

Monkey Socks (till syster), juli.

Haruni (till vännen J), augusti.

Fellowship, augusti.

Pomatomus, september.

Rockefeller, september.

Restgarnssockar, september.

Knotty Gloves, december (fast egentligen oktober tror jag).

Och gott nytt år till alla fina stickerskor och en och annan vän och kusin som tittar in här och säger hej då och då!

FO – Knotty Gloves.

De här vantarna har ju varit klara hur länge som helst. Och eftersom året snart är slut måste jag ju hinna lägga upp dem på bloggen också.

Mönstret heter Knotty Gloves och är ett gratismönster som går att hitta på Ravelry. Jag stickade dem i en handfärgad merinoull som jag köpt på Litet nystan. Jag minns inte vilken stickstorlek jag använde men jag tror att det var 2,25 m.m. eller 2,50 m.m. Tillräckligt smått för att jag skulle lyckas bryta av ett par stickor i alla fall. Det är mitt allra första par fingervantar och det var inte alls så läskigt eller svårt som jag väntat mig. Vantarna är väl använda, jag har de på mig varje dag. Kanske måste jag sticka ett par till för att ha något att byta med, men då väljer jag nog ett annat mönster.

Jo men jag stickar ju också.

Adventsmys i soffan. Jag har bäddat ner den fortsatt sjuka treåringen men är själv klart på bättringsvägen från den där otäcka influensan. Jag dricker den första koppen kaffe sedan i tisdags (!) och stickar på ett av de två evighetsprojekten som följt mig under hösten.

En Lady Bulle-inspirerad uppifrån-och-nertröja. Min första tröja stickad i ett stycke. Gud så skönt att slippa tråckla ihop den, hoppas bara att den kommer att passa. Jag stickar i Cascade 220 Wool, 8509 Grey och 8555 Black, på stickor 4,5 m.m.

Nytt.

Nu har jag hämtat mina nya glajjor. Det blev som synes nr 2, också det par som fick flest röster i jämn kamp med nr 3. Tack för hjälpen!

Jag har också repat upp min Fellowship. Vi kan nöja oss med att säga att det inte är så dumt att läsa mönstret ordentligt. Nu har jag börjat om i garnet som syns på bilden ovan. Silla i 70 procent ull och 30 procent mullbärssilke. Det är en fantastisk lyster i garnet som är mjukt men samtidigt har lite stadga. Jag tror att det kommer att blir hur bra som helst.

Nu blir det öde på bloggen några dagar igen. Jag och min lilla familj (och min Fellowship såklart) tar tåget till älskade Jämtland i eftermiddag. Hoppas att ni får en fin midsommarhelg allihop!

FO – Opsa.

Här är min fina, eldiga Opsa. Jag har stickat den minsta varianten på sticka 3,5 m.m. så den är verkligen yttepytteliten. Nog för att jag ville göra den liten men det här blev i minsta laget. Tyvärr har jag inte mer garn, Chiligredelins Marilyn, så den får vara som den är. Funkar fint som en liten sjalette eller scarf till skinnjackan när det blåser lite kyligt.

Ursäkta min pollenchockade nuna. Jag har inte gråtit. Jag är inte solbränd. Jag är inte sjuk. Bara allergisk.

Om jag kommer sticka fler Opsor? Såklart! Jag har redan påbörjat en större variant i blå Alpaca Silk.

Opsa.

Det är klart att jag måste sticka Visalisas Opsa. Oj, så fin den är. Jag stickar min i Marilyn (minns inte vad färgen hette) från ChiliGredelin. Bästa stickdesignern, snyggaste sjalen i underbaraste garnet. Det kan ju inte bli annat än bra. 

FO – Tråksockar.

Mönsterlösa slätstickade sockar med istickad häl, stickade från skaftet och ner. Tråksockar får de kallas, mest för att de var så väldigt trista att sticka. Jag nöjer mig med att säga att Drops Delight inte är mitt favoritgarn.

Det är roligt att jag har blivit så säker i min sockstickning att jag inte måste utgå från ett mönster längre, även om det kan vara jätteroligt att titta på mönster för inspiration. Ett gäng strumpstickor (i det här fallet 2,5 m.m. om jag minns rätt) och ett garnnystan är allt som behövs.

Som synes är de för små för mig så de för ligga i presentlådan och vänta på att någon med storlek 37/38 för får sig att fylla år eller bjuda mig på middag.

FO - January cable socks.

Det här är första gången jag har stickat ett par alldeles egna sockor, utan att följa något mönster. Ja, om man bortser från raggisar då förstås. Jag har svårt för att säga att jag har hittat på mönstret för jag har ju egentligen bara plockat ihop lite olika tekniker som jag gillar och kombinerat dem på ett sätt som jag tycker är snyggt.

De har legat färdiga ett tag i väntan på att bli fotade. Eftersom de påbörjades i januari har de fått namnet January cable socks. De är stickade i Drops fabel (färg nummer 109, cerise) på stickor 2,5 millimeter, från resåren (64 maskor) och neråt. Det gick åt 70 gram garn till mig som har storlek 39 i skor. Flätorna på sidan gör att passformen är mycket flexibel och längden på skaften blev perfekt. De sticker precis upp ur bootsen om jag drar dem utanpå jeansen. Jag älskar att sidoflätorna liksom delar sig även om jag hade kunnat få till det snyggare vid hälen. Nåväl, man lär av sina misstag.

Det var inte sista gången jag komponerade ihop ett par egna sockor. Riktigt kul ju!

Sockor, sockor, sockor.

Jag är färdig med ett par sockor som jag påbörjade för någon månad sedan. Eller ja, de har varit färdiga hela veckan faktiskt men jag hinner ju aldrig fota dem så länge det är ljust ute. Jag hoppas verkligen att jag lyckas få det gjort i dag eller i morgon. Det är mina första sockor där jag har komponerat mönstret själv så det ska bli spännande att höra vad ni tycker.

Sockor är ju den bästa stickningen att ha i väskan när man är på språng så jag påbörjade raskt ett nytt par. Den här gången i Drops delight som jag fyndade på rean för ett tag sedan. För en gång skull (den första tror jag) stickar jag ett par helt enkla, slätstickade strumpor. Inte minsta lilla krusidull. Det är ju lite trist men jag tror att det kommer att göra garnet rättvisa.

Vilket trist garn att sticka i förresten: strävt, ojämnt och luddigt. När jag skulle sticka den vridna resåren i början fick jag nästa lite krupp för det delade sig så förbaskat hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte när nystanen fick följa med hem men jag föll väl för färgerna förstås. Jag tror att de blir snygga till ett par blå jeans.

FO – Creepy Filler Bunny.

Mitt första projekt ur den fantastiska boken "Knits for nerds" är härmed avslutat. Jag fick ju lite panik där häromdagen när jag insåg att jag inte skulle hinna färdigt med något av min påbörjade projekt innan månadens slut och har man ett nyårslöfte så har man. Det verkar onödigt att bryta det såhär redan i februari.

Jag lade helt enkelt upp ett litet miniprojekt på stickorna och ägnade ett par timmar åt att sticka en "Creepy Filler Bunny". Kaninens nya husse är mycket nöjd med sin nya lilla kompis.

Mönster: Creepy Filler Bunny ur boken Knits for nerds.

Stickor: KnitPros strumpisar, 3,25 mm.

Garn: Väldigt lite Drops Fabel i färg nr 109.

Övrigt: Stoppvadd och två svarta knappar, olika stora.

Roligt och lättstickat mönster. Jag använde tunnare garn och mindre stickor än vad mönstret angav och fick således också en lite mindre kanin. Jag hade tjänat på att sticka med dubbelt garn för stoppvadden lyser igenom lite mer än önskvärt. Vad gäller själva mönstret så är det egentligen ganska enkelt att följa men det innehåller tyvärr några små slarvfel eller klumpiga formuleringar som gör att man nog måste ha stickat en del innan för att det inte ska bli tokigt. Jag har aldrig stickat en figur innan så det var en rolig erfarenhet. Kul med ett snabbt projekt också, jag tror inte att hela projektet tog mer än tre timmar allt som allt.

Ut ur koman.

En ruggig förkylning gjorde så att jag till sist missade Syfestivalen förra helgen, trots att jag hade lyckats möblera om tillräckligt för att i teorin kunna ta mig dit på söndagen. En liten rundtur bland de bloggerskor som var där säger mig att jag kanske inte missade alltför mycket, men ändå. Jag hade ju VUNNIT en biljett. Hmpf.

Jag har ju ett litet nyårslöfte – att jag ska slutföra minst en stickning i månaden under hela året. Februarikoman, förkylning och en högst intensiv vecka på jobbet har gjort att jag insett att jag inte kommer att hinna färdigt med vare sig Offe eller mina Januarisockar. Jag har lagt upp ett litet, litet miniprojekt på stickorna som jag nu sätter mitt hopp till. Tur att det är skottår. En extra februaridag är precis vad jag behöver.

Offe-kant.

Det är stressiga tider. Även om jag har försummat bloggen en smula så har jag dock hunnit sticka en del. Mestadels simultanstickning under föreläsningarna på universitetet och då mest sockar eller dylikt som är enkelt att ta med. Jag har heller inte haft något kantgarn hemma till min Offe vilket är ytterligare en anledning till att den har fått vila. I går hann jag i alla fall förbi garnaffären men typiskt nog hade de inte det garn jag ville ha till min Offe-kant. Efter lite dividerande valde jag att testa med Palino, 100% merinoull i lite tjockare kvalitet. Jag misstänker att det inte blir helt bra eftersom det är ett ganska ostadigt garn och jag hade hellre önskat någon form av sockgarn. Nåväl, antingen så blir det bra eller så blir det inte bra, jag lär väl märka vilket. I övrigt är jag mycket förtjust i att sticka ichordkanten. Inte nog med att det blir snyggt, det är dessutom lite meditativt att flytta maskorna fram och tillbaka och låta det hela ta sin tid.