Om att sticka till Älsklingen.

Jag har aldrig stickat något till min sambo, trots att jag mer än gärna stickar och ger bort till nära och kära. Häromdagen när vi smågrälade lite kom det fram att detta är något som sårar min älskling, att jag aldrig har stickat ens den minsta lilla socka till honom. Jag tror att min haka hamnade någonstans vid knäna. Detta var kanske det sista jag väntade mig att få höra av just honom. Det är nämligen så att när vi blev tillsammans och älskling förstod att stickning var något jag gärna ägnar mig åt så sa han följande:

"Kom bara inte dragandes med en massa fula hemstickade tröjor som jag sedan känner mig tvingad att ha på mig. Det har jag varit med om alldeles för många gånger."

Möjligen sades det med en liten gnutta humor, men jag tog det ändå på största allvar. Okej, tänkte jag. Vill han inget stickat ha, ska han inget stickat få. När jag påminde honom om anledningen till att jag inte stickar till honom såg han liten skamsen ut. "Men du stickar ju snygga grejer..." sa han. Och jag tänkte att sju år var väl en alldeles lagom tid av stickkarantän för det där dumma uttalandet om fula hemstickade tröjor så nu har jag påbörjat ett par sockor. Till älskling.

Älsklings första sockor.