Trampmaskin.

Ser det här ut som en trampmaskin? Ni vet en sån där som tokiga människor plågar sig med på gymmet? Nej just det! Säg det till min käre son... Han har nämligen fått för sig att det bästa sättet att spendera nätterna på är genom att gång på gång upprepa följande:

1. Snurra ett halvt varv i mammans säng,

2. Böka runt lite tills han hittar rätt position,

3. TRAMPA MAMMAN I ANSIKTET. På riktigt. Tramp, tramp, tramp.

Det är klart. Det är ju inte så väldans lång tid kvar till badbrallesäsongen så en får väl ha förståelse för att han vill slimma till de där knubbiga små låren och lilla rumpan. Vad gör man inte för sina barn? Synd bara att det är så förbaskat omöjligt att sova samtidigt.

Den uppmärksamme noterar inte bara Garnfrökens trötta blick utan även en viss Swallowtail slarvigt slängd om halsen.

Äsch.

Jag gör en massa saker. Och har jättemånga ord som snurrar runt i huvudet och vill hamna på någon blogg någonstans i cyberrymden. Det råkar bara inte handla så mycket om garn just nu. Jag hamnar nästan alltid i sticksvacka när våren börjar titta fram. Verkar dumt om sticksvacka automagiskt (jo, just det, automagiskt) måste betyda bloggsvacka så jag tänker att Garnfröken får pladdra på om precis vad som faller henne in ett tag framöver. Hoppas att det känns okej, om det nu fortfarande är någon som sticker in näsan här då och då.

Jag lever... tror jag.

Nu får Garnfröken ta och skärpa sig. Det är ju rena rama bloggtorkan här! Ni vet, ibland så hinner livet liksom ikapp en. Och ramlar över en. Lite som en lavin sådär. Och sen får man ägna ett par veckor åt att gräva sig upp ur snön. När man väl är uppe igen är man halvdöd av trötthet och måste bli ompysslad och tyckt-synd-om en stund innan man är redo att möta verkligheten igen. Ungefär så känns det när en liten familj lyckas komma över fem (tror jag det blev till slut, om det nu är slut, jag vågar inte ropa hej än) magsjukor, tre rediga förkylningar och en vecka med nära 40° feber och ögoninflammation på lite mindre än två månader. Jag är trött.

Jag har nästan inte stickat något alls. Har således inte heller så mycket att blogga om. Nu känns det som att inspirationen börjar komma tillbaka lite grann. Tack och lov. Åh, vad jag har saknat inspirationen!

Klart du vill ha en ugglalala!

Min kompis Sophie syr fantastiska ugglelika figurer som kallas för Ugglalalas! Varje Ugglalala är helt unik och har dessutom en fantastisk personlighet. Nu har hon lagt upp en massa nya kompisar på sin hemsida, så skynda och se efter om någon Ugglalala vill flytta hem till just dig!

www.ugglalala.se

Bättre.

Nu känns det som att vi (peppar, peppar) börjar komma ifatt här hemma. Vi har städat, tvättat och jag har lagat riktig mat flera dagar i sträck. Alla verkar (peppar, peppar igen) friska och vi har till och med varit ute lite i helgen. Fortfarande mycket jobb att komma ikapp med så det blir inte så fasligt mycket stickat. Jag har stickat färdigt en liten babykofta som ska monteras och få knappar, men både Maevasockorna och koftan Jaqueline vilar just nu. Hoppas, hoppas vi får vara friska ett tag!

Magsjuka igen.

Natten till onsdag insjuknade sambon. Natten till idag insjuknade jag. Det är fjärde omgången magsjuka i vårt hem sen 21 januari. Ska man skratta eller gråta? Nåja, nu vet ni iaf varför det inte har blivit så mycket vare sig stickat eller bloggat i det garnfrökenska palatset den senaste tiden. På återseende när jag lämnat hinken bakom mig.

Det långväga garnet är här.

Nu har garnet kommit! Det blev lite dyrare än vad jag räknat med dock. Nog för att jag anade att jag skulle få betala tullavgift (99 kr) men att posten skulle ta 100 spänn för att forsla paketet mellan Arlanda (eller vart flygplanet nu landade) och Slussen kändes lite surt. Nåja, nu är det framme och det var till och med finare än vad jag vågat hoppas så jag är jättenöjd. Ett rart litet handskrivet kort hade de skickat med också. Garnet är lite mörkare än på bilden. Det påminner om Eskimo men luddar inte alls lika mycket.

Jag har börjat förstås genast på min Jaqueline. Det är ganska otympligt att sticka Rizottostickning på stickor nr 7. Rizottostickning är nytt för mig och jag tycker att det blir riktigt snyggt. Alltid roligt att prova på nya tekniker. Det ska blir spännande att se det färdiga resultatet sedan.