Sjukstuga.

Det ironiska i att jag har spenderat halva våren med att gå i terapi för min hysteriska rädsla för att bli magsjuk. Mindre än en vecka efter att terapin (med mycket gott resultat ska sägas) avslutas blir jag – tada – magsjuk. Och inte bara jag för den delen utan sambon och Grodprinsen också. Inte kul, men en får vara glad att det inte tycks ha varit en sjuka av värsta sort. Och för att familjens minsting än så länge tycks ha klarat sig. Men jag vågar inte vara på och fingra på stickningen. Jag vill ju inte kontaminera något och får tillbaka eländet. Så nu jag har infört 48 h stickkarantän. Tråkigt värre.

Grått, grått, grått.

Man kan kanske inte anklaga mig för att ha gått bananas bland färgerna i hörnan med reagarner från Drops i garnaffären i går. Grått, grått, grått. Till mitt försvar vill jag säga att det inte fanns så många fina färger kvar av Baby Merino-garnet och jag gick faktiskt in i affären för att köpa grått sockgarn eftersom jag vill sticka mig ett par grå Kalajoki.

Som en del i Dödergöks sockutmaning ska jag testa på att sticka ett par sockor på magic loop så en 2,50 m.m. rundsticka fick följa med också. Men varför i hela fridens namn finns det inte Knit Pro-tippar mindre än 3.00 m.m.? Mycket irriterande.

Hemlispaket #4.

Jag har fått en sådant fin paket från min hemlis! Hen har verkligen tänkt till. Rooiboste som jag tycker så mycket om, och supergott ekologiskt snacks. Och garnet sedan... Ett nystan härligt Zauberball – där min hemlis särskilt har haft Dödergöks sockutmaning i åtanke – och så två nystan Sachenmeyer Baby Wool i en somrigt grön nyans. Det senare är också en ny bekantskap i min garnsamling och återigen måste jag lyfta fram hur roligt det är med dessa byten där jag får chansen att prova på både garn och färger som ligger lite utanför det jag vanligen ger mig på i garnaffären. Tack snälla hemlis. Och nu håller jag ju på att dö av nyfikenhet.... Vem ääääär du???

FO – Garter Yoke Baby Cardi.

Skrotungen har fått en sommarkofta. Mönstret heter Garter Yoke Baby Cardi och finns gratis på Ravelry. Jag har följt mönstret hyfsat men lagt till några aviga ränder på kroppen. Koftan är stickad i Debbie Bliss Eco Baby Cotton, på stickor 4,00 m.m. och det gick åt ungefär 115 gram. Garnet har jag fått av min hemlis. Jätteroligt att sticka ett bomullsplagg, det är något jag inte gör allt för ofta.

Mönstret var välskrivet och enkelt och passformen på koftan är väldigt bra. Den stickas uppifrån och ner, ett bra grundmönster att utgå ifrån om en vill improvisera lite, som de aviga ränderna jag gjorde.

Den skarpögde noterar att antalet knappar inte stämmer överens med antalet knapphål. Det var så fint med bara tre knappar så jag bestämde mig för att sticka om kantbandet, men det har ännu inte blivit av eftersom sommaren kom i all hast och Skrotis med största nödvändighet behövde använda sin kofta. Han är ju inte en jättesamarbetsvillig modell men söt är han. Både med och utan kofta.

Plötsligt händer det.

Nu ska här blockas. Om gudarna, eller bebisen, är på min sida.

En älskad farmor.

Det skiljer nästan 91 år mellan de två på bilden. Min fina farmor och hennes yngsta barnbarnsbarn, min lilla skrotunge. Farmor var här på påskfika i söndags och jag såg fram emot att få visa henne min estniska spetssjal. Tyvärr hann jag inte blocka den och fästa trådarna men hon nickade genast igenkännande när jag räckte fram den för att visa.
"Haapsalu" konstaterade hon.
Jag tog fram Nancy Bush bok Knitted Lace of Estonia så att farmor fick bläddra i den. Sedan klappade hon lite mer på min sjal, höll upp den mot ljuset och inspekterade lite till.
"Duktig flicka" sa hon sedan. Och när farmor säger duktig flicka, då värmer det i hjärtat, det gör det. Någon som har stickat i så många år borde ju veta vad hon pratar om menar jag. I november fyller hon 92. Och jag hoppas innerligt att vi får ha henne med oss ett tag till, älskade farmor.

Att sy ihop 95 maskor med kitchener stitch.

Rektangulära estniska spetssjalar stickas i två delar och sedan syr man ihop dem med varandra. Att sy ihop 95 maskor med kitchener stitch är något utav en utmaning. Särskilt när man som jag bara har använt tekniken för att sy ihop socktår innan. När man syr ihop socktår är tricket att dra åt ordentligt mellan varje stygn. Här måste man göra tvärtom, se till att det hela tiden är löst och elastiskt för att inte spetsen ska dras ihop. Vi får se hur resultatet blir, jag har en känsla av att jag behöver en övningsomgång eller två.