Instagram.

Jag tror att jag pausar lite här. Livet och allt sånt ni vet. Men sedan igår finns jag på instagram. Kul grej. Garnfroken heter jag där. Häng med!

FO – Blank Canvas.

Efter att jag stickat sjalen Marin var jag helt såld på Ysolda Teague. Jag gillar verkligen den skräddade känslan, enkelheten och de fina detaljerna. Blank Canvas är verkligen den perfekta baströjan. Passar till allt och går (om man vill) att variera i det oändliga.

Tröjan är lite speciell i och med att intagningarna för midjan inte görs i sidorna, utan i stället som en detalj en bit in från sidan på både fram- och baksida. Det gör att den får ett väldigt fint och smickrande fall. Jag tycker också att detaljerna kring axlarna och halsringningen är väldigt stiliga. Och passformen! Jösses så trevlig passform tröjan har.

Jag har stickat den här tröjan i ett nytt favoritgarn, Cheeky Merino Joy från Organic Knitters. Det är den andra tröjan jag stickar i det här garnet på kort tid och jag är väldigt, väldigt nöjd med både känslan under stickningens gång och det färdiga resultatet. Just den här färgen heter Cornish slate, en mörkt grå med ett litet drag av midnattsblått i. De två nedre bilderna återger färgen bäst. Det gick åt lite drygt tre härvor á 100 gram stycket.

Jag följde mönstret till punkt och pricka förutom att jag gick upp i stickstorlek till 4,50 m.m. eftersom min stickfasthet i sedvanlig ordning inte överensstämde med det som var angivet i mönstret, samt att jag la på några centimeter på både kropp och ärmar. Jag följde också storlek 40 trots att jag är en 38:a eftersom jag inte ville ha den så supertajt.

Jag är verkligen supernöjd med både tröja och mönster. Det blir nog mer Ysolda för min del framöver.

FO – Marin.

Jag har stickat den fiffiga lilla sjalen Marin. Det är en rätstickad, vändbar historia som stickas från den ena änden till den andra och får sin form av ökningar, minskningar och förkortade varv. Jag tycker att den är jättefin! Jag stickade min i Madeline Tosh Merino Light i färgen Dr Zhivagos sky. Garnet är ganska mycket mer melerat än vad jag hade hoppats på, men jag tycker att den blev fin ändå. Hade jag däremot stickat en tröja så hade jag valt ett mindre melerat garn. Jag stickade min sjal på 4,50:or och den mäter nästan precis samma färdiga mått som mönstret anger. Dock hade den gärna fått vara lite, lite längre för att ligga riktigt bra om halsen. Om jag stickar den igen kommer jag nog att räkna om lite och lägga till några rapporter för att få den aningens längre.

Jag kan verkligen rekommendera mönstret. Jag blev så förtjust att jag genast la upp en nya Ysolda-stickning. En tröja blir det.

FO – Waterlily.

Jag har stickat en Waterlily i pimabomull från Strikk. Det är mitt första större projekt i bomull, men piman är så mjuk och följsam att det inte alls blev så förfärligt illa som jag hade föreställt mig. Jag tänkte att varenda liten skavank skulle synas och visst är bomullen inte riktigt lika förlåtande som ullen, men det blev riktigt bra!

Waterlily finns med i magasinet Pompom nr 8. Där finns flera härliga mönster som jag kommer att ge mig i kast med så småningom. Jag valde att sticka med stickor 3.50 m.m. och la dessutom upp en storlek större (strl 4) för att sedan minska för midjan och sticka strl 3 från bysten och uppåt. Waterlily är annars helt rak i modellen men det passar inte min kroppstyp riktigt så jag är glad att jag gjorde som jag gjorde.

Det gick åt ungefär 3,5 härvor á 50 g av garnet som är både ekologiskt och rättvisemärkt. Jag har valt att inte blocka den eftersom jag tycker att det är ganska fint när ärmen rullar upp sig lite, så att det liksom blir lite holkkänsla på ärmen.

Och så måste jag ju tacka knit-a-long-gruppen Caramel-KAL på Facebook för utan den hade jag nog aldrig gett mig i kast med det här projektet som ligger ganska långt ifrån sånt jag vanligen stickar. Så hurra för den och alla trevliga stickerskor som hänger där!

Pippitårta till sexårskalas.

Eftersom min fina äldsta son fyller år mitt i sommaren har han de senaste två födelsedagarna fått ha sitt kalas i början av juni, innan alla kompisar far på äventyr. Han gör sin sista termin på förskolan innan det är dags att bli stor, och eftersom hans förskola heter Villekulla fick årets kalastema bli Pippi Långstrump. Jag har inte bakat så många fintårtor i mina dagar, detta är mitt tredje tårtbak ever. Klurigt är det, men också ganska skoj.

Det som tog mest tid var att modellera figurerna, såklart, för att jag är fullkomlig nybörjare på detta. Jag blev ganska nöjd med Herr Nilsson och Lilla gubbens huvud, man och svans. Pippi och Lilla gubbens hovar och ben lämnar dock en del i övrigt att önska. Jag är så långsam att sugarpasten hinner bli torr innan jag är färdig, vilket gör att den spricker och har sig. Pippi gjorde jag lite för länge innan kalaset, av någon anledning sjönk hon ihop alldeles och blev en liten knubbis. Dessutom flöt fräknarna och den målade munnen ut (jag använde en penna med ätbar färg) så jag fick försöka rädda ansiktet bäst jag kunde lite i sista sekund.

Tårtan är fylld med lime- och hallonmousse och täckt med gul marsipan. Dekorationerna är gjorda av sugarpaste och alldeles ätbara om man bortser från en tandpetare eller två. Enligt uppgift var den god, och alla barnen blev väldigt imponerade, vilket gjorde denna mamma mycket glad. :-)

FO – Gathering stripes.

Jag har stickat en Gathering stripes av Veera Välimäki till min snart sexårige son. Bilderna har jag tagit i farten på midsommarafton då Loppan inte är så intresserad av att agera fotomodell. Min vana trogen minns jag knappt vad jag har gjort trots att det inte var mer än en vecka sedan tröjan lämnade stickorna.

Jag tror att jag stickade med 4,50 m.m. och valde att sticka den storlek som ska vara lagom för en sexåring. Jag gick därmed upp ganska så rejält i stickstorlek jämfört med vad mönstret föreslår men det blev lagom och bra. Jag har varit ganska så mönstertrogen om man bortser från nederkanten på ärmar och kropp där jag valde att rätsticka i stället för att göra en fåll. Det var mest för att jag var orolig över garnåtgången, jag tycker att fållkonstruktionen i mönstret är snyggare. Och sedan räckte inte garnet i alla fall så jag fick ändå beställa ett kompletteringsnystan, haha.

Garnet är Drops Karisma. Jag blev snål och föll för rean men det gör jag nog inte om. Det är ganska sticksigt och har redan noppat sig mycket. Och dessutom vill jag gärna välja eko och reko garner i första hand. Det gick åt ungefär 5,5 nystan grönt och ett halvt nystan av det vita. Sedan fick jag paniksy i tre knappar från gömmorna eftersom jag gärna ville att tröjan skulle hinna bli färdig innan vi for till Jämtland.

Det här är min andra Gathering stripes. Den första kan du ser här.

FO – Royally striped.

Åh jösses. Varför gav mig i kast med det här projektet tro? Jag blev väl lurad av Stephen Wests fantasifulla bilder förstås. Mina bilder är inte fullt så konstnärliga även om jag gjorde ett gott försök att parodiera lite på konstnärligheten med den sista Quasimodo-bilden. :-)

Mönstret heter alltså Royally striped och stickas i olika sektioner. Det är en slags kaftanliknande kofta som går att ha upp-och-ner om man vill.

Min koft är stickad i Leinen Los (det vita och svarta) och Malabrigo sock (det grönaktiga). Jag stickade på 4,50 m.m. stickor.

Den här lilla knasbollen kommer att få flytta vidare då den inte faller särskilt snyggt på mig. Jag tycket dessutom att den blev för kort för min 182 cm långa kropp så den ska i stället få bo hos min betydligt kortare kollega. Om hon gillar den vill säga, den är ju minst sagt lite speciell.