... människor med Bullerbyfamilj. Där det liksom är självklart att alla ses kring jul, där alla kommer överens (ja, kanske inte hela tiden men i grunden så där) och där folk ringer varandra i tid och otid för att de liksom inte kan låta bli.
Jag älskar förvisso min inte så Bullerby-aktiga familj men det är liksom ofta lite kärvt. Och komplicerat. Och inte så bullrigt och hjärtligt. Och ibland så längtar jag lite, efter det där bullriga och liksom hjärtliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar