Instagram.

Jag tror att jag pausar lite här. Livet och allt sånt ni vet. Men sedan igår finns jag på instagram. Kul grej. Garnfroken heter jag där. Häng med!

FO – Blank Canvas.

Efter att jag stickat sjalen Marin var jag helt såld på Ysolda Teague. Jag gillar verkligen den skräddade känslan, enkelheten och de fina detaljerna. Blank Canvas är verkligen den perfekta baströjan. Passar till allt och går (om man vill) att variera i det oändliga.

Tröjan är lite speciell i och med att intagningarna för midjan inte görs i sidorna, utan i stället som en detalj en bit in från sidan på både fram- och baksida. Det gör att den får ett väldigt fint och smickrande fall. Jag tycker också att detaljerna kring axlarna och halsringningen är väldigt stiliga. Och passformen! Jösses så trevlig passform tröjan har.

Jag har stickat den här tröjan i ett nytt favoritgarn, Cheeky Merino Joy från Organic Knitters. Det är den andra tröjan jag stickar i det här garnet på kort tid och jag är väldigt, väldigt nöjd med både känslan under stickningens gång och det färdiga resultatet. Just den här färgen heter Cornish slate, en mörkt grå med ett litet drag av midnattsblått i. De två nedre bilderna återger färgen bäst. Det gick åt lite drygt tre härvor á 100 gram stycket.

Jag följde mönstret till punkt och pricka förutom att jag gick upp i stickstorlek till 4,50 m.m. eftersom min stickfasthet i sedvanlig ordning inte överensstämde med det som var angivet i mönstret, samt att jag la på några centimeter på både kropp och ärmar. Jag följde också storlek 40 trots att jag är en 38:a eftersom jag inte ville ha den så supertajt.

Jag är verkligen supernöjd med både tröja och mönster. Det blir nog mer Ysolda för min del framöver.

FO – Marin.

Jag har stickat den fiffiga lilla sjalen Marin. Det är en rätstickad, vändbar historia som stickas från den ena änden till den andra och får sin form av ökningar, minskningar och förkortade varv. Jag tycker att den är jättefin! Jag stickade min i Madeline Tosh Merino Light i färgen Dr Zhivagos sky. Garnet är ganska mycket mer melerat än vad jag hade hoppats på, men jag tycker att den blev fin ändå. Hade jag däremot stickat en tröja så hade jag valt ett mindre melerat garn. Jag stickade min sjal på 4,50:or och den mäter nästan precis samma färdiga mått som mönstret anger. Dock hade den gärna fått vara lite, lite längre för att ligga riktigt bra om halsen. Om jag stickar den igen kommer jag nog att räkna om lite och lägga till några rapporter för att få den aningens längre.

Jag kan verkligen rekommendera mönstret. Jag blev så förtjust att jag genast la upp en nya Ysolda-stickning. En tröja blir det.

FO – Waterlily.

Jag har stickat en Waterlily i pimabomull från Strikk. Det är mitt första större projekt i bomull, men piman är så mjuk och följsam att det inte alls blev så förfärligt illa som jag hade föreställt mig. Jag tänkte att varenda liten skavank skulle synas och visst är bomullen inte riktigt lika förlåtande som ullen, men det blev riktigt bra!

Waterlily finns med i magasinet Pompom nr 8. Där finns flera härliga mönster som jag kommer att ge mig i kast med så småningom. Jag valde att sticka med stickor 3.50 m.m. och la dessutom upp en storlek större (strl 4) för att sedan minska för midjan och sticka strl 3 från bysten och uppåt. Waterlily är annars helt rak i modellen men det passar inte min kroppstyp riktigt så jag är glad att jag gjorde som jag gjorde.

Det gick åt ungefär 3,5 härvor á 50 g av garnet som är både ekologiskt och rättvisemärkt. Jag har valt att inte blocka den eftersom jag tycker att det är ganska fint när ärmen rullar upp sig lite, så att det liksom blir lite holkkänsla på ärmen.

Och så måste jag ju tacka knit-a-long-gruppen Caramel-KAL på Facebook för utan den hade jag nog aldrig gett mig i kast med det här projektet som ligger ganska långt ifrån sånt jag vanligen stickar. Så hurra för den och alla trevliga stickerskor som hänger där!

Pippitårta till sexårskalas.

Eftersom min fina äldsta son fyller år mitt i sommaren har han de senaste två födelsedagarna fått ha sitt kalas i början av juni, innan alla kompisar far på äventyr. Han gör sin sista termin på förskolan innan det är dags att bli stor, och eftersom hans förskola heter Villekulla fick årets kalastema bli Pippi Långstrump. Jag har inte bakat så många fintårtor i mina dagar, detta är mitt tredje tårtbak ever. Klurigt är det, men också ganska skoj.

Det som tog mest tid var att modellera figurerna, såklart, för att jag är fullkomlig nybörjare på detta. Jag blev ganska nöjd med Herr Nilsson och Lilla gubbens huvud, man och svans. Pippi och Lilla gubbens hovar och ben lämnar dock en del i övrigt att önska. Jag är så långsam att sugarpasten hinner bli torr innan jag är färdig, vilket gör att den spricker och har sig. Pippi gjorde jag lite för länge innan kalaset, av någon anledning sjönk hon ihop alldeles och blev en liten knubbis. Dessutom flöt fräknarna och den målade munnen ut (jag använde en penna med ätbar färg) så jag fick försöka rädda ansiktet bäst jag kunde lite i sista sekund.

Tårtan är fylld med lime- och hallonmousse och täckt med gul marsipan. Dekorationerna är gjorda av sugarpaste och alldeles ätbara om man bortser från en tandpetare eller två. Enligt uppgift var den god, och alla barnen blev väldigt imponerade, vilket gjorde denna mamma mycket glad. :-)

FO – Gathering stripes.

Jag har stickat en Gathering stripes av Veera Välimäki till min snart sexårige son. Bilderna har jag tagit i farten på midsommarafton då Loppan inte är så intresserad av att agera fotomodell. Min vana trogen minns jag knappt vad jag har gjort trots att det inte var mer än en vecka sedan tröjan lämnade stickorna.

Jag tror att jag stickade med 4,50 m.m. och valde att sticka den storlek som ska vara lagom för en sexåring. Jag gick därmed upp ganska så rejält i stickstorlek jämfört med vad mönstret föreslår men det blev lagom och bra. Jag har varit ganska så mönstertrogen om man bortser från nederkanten på ärmar och kropp där jag valde att rätsticka i stället för att göra en fåll. Det var mest för att jag var orolig över garnåtgången, jag tycker att fållkonstruktionen i mönstret är snyggare. Och sedan räckte inte garnet i alla fall så jag fick ändå beställa ett kompletteringsnystan, haha.

Garnet är Drops Karisma. Jag blev snål och föll för rean men det gör jag nog inte om. Det är ganska sticksigt och har redan noppat sig mycket. Och dessutom vill jag gärna välja eko och reko garner i första hand. Det gick åt ungefär 5,5 nystan grönt och ett halvt nystan av det vita. Sedan fick jag paniksy i tre knappar från gömmorna eftersom jag gärna ville att tröjan skulle hinna bli färdig innan vi for till Jämtland.

Det här är min andra Gathering stripes. Den första kan du ser här.

FO – Royally striped.

Åh jösses. Varför gav mig i kast med det här projektet tro? Jag blev väl lurad av Stephen Wests fantasifulla bilder förstås. Mina bilder är inte fullt så konstnärliga även om jag gjorde ett gott försök att parodiera lite på konstnärligheten med den sista Quasimodo-bilden. :-)

Mönstret heter alltså Royally striped och stickas i olika sektioner. Det är en slags kaftanliknande kofta som går att ha upp-och-ner om man vill.

Min koft är stickad i Leinen Los (det vita och svarta) och Malabrigo sock (det grönaktiga). Jag stickade på 4,50 m.m. stickor.

Den här lilla knasbollen kommer att få flytta vidare då den inte faller särskilt snyggt på mig. Jag tycket dessutom att den blev för kort för min 182 cm långa kropp så den ska i stället få bo hos min betydligt kortare kollega. Om hon gillar den vill säga, den är ju minst sagt lite speciell.

FO – Våra.

Här kommer några (inte särskilt lysande) bilder på min Våra. Våra är den andra sjalen i Koftan och Eddys sjalklubb. Den första repade jag faktiskt en bit in eftersom den inte var min typ av sjal riktigt.

Den här konstruktionen är ny för mig, efter den första sektionen sys sjalen ihop så att den blir lite mer som en miniponcho än en sjal. Ganska trevlig liten garnsparande historia. Jag har ofta stickat sjalar som jag tycker blir lite för små, men när man gör så här blir den ju perfekt eftersom man inte behöver någon "knytmån". När själva triangeln är klar stickar man på lövbården, samtidigt som man maskar av. Supersmart!

Jag har stickat min på 4.50 m.m.-stickor och det är premiär för mig att sticka i Mohair. I följebrevet varnades för att garnet kanske inte skulle räcka men mitt räckte nästan precis. Bara några gram kvar när jag var färdig. Jag har förut tyckt att Mohair hårar för mycket men det har nog med kvalitet på garnet att göra för det här hårade inte alls. Och Tant Kofta har färgat så himla bra, jag tycker nog att det här är den perfekta skogsgröna nyansen. Den här lilla pärlan kommer att värma perfekt i sommar!

FO – Slanted Sleeven.

Jag har stickat koftan Slanted Sleeven. Mycket tack vara Clara Falks initiativ att starta en Knit a long på Facebook. Mönstret är nämligen rätt krångligt så det var välbehövligt att få lite hjälp och dra nytta av att veta var andra stött på patrull under stickningens gång.

Men trots mönstret små egenheter är det här en helt fantastisk kofta. Det är framför allt den lite speciella skärningen vid axeln som gör det, det är en lite svängd contiguous shoulder som blir så himla fin! Jag lyckades dock inte få till någon bild på härligheten inser jag nu, det var ju lite dumt.

En annan superfin detalj är att man stickar knäppkanten direkt, med hjälp av lyfta maskor, kika på sista bilden så får du se. Jättefint! Det känns som att jag alltid vill sticka knäppkanter på detta vis från och med nu.

Jag stickade min kofta i garnet Cheeky Merino Joy från Organicknitters och fick gå upp rätt ordentligt i stickstorlek, från mönstrets rekommenderade 3.00 m.m. till 4.00 m.m. Garnet är supermjukt och lättstickat. Det enda lite negativa (som inte är så negativt om en vet om det) är att  koftan töjde sig ganska mycket på längden i blockningen. Detta trots att jag bara nålade resårkanterna och knäppkanten. Det gör att min kofta dels har blivit lite stor vid bysten (eftersom ärmhålen blev större) och dels att ärmarna blev ganska långa.

Det här kan trots allt vara den bästa koftan. Sjukt användbar och rolig att sticka. Så eftersom denna blev lite stor så måste jag nog baske mig sticka en till. Väldigt snart.

Tågstickning.

Tågstickning med bästa sällskapet är den bästa sortens stickning tycker jag. Under helgens utflykt fick sjalen Våra från Koftans och Eddys sjalklubb följa med.

Vad är nu detta?

Jo, det ska jag tala om. Det är en torktumlad 3 Color Cashmere Shawl. Vaffö gö ho på ditta viset, kanske du nu undrar? Tja, jag vill inte skylla ifrån mig men det var faktiskt inte jag, utan min kära make. Som i ett sällsynt ögonblick av oaktsamhet lät sjalen slinka med in i torktumlaren.

Lite tråkigt, för även om jag tycker att Semillagarnet filtade sig väldigt snyggt så är sjalen numera oanvändbar. Om en inte har väldigt liten hals. Och tycker att det är okej att den sektion som klarade sig från filtning liksom står ut som en blobb mitt på. Jo, för så särskilt mycket fall är det förstås inte längre tal om.

Så kan det gå. Så här såg den ut innan sitt tragiska öde.

FO – Hermione's everyday socks.

Jag är med i en knit-along-grupp på Facebook där det har stickats Hermione's everyday socks. Och eftersom en inte kan ha vare sig för många sockor eller för många sockstickningar på gång så var jag inte sen att hänga på.

Mönstret är ett gratismönster som du hittar här. Jag testade ett för mig nytt sockgarn från den billigare hyllan i garnaffären, Lana grossa. Det känns ungefär som Fabel. Jag stickade dem på stickor 2,75 m.m. men hade nog föredragit 2,50. För första gången på länge stickade jag med strumpstickor i stället för magic loop och det var riktigt härligt. Det går inte att komma i från att jag nog ändå gillar strumpstickor bäst även om det är smidigt med magic loop.

Jag har följt mönstret ganska så exakt förutom att jag gjorde en vanlig tå i stället för den som mönstret föreslog. En enkel och lättsam stickning med en rolig liten detalj på hälen (syns bäst på den översta bilden).

Och lite roligt är det att jag högläser första Harry Potter-boken med min femåring, så den fick ju förstås också vara med på ett hörn!

På stickorna just nu.

För en gång skull monogamstickar jag inte, utan har i stället flera projekt i gång samtidigt. Först ut är ett par Hermiones everyday socks som jag stickar i Lana grossas sockgarn. En ny bekantskap för mig, men ganska trevligt att sticka med. Anledningen till att jag stickar just dess just nu är att de är ett av de gemensamma projekten i en knit-along-grupp som jag är med i på Facebook, och det är ju praktiskt att ha en sockstickning i väskan i händelse av plötslig tristess. 

Sen har jag precis stickat en (sjukt slarvig) provlapp till en Slanted sleeven, som jag också knit-alongar, på initiativ av Clara Falk som har startat en trevlig Facebookgrupp där vi som är med kan hjälpas åt för att klura ut det lite invecklade mönstret. 

Och så stickar jag vidare på min Royally striped. Jag använder Leinen los och Malabrigo sock. Jag vet inte riktigt varför jag drog igång det här projektet. Hysteriskt randigt (inte min grej), enbart rätstickning (inte min grej), inga finesser (inte heller min grej) och dessutom testar jag att sticka med karbonz (vilket visade sig vara – tada – inte min grej). Sammantaget en ganska tråkig stickning och jag är inte säker på att jag kommer att använda den särskilt mycket när jag väl blir klar. Men jag har inte heller hjärta att repa upp. Vem vet, jag kanske blir positivt överraskad när den lämnar stickorna. l

Garn från Organic knitters.

Jag gillar ju eko. Jättemycket. Men, tycker att utbudet av ekogarner ofta är lite sådär. Gissa om jag blev glad när jag snubblade över Organic knitters som säljer garn som är schysst för både människor, djur och natur.

Jag köpte fyra härvor grått Cheeky Merino Joy från Rosy Green Wool. Tanken är att det ska bli en Slanted Sleeven. Hoppas att garnet är lika fint och härligt uppstickat som det är i härvorna, för i så fall lär jag garanterat köpa mer!

Leinen los.

Jag testar ett för mig helt nytt garn. Det heter Leinen los och kommer från Schoppelwolle. Det är en lustig blandning av 70 % ekologiskt ull och 30 % ekologiskt lin. I nystanet känns det hårt och nästan lite styvt men det som stickas blir mjukt och följsamt. Jag gillar särskilt skiftningarna i det mörkgråa nystanet. Det blir nästan som färgen på ett riktigt får. Jag har köpt mitt garn på Nysta.

Det ska bli en Royally striped av Stephen West, fast min kommer nog inte att bli fullt så crazy som originalet. Jag har till exempel tänkt att jag ska nöja mig med tre färger och dessutom tänker jag nog byta ut något av de randiga partierna till enfärgat. Om jag överhuvudtaget får ihop konstruktionen vill säga.

Ytterligare ett par instickade lurar.

Vi hade finbesök från Jämtland i helgen. Bästa Sara ville ha sina lurar instickade och det gjorde jag ju förstås så gärna. Hon valde grönt sockgarn från Jawoll och det försvann ytterligare några meter garn ur restgarnslådan.

3 color cashmere shawl.

Jag har ju förstås också stickat Joji Locatellis 3 color cashmere shawl. Det gick ju nästan inte att låta bli när jag såg alla fina exemplar runt om i stickosfären. Dessutom har jag fått någon slags restgarnsnoja och gör allt jag kan för att sticka av restgarnslagret framför att välja att köpa nytt, och då är ju detta ett perfekt projekt.

Grymt trevligt att sticka var det också. Jag har stickat min helt utan cashmere, men det blev ju bra ändå. Det beiga och turkosa är ekologiskt Semilla fino som har legat i garnskåpet i all evinnerlig oändlighet. Och det guldgula är Fleece artist kidazzle som blev över när jag stickade Rockefeller för flera år sedan. Det är verkligen en perfekt vår/sommar-sjal och jag har redan använt min massor. Jag är faktiskt lite sugen på att sticka en till.

Ett helt litet gäng i bokhyllan.

Jag har visst blivit lite besatt. Av att sticka mjuka små fina djur. Jag kommer liksom hela tiden på nya djur som vore roliga att ha i bokhyllan, och så stickar jag dem. Det är ju ett väldigt rart sätt att göra av med restgarner på, inte ett endaste obrutet nystan har jag använt.

Räven och elefanten är stickade efter Julie Williams mönster men de tre andra filurerna har jag finurlat ut på egen hand, med Julies mönster som bas. Det är väldigt roligt att fundera på vad som gör att en sköldpadda ser ut som en sköldpadda och hur jag kan föra över det till stickningen. Jag märker också att jag faktiskt har blivit en ganska rutinerad stickerska med åren, det blir ju ungefär som jag har tänkt mig liksom. Inte en endaste gång har jag varit tvungen att repa upp och göra om. Himla kul!

Blockning i miniformat.

Även små, små plagg behöver ibland blötläggas och blockas.

Så då gör fröken det. En liten klänning och ett par shorts små som två tändsticksaskar. 

Pillrigt och supersött.

Bo – nu med kläder.

Jag vill ju att Bo ska trivas här hemma hos oss, och ibland har vi det rätt kallt. Så klart att Bo ska ha kläder. Och inte vilket skit som helst, utan handstickat ska det vara. I det finaste handfärgade lyxgarnet.

Tröjan och shortsen fanns med som tillbehör i mönstret Fox boy in a star spangled sweater. Egentligen ska det vara en stjärna på tröjan men jag struntade i den och använde i stället intarsiatekniken för att göra ett B som i Bo på tröjan, utifrån det här mönstret. Det var fösta gången för mig och det blev kanske inte jättejämnt och fint men kul att prova på något nytt.

Jag har använde 3,00 m.m. stickor och garnet är Baby eco wool (det gröna) och handfärgad merino från Litet nystan (det lila). Kul sätt att göra av små garnskvättar som annars blir liggande i all evinnerlig oändlighet.

FO – Boy fox in a star spangled sweater.

Jag har stickat världens sötaste räv, om jag får säga det själv. Han heter Bo, enligt femåringen hemma. Just nu är han en nakenfis, men så småningom ska han få en liten tröja att dölja sin lilla mage med.

Mönstret heter Boy fox in a star spangled sweater av Julie Williams. Det är det freaking bästa mönster jag har stickat efter någonsin. Det är 16 sidor långt och superpedagogiskt med bilder och ingående förklaringar till alla moment. Julie förklarar till och med exakt hur hon stoppar sina djur för bästa resultat. De få figurer jag har stickat i mitt liv har sett ut som roadkill när jag är färdig men inte Bo inte. Bo är ljuvlig.

Jag började sticka Bo i lördags morse så han är ett snabbt litet projekt, som i sin färdiga form mäter dryga 20 cm över marken. Jag har stickat honom på stickor 3,00 m.m. och hans kropp är gjord i den perfekta rävröda nyansen av ett tweedgarn från Rowan. Det vita garnet är någon lyxig variant från SchoppelWolle och det svarta är någon ekobomull som jag hittade djupt ner i gömmorna.

Jag har följt mönstret nästan till punkt och pricka, bortsett från att jag har rundstickat på några ställen i stället för att sticka fram och tillbaka och sedan sy ihop.

Hemma slåss de tre barnen om att få leka med Bo. Ettåringen pussar honom hela tiden (exakt hur sött som helst), femåringen leker Bo the actionhjälte och sjuåringens kommentar "Men Anneli, det ser ju ut som ett RIKTIGT gosedjur!" får väl ändå ses som ett gott betyg?!

Bo, I love you.

FO – Icordhörlurar

Så här blev mina icordinstickade hörlurar. Det gick åt väldigt lite garn av någon fabelrest (?) som jag hittade i gömmorna. Jag stickade dem på 3 m.m. strumpstickor över fyra maskor och jag tycker de blev supermysiga. Jag brukar inte lägga upp mina stickade alster i mitt Facebookflöde men den här gången gjorde jag det, mest för att dela med mig av det smarta tipset. Det var roligt för jag fick en hel drös med lajks, två beställningar och en inbokad icordworkshop för att lära några kolleger hur man gör. Delad glädje och så vidare.

Sånt jag borde ha gjort för länge sedan.

Det enda skälet till att jag inte använder hörlurar när jag talar i telefon är att de trasslar så förbenat väskan. Jag vet inte varför jag inte har stickat in dem tidigare men nu har jag i alla fall fått tummen ur. Inte världens roligaste stickning kanske men det går i alla fall snabbt.

Jag hann!

Den 21 februari blev jag fru Söderström. Och jag fick gifta mig i min Peacock Tail and Leaf Scarf, som blev klar i elfte timmen, med matchande påfågelfjädrar i buketten. Lite tossig måste man ju få lov att vara, även vid högtidliga tillfällen. Det var en otroligt vacker dag och jag är så stolt över att få kalla mannen på bilden min make.

Annars har livet vänts lite upp och ner av olika skäl. Jag är hemma mycket med barnen, stickar mängder med disktrasor som inte kräver så mycket koncentration. Och så har femåringen börjat visa intresse för stickning och det tar vi förstås vara på. Han är så duktig och jag är så imponerad över att han orkar koncentrera sig. Han stickar en halsduk, till sin mjukishund "Vov".