Knit-a-long-koftan är färdig!

Jag trodde nog aldrig att jag skulle hinna klart i tid när jag la upp för min knit-a-long-kofta i början av januari. Men skam den som ger sig: så här i elfte timmen har jag fäst den sista tråden och nu är den klar!

Ni vet den där känslan när man har hittat det perfekta grundreceptet på till exempel scones. Som man kan variera i all oändlighet. Kanske slänga i lite choklad, lite grövre mjöl eller saffran. Så känns det med den här koftan.

Några detaljer är jag extra nöjd med:
– Oket passar perfekt.
– Ärmarna är precis lagom vida och lagom långa för den här typen av myskofta som jag ville göra.
– Att sticka hela kanten (även nacken) i ett stycke var verkligen ett lyckokast.
– Knapphålen blev perfekta om jag får säga det själv.

Och så finns det en del grejer jag kommer att göra annorlunda nästa gång:
– Jag kommer dessvärre att välja ett annat garn, trots att jag älskar färgen. Det passade helt enkelt inte min stickteknik.
– Jag kommer att ta in koftan mindre i midjan. Jag har väldigt smal midja i förhållande till höfter och även om koftan passar perfekt i mått räknat så fick den inte riktigt den där slappa, sköna feelingen jag var ute efter.
– Jag kommer att våga vara lite mer äventyrlig när det kommer till mönster.

Min knit-a-long kofta är stickad i Donegal Tweed från Litet Nystan. Jag har stickat den på 3,75 m.m. stickor, resårkanterna på 3,25 m.m. Det gick åt lite mer än sex nystan.