Tvåändsstickningsfrälst.

I går var det äntligen dags för kurs i tvåänddstickning, i regi av Studieförbundet vuxenskolan. Jag tror att jag blev en smula frälst. Nedan följer en liten bildkavalkad och längst ner i inlägget har jag skrivit lite om kursen och om hur det gick.

Det fanns en hel massa fina saker att inspireras av, både böcker och stickningar.

Först fick vi lära oss att nysta på rätt sätt, för att få två ändar.

Enkel uppläggning. Vi fick välja färg på uppläggningstråden. Jag valde grått. Hopplöst tråkig är vad jag är. :-)

Så här långt hann jag under dagen. Uppläggning, räta varv, aviga varv,  kedjemaskor, "o"-mönster , ökningar för tummen och en liten mönsterstickad romb som tyvärr inte syns på bilden eftersom den är på andra sidan.

Att gå en kurs i tvåändsstickning kan vara bland det roligaste av allt stickrelaterat jag har provat på. Även om tvåändsstickning är jätteroligt så är det inte alls som "vanlig" stickning och jag behövde verkligen gå en kurs för att få kläm på det.

Vi var fem spända elever och en fantastisk kursledare som samlades i går för en heldag med tvåändsstickning. Kursledaren hette Kristina Rolf och var så himla bra. Hon var tålmodig men bestämd samtidigt som hon var både sprudlande och positiv. Hon tog sig tid att hjälpa alla var och en för sig så att alla skulle gå därifrån och känna att de hade fått kläm på tekniken. 9.30-15.30 höll vi på och det var ganska lagom. Bra tror jag att sitta en hel dag och traggla för att verkligen hamra in att det där vänstra pekfingret som annars är fullt upptaget med att hålla ordning på garnet plötsligt inte hade någon uppgift alls. Samtidigt var min nacke helt slut fram emot tretiden så jag var tvungen att lägga från mig stickningen en stund innan kursens slut. Hjärnan var också en smula sömnig, koncentrationen hade verkligen varit på topp konstant. Jag har nog aldrig suttit i ett rum med så många stickerskor där det varit så tyst förut. Då och då hördes ett "tusan också" eller ljudet av en metallsticka som föll i golvet. I övrigt var det... tyst. Åtminstone på förmiddagen. Under eftermiddagen hade de flesta kommit in i tekniken så pass att vi kunde tjattra lite under tiden vi stickade.

Jag är jättenöjd med att jag fick upp farten på stickningen. I början gick det lååångsamt. Fast det tar fortfarande ganska mycket längre tid att sticka en tvåändsstickad maska än en "vanlig". Nu har jag repat upp en bit av teststickningen (den del där jag gjort ökning för en yttepytteliten tumme) och ska förvandla den till en mudd. Och sen ska jag sticka en till. Och förmodligen en till. Och en till. Och kanske en till. Precis så roligt är det att tvåändssticka.

Redo.

Åh, jag är alldeles nipprig. Äntligen dags för kurs i tvåändsstickning. Allt som behöver tas med är fem strumpstickor storlek 3,00 m.m. Oh the joy när jag lyckades rota fram fem stycken i det kaos som utgör min strumpstickssamling. Precis innan sovdags i går.  Och vet ni, det här är stickkurspremiär för mig. Jag har aldrig gått kurs i stickning förut. Sa jag att jag är nipprig? Spännande.

Knappskatt.

Jag har ju glömt att visa er min fantastiska knappskatt som jag fyndade på Tradera strax innan jul. Jag sökte på vintageknappar och hade turen att hitta en säljare som sålde ut knappar från en gammal lanthandel. 

Färgerna återges lite dåligt i bilden ovan men det är de allra mest fantastiska koftknapparna i mörkgrönt, midnattsblått och svart. Och så då pärlemorlika sötnosarna som skulle passa perfekt till en nätt liten spetskofta. 

Bilden är lite dålig, men de grå knapparna med vitt mönster i kanten är så himla fina!

De här knapparna var kanske inte så fina, men å andra sidan kom de i en tokfin förpackning.

.

De här små lakritspastillerna i metall blev jag blixtförälskad i. Hur många som helst dessutom

Det var ännu fler knappar i paketet som kom på posten, men det här är favoriterna. Jag är så glad för att hitta de rätta knapparna är så svårt tycker jag. Nu har jag i alla fall ett litet förråd att kika i. En alldeles egen liten knappskatt. Etthundrafemtio riksdaler kostade den. Nästan gratis.

FO – Älsklingssockar.

Älsklingssockarna är klara. Jag har inte använt något mönster men gjorde ungefär såhär:

Jag la upp 80 maskar på stickor 2,25 m.m. och stickade resårstickning (2a, 2r) i 20 centimeter. Hälkappan är cirka 9 centimeter och efter att jag hade minskat för hälen plockade jag upp 16 maskor på var sida för valvet. Minskade på vartannat varv tills jag åter hade 80 maskor på stickorna och sedan stickade jag på tills de var lagom långa. Minskade för tårna och tråcklade ihop med Kitchener stitch.

De är stickade i Regia Galaxy i färgen 01561. Marinblå botten med lite gula och gröna inslag. Det är ett garn som jag fick i något sockgarnspaket någon gång. Jag tyckte att de blev helt okej och Älsklingen är nöjd så nu är husefriden återställd. Hurra!

Solution.

Jag har, som så många andra, påbörjat en Solution. Jag var övertygad om att jag skulle sticka min i gult, precis som på bilderna i mönstret men så snubblade jag över det här garnet i garnaffären. Manos silk blend fino i en jättevacker gråblå nyans. Jag kunde inte låta bli att köpa tre härvor så nu har jag en gråblå Solution på gång. Jag köpte också 5,00 m.m.-tippar i en ambition att få till en lagom stor och inte för liten sjal (mönstret säger 4,00). Mycket klumpigt att sticka med så tjocka stickor men jag antar att jag kommer vänja mig. Och stiligt blir det ju.

Bletchley circle.

Vi har köpt en ny tv. Den är tydligen smart, vilket bland annat innebär att den pratar med internet och därför kan visa Svt play direkt i tv-maskinen. Fantastiskt litet påfund.

I går firade jag genom att se det första avsnittet av den fantastiska brittiska serien Bletchley circle. Den handlar om fyra supersmarta kvinnor som pratar om andra saker än män. De klär sig i de finaste stickade koftorna, stickar ett par varv då och då och vistas i det vackraste biblioteket. Dessutom pratar de brittisk engelska och löser ett spännande brott. Jamen ni hör ju, det är den perfekta serien helt enkelt. Den finns på Svt play ett par veckor till. Missa inte!

(Mer om kvinnliga rollfigurer som pratar om andra saker än män kan du till exempel läsa här. Om genusglasögon och film och sånt).

FO – Rockefeller nummer två.

Nu när min rara kollega har fått sin Rockefeller måste jag ju få visa upp den för er också. Det är som sagt min andra Rockefeller, den första hittar du här. Det är fantastiska Stephen West som har designat mönstret som släpptes som en mysteriestickning i somras.

Jag gjorde av med cirka 105 gram Malabrigo Sock i färgen Rayon Vert (färg B) och cirka 130 gram Kidazzle Minegold från Fleece Artist (färg A). Sjalen är stickad på Knit Pro rundsticka, 3,75 millimeter och 80 centimeter kabel. Jag är mycket nöjd och jag tror att mottagaren också blev nöjd och glad. Det är så väldigt härligt med stora sjalar och så är jag lite extra svag för just randigt.

Och om jag ser en smula skum ut på bilderna kan jag meddela att det beror på att det var kallt. Hemskt kallt. Jag längtar till våren och ljuset så att jag kan få till lite dugliga bilder till bloggen utan att frysa rumpan av mig.