Dubbelt upp ett monster.

I går hade jag ett litet minisportlov med minstingen. Vi bakade monstermuffins. Tyvärr kunde vi inte äta dem eftersom Millas monster cupcake deco kit som vi använde, innehåller azofärgämnen. De var tidigare förbjudna i Sverige eftersom de har bevisats kunna orsaka hyperaktivitet hos barn. Jag har nu mejlat Panduro och ifrågasatt att de har azofärgämnen i produkter som riktar sig till barn.

Jag har också ringt tvålföretaget Lush i veckan och frågat varför de har Propylparabener i sina produkter, samt hört av mig till Skansenakvariet och frågat varför de säljer en massa skitleksaker i plast i sin shop.

Skrivbordsvy.

Livsnödvändiga ting på jobbet. Svenska skrivregler, Svenska Akademiens ordlista, kaffekoppen och så... ett garnnystan. Jomenvisst.

Aaa-tjo.

Trött och förkyld fröken. Inte har hon bloggat och knappt har hon stickat. Men min Solution är färdigstickad och väntar bara på lite blockning innan hen kan få säga hej på bloggen. Och så stickar jag ett par slätstickade sockor i Drops delight till en kollega. Jag brukar, som jag säker nämnt tidigare, avsky att sticka i det garnet men just de här nystanen är ganska beskedliga. De är inte så ojämnt spunna och de delar sig bara ibland. Ibland är det rätt skönt att ägna sig åt stickningar där det inte händer så mycket, som en slätstickad socka till exempel. Det är liksom bara att sticka på.

Och så en sådan där sak som jag inte förstår: hur kunde Amanda Fondell inte gå vidare i Mellon i går? Skandal. Måste man rösta själv för att det inte ska bli så här tokigt i fortsättningen? Bara massa gubbar och grabbar som går vidare. Trist.

Nej, jag är ingen Mellotjej. Egentligen. Lyssnar nästan bara på kvinnliga singer and songwriters, Tom Waits och jazz. Men jag och min pappa tittade alltid på Mellon när jag var liten och det har inte blivit av att jag slutat upp med de dumheterna, så jag fortsätter. Inte särskilt slavsikt och jag röstar inte men ändå, fortsätter att titta gör jag.

Kreativa förslag på hur en egentligen stavar till aaa-tjo mottages för övrigt tacksamt.

Saker jag inte förstår del 2.

Vart världen är på väg och varför Kristian Gidlund inte får testamentera sina frysta spermier, om han nu önskar det. För övrigt sjukt bra gener, mannen skriver som en Gud. Läs.

Saker jag inte förstår.

Varför Sverigedemokrater envisas med att raka skallen om de nu inte vill framstå som rasister.

Varför H&M gör kalsongreklam där kalsongerna åker in i röven. Jag menar, vem gillar småbyxor som kilar fast mellan skinkorna? Oavsett snygg röv liksom.

FO – Tvåändsstickade muddar.

Min första tvåändsstickning är färdig, ett par muddar. De blev lite ruffiga och ojämna men för att vara första gången är jag ändå nöjd. De är stickade på KnitPro strumpisar 3,00 m.m. i ett z-tvinnat garn som vi fick på kursen jag gick för två veckor sedan. Det gick åt 20 gram naturvitt och en dryg meter av det gråa.

Mönstret fick vi också på kursen, men det var egentligen tänkt att bli en liten minivante. Efter den mönsterstickade romben är det meningen att det ska minskas av men jag valde att i stället lägga till några varv rätstickning och två kedjevarv innan jag maskade av, för att få en mudd. Jag tyckte att det var roligare att sticka något som jag sedan kan använda och användbara är de ju – mina första tvåändsstickade muddar.

Nu är jag lite sugen på att ge mig på ett lite större tvåändsstickat projekt. Hedvigs påbörjade Ölandsvantar inspirerade mig så kanske vågar jag ge mig i kast mer ett par sådana.

FO – Sockor i avbruten mosstickning.

Jag har alltid en lite enklare stickning i väskan som får komma fram på möten eller föreläsningar. Det här är det färdiga resultatet av den senaste "mötesstickningen" som fick sig en extra skjuts i och med att vi hade personaldagar med jobbet i veckan. Det är knasigt att försöka ta sockbilder själv, men man kan i alla fall se på ett ungefär hur de ser ut.

De är som sagt stickade i avbruten mosstickning vilket jag tycker passar den här typen av garn perfekt. Det blir himla snyggt och det händer lite mer än i ett par vanliga, slätstickade sockor.

Jag har inte stickat efter något särskilt mönster utan la helt enkelt upp 64 maskor på 2,25:or och satte i gång. Garnet är en rest från Rockefeller-sjalen som jag stickade till min kollega. Malabrigo sock i färgen Rayon Vert och det gick åt cirka 60 gram. Tunna och lätta att ha på foten.

Jag har inget större hopp om att de ska hålla särskilt länge eftersom Malabrigo Sock ju är ett rent ullgarn, men de känns lyxiga och mjuka att ha på sig så jag tänker njuta så länge det varar.