Om att ge upp. Eller om att välja det lite, lite bättre alternativet.

Det är aldrig roligt att ge upp. Att säga: nej nu orkar jag inte mer. Det har varit en ganska stressig höst. Jag har jobbat mycket övertid (närmare 100 % än de 80 % som jag borde ha jobbat). Min utbildning har hållit ett tuffare tempo denna termin än tidigare. Och vi har varit sjuka ganska så många gånger.

I går fattade jag beslutet att hoppa över den kurs som jag läser nu. Det betyder att jag inte kommer att kamma hem några 30 poäng den här terminen. Jag kommer inte att få något terminsbetyg och jag kommer att ha en släpkurs att ta igen i stället för en examen våren 2014.

Det känns lite hårt, men också väldigt klokt. För jag har en son som behöver en glad och närvarande mamma. Och förhoppningsvis fortsätter livet ett bra tag efter våren 2014 och en måste tänka lite på det som kommer sedan också. Det jag ska orka då. Om en vecka, en månad, ett år eller fyra. Inte bara på hur mycket jag kan klämma ur mig själv precis exakt just nu. För nog hade jag kanske klarat kursen inom utsatt tid, om jag hade bestämt mig för det. Men då hade jag också varit en urvriden trasa hela julhelgen. Kanske hade jag varit en urvriden trasa ännu längre tid än så.

I kväll när Grodan vaknade, hostade och var ledsen så var första tanken inte "åh nej, sluta hosta, jag hinner inte". Jag tänkte i stället "stackars, stackars Grodan som hostar och är ledsen". Jag tänkte att vi väl får ta det lite lugnt i morgon om det visar sig att vi sover dåligt i natt. Fintanke i stället för fultanke och jag ger mig själv en liten klapp på axeln. För det är modigt att fatta svåra beslut. Inte alltid roligt, men modigt. Det är det minsann.

(21 poäng skrapar jag ihop vilket räcker för att få fortsätta på mitt program nästa termin och det känns ändå väldigt fint och bra).