Magsjuka igen.

Natten till onsdag insjuknade sambon. Natten till idag insjuknade jag. Det är fjärde omgången magsjuka i vårt hem sen 21 januari. Ska man skratta eller gråta? Nåja, nu vet ni iaf varför det inte har blivit så mycket vare sig stickat eller bloggat i det garnfrökenska palatset den senaste tiden. På återseende när jag lämnat hinken bakom mig.

Det långväga garnet är här.

Nu har garnet kommit! Det blev lite dyrare än vad jag räknat med dock. Nog för att jag anade att jag skulle få betala tullavgift (99 kr) men att posten skulle ta 100 spänn för att forsla paketet mellan Arlanda (eller vart flygplanet nu landade) och Slussen kändes lite surt. Nåja, nu är det framme och det var till och med finare än vad jag vågat hoppas så jag är jättenöjd. Ett rart litet handskrivet kort hade de skickat med också. Garnet är lite mörkare än på bilden. Det påminner om Eskimo men luddar inte alls lika mycket.

Jag har börjat förstås genast på min Jaqueline. Det är ganska otympligt att sticka Rizottostickning på stickor nr 7. Rizottostickning är nytt för mig och jag tycker att det blir riktigt snyggt. Alltid roligt att prova på nya tekniker. Det ska blir spännande att se det färdiga resultatet sedan.

Så att ni inte ska tro att jag ligger på latsidan...

Det har blivit en Maevasocka. Jag har goda förhoppningar om att det ska bli en till även om jag känner av en liten släng av SSS (Second Sock Syndrome). Det är första gången detta tillstånd drabbat mig. I vanliga fall är jag mycket ivrig att ge mig i kast med socka nummer två men den här gången tar det emot en smula, förmodligen på grund av alla små missöden som drabbade mig under tiden jag arbetade med socka nummer ett. Jag tycker hur som att den blev rar till slut. Min första från-tån-och-upp socka. Den stora fördelen var helt klart att jag kunde sticka slut på hela nystanet för att få ett så långt skaft som möjligt, me like.

I övrigt väntar jag med spänning på mitt garn från andra sidan Atlanten. Jag har också börjat sticka på en mycket liten babykofta i Baby Alpaca Silk som jag fyndade till introduktionspris på Litet Nystan för några veckor sedan. Det är ett par stycken bebisar på gång i bekantskapskretsen under våren så vi får se hos vem den hamnar till slut. Garnet är fantastiskt mjukt och härligt!

Swallowtail - färdig!

Nu ligger den så äntligen på blockning, min tokrosa Swallowtail. Härligt mönster, även om jag hade lite trubbel med nupparna till en början. Till slut fick jag dock ihop det riktigt bra och det är bara någon enstaka nupp som ser lite tråkig ut. Perfekt liten sjal att svepa om halsen!

Mönster: Swallowtail

Garn: Handfärgat garn från Litet Nystan, jag tror att det gick åt mindre än 50 g men har ingen våg så jag vågar inte svära på att så är fallet.

Stickor: 4,5 på 80 cm kabel. Knit Pro så klart.

Knappar.

Nu har min Smocked Cable Coat äntligen fått knappar och är klar att användas! Jag ville ha träknappar för att plocka upp de halmgula tonerna i garnet. Samtidigt fick de inte vara för ljusa eftersom jag inte ville att de skulle sticka ut för mycket. Och så gäller det ju att storleken är den rätta. Jag tror att det här blir bra.

Det går troll i min Maeva-stickning.

Ja, minst sagt. Det började med att jag la upp maskorna på 2,0 mm-stickor, så som det står i mönstret. Stickade en 5-6 cm innan jag konstaterade att det nog skulle bli lite i smalaste laget så jag repade upp och la istället upp stickning på 2,25:or.

Stickade på nytt en fem-sex cm innan jag skulle prova sockan på foten för att se att den inte var för smal varpå jag trampar av stickan. Tur att jag stickar med KnitPro, där får en ju sex stickor i varje förpackning så det var bara till att plocka fram en ny.

När jag kom fram till hälkappan stötte jag på patrull. Fick fin hjälp av rara Kristina och kom vidare.

Knäckte ytterligare en sticka. Vet inte ens hur det gick till. Nåja, inga problem att sticka ett sockskaft med fyra stickor.

Så igår när jag skulle plocka fram stickningen efter en riktig monsternattning av sonen så är en av stickorna spårlöst försvunnen. Jag letade och letade, men ingen sticka. Förmodligen har den åkt ner bakom bokhyllan, och plocka ur den och dra fram den för en ynklig lite sticka det gör jag bara inte. Och sticka en socka på tre stickor känns lite för motigt så nu får Maeva vila till imorgon då jag kan köpa nya stickor.

Typiskt! Nåja, min Swallowtail är i alla fall avmaskad och väntar bara på blockning. Alltid något.

Garn från andra sidan Atlanten.

Jag har beställt garn. Från andra sidan Atlanten. Känns läskigt. Jag har ju planerat att sticka Jaqueline från senaste Knitty men inte hittat något lämpligt garn. Eftersom dollarn inte är så dyr just nu (eller är det kronan som är det?) tänkte jag att vad tusan, jag kan väl beställa det garn som föreslås i mönstret? Så det gjorde jag. Sju härvor Quince & Co Puffin i färgen "Honey". Jag fick betala ca 495 kronor inklusive frakt, det tyckte jag inte var så farligt dyrt. Det ska bli spännande att se om det kommer fram... Haha.

Sock-chock och Nupp-krupp.

Jag har kört fast på båda mina projekt, min tokrosa Swallowtail och sockan Maeva som är februari månads mönster i Sockklubben.

Sockstickningen flöt på fint fram till "heel flap" (kommer inte på vad det heter på svenska), trots att jag aldrig stickat sockar från tån förut, men nu när jag kommit till det här diagrammet (4a) så fattar jag ingenting. Jag förstår inte vilka maskor jag ska sticka ihop, vilka maskor jag ska flytta vart och hur jag ska läsa diagrammet. För om jag läser diagrammet från höger till vänster så uppfattar jag det som att alla minskningar hamnar på samma sida eftersom jag ju vänder arbetet och stickar vart annat varv från avigan. Blä, så irriterad jag blir på mig själv som inget fattar. Om någon som råkar läsa bloggen sitter inne på kunskap så mottages den mycket tacksamt.

Och så de där j-kla nupparna. Jag har varit jätteduktig och stickat så löst för att få till nupparna, men inte tusan blir det snyggt. Flera av nupparna ser ut som rena rama trafikolyckan, med garn som sticker ut åt alla håll. Jag har väl missat att få med mig alla fem maskorna när jag sticka ihop nuppen förstås. Och ingen idé att repa upp, de fina nupparna är inte heller särskilt fina. Jag får se sjalen som ett övningsprojekt och hoppas på att nupparna tar sig ju längre jag stickar och så får jag sticka en snyggsjal sen istället.

Färdig-gnällt.

Jag vann!!

Lyckans mig, jag vann det här superfina garnet hos Missen skapare. Jag kan knappt tro att jag hade sådan tur. Jag älskar verkligen Chiligredelins garner och är inne på hemsidan titt som tätt och drömmer mig bort. Just det här tror jag ska få bli en liten, härlig sommarsjal. Tack så jättemycket Missen!

Och tack för alla rara kommentarer om min Smocked Cable Coat. Jag blir så glad över att ni tycker att den är fin efter alla evighetstimmar, suckar och svordomar jag lagt ner. :)