tisdag 31 maj 2011

Vart tog texten vägen?

Hmm... Igår mobilbloggade jag för första gången. Det gick ju lite sådär. Fin bild på mina fabelfynd men ingen text. Inte för att det jag skrev var särskilt fantastiskt eller så, men det känns ju lite trist att det liksom bara försvann.

Etthundrasextioåtta kronor fick jag betala för fabelgarnet. Och jag handlade förstås på fina Litet Nystan. Melerat i tokiga rosa toner, melerat i milt naturgrönt, mörkt mörkt lila och ljust klart blått. En riktig karamellpåse känns det som.

Jag tycks ha glömt att jag inte är särskilt förtjust i vare sig melerade eller lila garner. Hoppsan.

lördag 28 maj 2011

Lat Haruni-lördag.

Lat lördag efter mycket trevlig middag med goda vänner igår. Sitter och knåpar vidare på min Haruni samtidigt som jag kastar ett halvt öga på TV-sändningen från Stockholm Marathon. Mumsar ingefärskola från Pärlans konfektyr. Godare kola finns inte. Eller jo, kanske lakritskolan. Eller den med havssalt. Eller.... Hihi.

Jag har äntligen kommit loss med Harunin. Efter att ha provstickat och läst mönstret ungefär hundra gånger fick jag äntligen till övergången till chart B och nu rullar det på fint. Problemet är bara att jag var tvungen att göra ett par extra mönsterrapporteringar med chart A eftersom det är så förbenat tröttsamt att repa upp spets. Nu är jag ganska säker på att garnet inte kommer räcka, och mer finns inte att få tag på. Vad tror du, kära läsare, om kombon aprikos och chockrosa? Eller sitter någon på ett något annat förslag på färgmatchning? Det tas i så fall tacksamt emot.

söndag 22 maj 2011

Könsmaktsordningen är visst endimensionell Martin.

Två gånger på en dryg vecka har unga män blivit misshandlade till döds i Stockholm. Två killar som slagits ihjäl av andra killar. Det är inte många veckor sedan en kär kollega till mig (en man) blev knivhuggen och rånad. Av andra män. Det finns en anledning till att det heter gärningsman och inte gärningskvinna. Det är ju liksom inte första gången något sådant här händer.

Idag är jag förbannad. Jag läser Martin Svenssons (ni vet han den där "Yeah Yeah Wow Wow") artikel på Newsmill. Martin skriver om att han blivit nypt i rumpan av tanter på krogen och dessutom så har han faktiskt varit tillsammans med en tjej som brukade slå honom när hon blev förbannad. Nu har Martin tröttnat. Tröttnat på den endimensionella bilden av könsmaktsordningen som ständigt målas upp. Jag är också trött. Trött på män som Martin.

Så här är det Martin. Könsmaktsordningen är endimensionell. Det är män som startar krig, män som våldtar, män som kör omkring ensamma i stora stadsjeepar och skitar ner, män som bygger kärnkraft och män som slår andra män. Nästan jämt.

Därmed inte sagt att det inte är synd om Martin. Ingen ska behöva bli slagen, särskilt inte av någon man älskar. Att Martin har blivit biten i kinden av sitt ex har bara inte särskilt mycket med könsmaktsordningen att göra.

Martin skriver i sin artikel att han hoppas att hans son ska få växa upp i en värld, där han på grund av sitt kön vare sig betraktas som djur eller som förtryckare. Martin och jag har olika rädslor när det kommer till våra barn. Jag är rädd att min son ska gå ut på stan som tonåring, befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och bli rånad och knivhuggen. Jag är rädd för att bonuspinglan ska bli kär i en kille som är den där förtryckaren, han som beter sig som ett djur. Jag är inte rädd för att samhället ska betrakta min son som en förtryckare eller ett djur, jag är rädd att han kommer att bli sån.

Jag hoppas att Martins son (och förstås min egen) orkar bryta mot samhällets normer, att han växer upp och blir till en man som inte förtrycker kvinnor, tar en massa plats på andras bekostnad och att han inte blir en av alla dessa män som beter sig som djur. Jag hoppas att han kommer att förstå precis hur endimensionell könsmaktsordningen är och att han kommer att göra allt som står i hans makt för att bryta den. För sin egen och alla andra mäns skull.

Jag fattar att Martin blir provocerad, han tycker säkert att han själv är en rätt bra kille. Jag önskar bara att han kunde bli lite mer provocerad av alla dessa jävla män istället. De som startar krig, de som våldtar, de som kör omkring ensamma i stora stadsjeepar och skitar ner, de som bygger kärnkraft och de män som slår andra män. Jag tror att både han, och hans son, skulle tjäna på det.

onsdag 18 maj 2011

Finaste tröstvinsten.

Den här fina lilla börsen och de sex små söta knapparna väntade på mig nedanför brevinkastet när jag kom hem idag. Lyxigt värre. Grönprickigt är ett av mina favoritmönster så jag blev så glad när jag öppnade paketet. Tack snälla Stickfrossa, det var minsann ett tröstpris som heter duga.

Nu åker jag till Karlstad på jobb ett par dagar. Om någon av mina läsare skulle vara nördig nog att ägna helgen åt att titta på TV-sändningarna från Miljöpartiet de grönas kongress kan man allt som oftast se mig sittandes framme i presidiet där jag för protokoll. Vinkelivink så länge!

tisdag 17 maj 2011

Nytt byte och lite annat svammel.

Jag har anmält mig till ett nytt byte hos Stickamera. Det är så roligt att både skicka och få ett litet överraskningspaket med garn (och te!).

Och dessutom har jag vunnit ett tröstpris hos Stickfrossa, där jag budade (men för snålt) på ett fint paket som hon auktionerade ut till förmån för cancerfonden.

Jag har varit superförkyld den senaste veckan så efter att jag kört fast på Harunin har det inte blivit mycket stickat. Jag har dåligt samvete för att jag inte svarat på din hjälpsamma kommentar Kristina, men det beror på något så fånigt som att jag inte orkat räkna hur många maskor det diffar på eftersom jag repat upp så många gånger redan. Jag hoppas att jag får till det i kväll. Annars måste jag påbörja en ny stickning (jag kan inte med mina UFO:n just nu) att ta med när jag åker iväg för att jobba på Miljöpartiet de grönas kongress till helgen. Och det vore ju förskräckligt synd... (hehe).

lördag 14 maj 2011

Hand-ikappad.

Idag har jag varit på universitetet och skrivit prov hela dagen. För hand. Typ hur många sidor text som helst. Nu har jag ont i handen. Jätteont. Så det blir ingen stickning till schlagern i kväll.

(Vad gäller Harunin så tänker jag återkomma om den imorgon. Vi är fortfarande osams).

måndag 9 maj 2011

Haruni-fråga.

Jag har kört fast på min Haruni, precis i övergången till chart B. Jag stickade en extra upprepning av varv 17-32 för att göra den en liten aning större och nu får jag inte första varvet på chart B att gå jämnt ut (fram till mittmaskan). Jag tycker mig följa diagrammet så som det står i beskrivningen att jag ska göra och om jag förstod det rätt kan man göra fler upprepningar av 17-32 så länge man avslutar med just varv 32 så att man hamnar på ett jämnt antal "stems" (vet inte alls vad det heter på svenska). Är det någon som kan ha en aning om vad jag gjort galet?

fredag 6 maj 2011

Gröna fingrar.

Förra helgen planterade jag några frön. I söndags tror jag det var. Flera av de små fröna har blivit små, små söta växter.

Tomatplantorna har blivit några centimeter höga. Tunna, tunna små trådar med ett och annat litet, litet blad på.

Ärtorna har förvandlats till två-tre centimeter höga riktigt bastanta ljusgröna stammar. De ser riktigt kaxiga ut där de sticker upp. "Hallå! Här är vi!" liksom.

Och timjan börjar sticka fram ur jorden. Nu väntar jag bara på dillen och gräslöken.

Och så vattnar jag. Oj, vad jag vattnar. Och flyttar om så att alla ska få sol och ljus. De är nästan som bebisar, mina små plantor.

Tack förresten, för era fina kommentarer på inlägget nedan. Det värmer frökens hjärta.

torsdag 5 maj 2011

Om det här med barnkläder.

Inspirerad av bland annat Waw och UnderbaraClara måste jag också få säga mitt. Om det här med barnkläder. Klänningar och rosa. Och pojkar. Och flickor. Och varför vi låter något som skulle kunna vara så enkelt bli så tokigt.

Jag vill att mina barn, både Grodprinsen och Bonuspinglan, ska ha bekväma kläder som det går att klättra, springa och busa i. Där är klänning inte det bästa alternativet.

Jag måste bekänna att det finns fler klänningar i Bonuspinglans lådor än i Grodprinsens. Faktum är att Grodprinsen inte har en enda klänning, medan Bonuspinglan vill ha klänning nästan jämt. Även om vi inte köper vare sig klänningar eller kjolar till något av barnen dyker det upp dylika plagg i diverse paket i samband med jular och födelsedagar. I Pinglans paket vill säga, inte i Grodans. Pinglan blir förtvivlad om vi nekar henne klänning eller kjol och vill helst ha både och samtidigt.

Grodan struntar än så länge i vad han har på sig men blir glad om han får ha sin tröja med stjärnor på. "Äääärna! Äääärna!" tjatar han tills mammans öron trillar av.

I Grodans garderob finns det ganska mycket rosa. Inte bara för att han har ärvt av syrran utan för att mamman gillar rosa och tänker att det ju är en fin färg som man inte borde nekas bara för att man är kille. Fast nog har jag fått höra ett och annat när vi varit på stan och Grodan varit klädd i rosa. "Är du inte rädd att han ska bli sån där?".

Nej. Jag är inte rädd för att han "ska bli sån där". Inte alls faktiskt. Vet du vad jag är rädd för? Att han ska blir en sån där som tror att man blir "en sån där" bara för att man är en kille som råkar gilla rosa. Det är jag rädd för. Att han ska bli en grabbig kille full med fördomar. Jag är också rädd att han ska bli en sån som bråkar och slåss och som inte vet att respektera tjejer. En sån som inte är snäll. Och vet du! Jag tror att sannolikheten för att han ska bli en sån där grabbgrabb som inte är särskilt snäll ökar ju mer jag låter samhällets könsnormer styra hur jag klär och/eller uppfostrar min son.

Och vet du vad? När Grodan börjar tjata om att han vill ha klänning precis som storasyster så kommer jag motvilligt att ge med mig. Precis som jag motvilligt ger med mig när Pinglan vill ha klänning. Motvilligt, för det är trots allt ett rätt opraktiskt plagg när man är en liten unge med spring i benen. Och lite motvilligt för att jag vet att andra, framförallt vuxna, människor kommer att bemöta honom med mindre respekt för att han vågar bryta mot en norm. Men kommer jag att säga nej? Såklart inte. För jag är hans mamma. Och jag tycker att en av mina viktigaste uppgifter är att stå bakom, stötta och stå upp för Grodans val så länge de val han gör inte skadar någon. Och hur ska någon kunna fara illa av att Grodan väljer att gå till dagis i rosa klänning?

tisdag 3 maj 2011

Påbörjad Haruni och stickcafé på facebook.

Här är en första bild på det som så småningom ska bli min Haruni. Passande nog är temat för kvällens stickcafé på facebook garnkvalitét och Harunin stickas i ett av mina absoluta favoritgarner - Simone från Chiligredelin. Simone består av 80% alpacka och 20% silke och är så fantastiskt mjukt och fint. Jag vet att jag tjatar och tjatar om Chiligredelins garner men det kan inte hjälpas, de är klara favoriter i mitt stash. Just det här garnet vann jag som jag tidigare nämnt hos Missen skapare. Tack igen Missen!