onsdag 31 december 2014

Årsresumé över 2014.

Jag grävde fram den här gamla godingen ur bloggarkivet, men tog bort några tråkiga och trista frågor som bara fokuserade på negativiteter. Så, då kör vi:

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? När statsministern utlyste extraval så ringde jag till tryckeriet och stoppade pressarna. Det har jag aldrig gjort förut.
Genomdrev du någon stor förändring? Ja, det får jag säga att jag gjorde. I maj skaffade jag ett abonnemang hos Lofsangruppen. Och med hjälp av bästa Clara Fröberg som coach är jag plötsligt en sån som går till gymmet flera gånger i veckan. Och jag gömmer mig inte längre längst bak i gruppträningssalen utan jag lyfter – förvisso än så länge blygsamma – vikter ute i gymmet.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja. Till en liten Liv som tyvärr inte fick stanna hos oss. Det är så outsägligt sorgligt och det borde faktiskt vara åldersgräns på att dö.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Alltså datum är inte min grej. Jag minns när mina barn föddes. Men i år födde jag inga barn, ergo inget datum att minnas.
Dog någon som stod dig nära? Nej (tack, tack, tack).
Vilka länder besökte du? Storbritannien när vi åkte till Edinburgh i september.
Bästa köpet? Mitt abonnemang hos Lofsangruppen.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Jo men alltså barnen. Alltid barnen. Och det var fint att få se Ani DiFranco spela lajv också, det måste jag ju erkänna.
Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? En god natts sömn. Och lite mer ork att hänga med min älskade sambo.
Vad önskar du att du gjort mindre? Tappat tålamodet med ungarna när de inte vill städa/äta/klä sig/sova etc. Det är ju ändå ganska värdsliga ting. Och tacksamheten över att få ha dem hos mig borde vara större än så tycker jag.
Favoritprogram på TV? Tittar ganska lite på program på just tv, det blir mest Netflix. Men Homeland följer jag på gammalt hederligt vis, dvs. enligt tablå. Och så gillar jag ju att titta på nyheter förstås…
Bästa boken du läste i år? Bea Uusmas Expeditionen – en kärlekshistoria. Den har jag skrivit lite om här.
Största musikaliska upptäckten? Nja, inte har jag tid med sådant inte. Jag är glad när jag hinner lyssna på mina favoritartister.
Vad var din största framgång på jobbet 2014? Jag har ju varit föräldraledig nästan hela 2014. Men det var ganska roligt att ringa tryckeriet och stoppa pressarna. Och sedan gjorde vi om hela tidningen och skickade den till tryckeriet på mindre än ett dygn.
Största framgång på det privata planet? I slutet på 2013 så opererades lilla O, bara fem veckor gammal. Allt gick bra och efter operationen blev han frisk. Det gör att det är svårt att svara något annat än att den största privata framgången är att O återhämtade sig så fint från sin operation.
Vad spenderade du mest pengar på? Som vanligt vårt boende. Därefter mat. Vi äter i princip bara ekologiskt när vi lagar hemma och sedan löser vi ofta vardagsstressen med take away.
Något du önskade dig och fick? Att barnen fick vara friska (ja så när som på x antal förkylningar och en liten magsjuka). Det är jag så innerligt tacksam över.
Något du önskade dig och inte fick? Ja. Jag hade hoppats på att klara en kurs på universitetet nu så här i slutet på året. Men det kom ett extraval och en halsfluss emellan. Jag hade också önskat mig mer tid för vänner och äventyr, men det kommer väl när barnen blir större.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag blev väckt med skönsång och fina presenter. Och sedan mötte jag upp min bästa vän på Grand för überlyxig afternoon tea.

Vad fick dig att må bra? Att dela på föräldraledigheten. Och att vara med barnen. Och den där timmen på kvällen då det bara varit jag, stickningen och ett avsnitt av någon bra serie.

måndag 29 december 2014

15 centimeter tur.

Ibland har en verkligen marginalerna på sin sida. Redan när jag la upp för de här vantarna var jag lite osäker på om det grå garnet jag hade skulle räcka. Och jag fick verkligen sitta med andan i halsgropen, ända in i slutet, för den här lilla snutten var det som blev kvar när sista tummen var avmaskad.


Phu. Kändes rätt bra i restgarnshjärtat må jag säga. :-)

fredag 26 december 2014

En liten julhälsning.

God jul kära stickvänner! Här har julen varit lite uppochner av diverse olika anledningar, men det har inte hindrat oss från att moffa julgodis och öppna klappar. 

Jag tror att jag fick den kanske finaste julklappen av dem alla: ett presentkort på ohemult mycket pengar på min lokala garnbutik, Litet nystan. Oj, vad jag längtar tills de har öppet igen så jag kan få gå och klappa och klämma (och köpa!). 

Och kylan är ju äntligen här. När man har begåvats med en liten som hellre vill bli buren än att åka vagn så får man bylsa på sig det man hittar i gömmorna. Här har vi inte mindre än tre hemstickade sjalar på oss. Den som fick äran att hamna ytterst är Stephen Wests Rockefeller. Och på huvudet har jag mössan Mont Royal.


Och så köpte jag ju en tidig julklapp till mig själv: medlemskap i Koftans och Eddys sjalar och andra halsnödvändigheter. Och det första paketet var så fiiiint.


För att inte tala om innehållet. Jag längtar tills den sista julklappsstickningen är klar (jo, den har inte lämnat stickorna än) så att jag kan få lägga upp till den första sjalen. Garnet är fullkomligt ljuvligt.

söndag 21 december 2014

FO – Pyttipanna.


Här kan vi verkligen snacka snabb mobilbild i farten. Men jag har i alla fall stickat min första pytt. Och jag tror att jag har stickat den i Malabrigo Lace och på stickor 5,00 m.m.

Jag vill minnas att jag gjorde någonstans omkring 37 muddar men jag kan inte riktigt räkna efter. Sjalen ligger redan inslagen i ett paket och väntar på att bli överlämnad till min svägerska Lotta (som inte läser bloggen, annars hade jag förstås inte bloggat om den).

Ett enkelt, snabbstickat och trevligt mönster. Jag förstår varför det har blivit så populärt. Men jag är nog lite mer förtjust i VisaLisas Gratitude, som stickas enligt samma princip.

fredag 19 december 2014

FO – Gudrun.




När jag fick syn på mönstret till vanten Gudrun var jag tvungen att ignorera min ovilja att sticka mönsterstickning. Det var ju typ den perfekta feministvanten. Fast helt perfekt var den inte, så jag gjorde lite som jag ville.

I stället för spetsmudden har jag stickat ett par centimeter vriden resår och sedan lika mycket randigt och därefter vikt in resåren och tråcklat fast den. Jag hade kunnat skippa det tror jag, för mudden blev rätt lång. Jag har heller inte följt mönstret i handflatan eftersom jag tyckte det blev lite väl plottrigt. I stället stickade jag ett enkelt rutmönster.

Vanten är stickad i vitt Fabel och grönt Madeline Tosh Merino Light som blev över från Emelie sedan från Mont Royal. Det är så himla härligt att göra av med restgarner. Jag stickade den på 2,5 m.m. rundsticka med magic loop.

Jag är ju som sagt ingen hejare på detta med mönsterstickning. Det syns kan jag säga, haha. Framförallt i kanterna som blev knöliga och inte så fina. Och så blev den ena vanten lite, lite större än den andra. Och så blev det lite förstås en och annan ojämna maskor här och där.

Någon njutningssticknig var det ju knappast, men samtidigt är det lite kul att öva på sånt som jag inte är så bra på. Dessutom har jag ju nu ett par alldeles egna feministvantar att flåda runt i. Det är inte alls fy skam.

onsdag 17 december 2014

FO – Gathering stripes.



Det här är nog höstens absoluta favoritstickning. Den var trevlig att sticka och jag blev rackarns nöjd med resultatet. Nu var det tyvärr ett bra tag sedan jag blev färdig så jag kan inte säga att jag minns om jag följde mönstret, vilka stickor jag använde, unt so weiter. Men mönstret är i alla fall Veera Välimäkis Gathering stripes.

Jag har stickat den i Geilsk (det blåa) och ett tjockare ullgarn från Schoppelwolle som jag inte minns vad det heter (det vita). Naturligtvis har jag förlagt etiketten. Det gick åt ungefär ett och ett halvt nystan Geilsk och ungefär två tredjedelar av det vita nystanet. Jag stickade den minsta storleken som ska vara lagom till en tvååring, men eftersom jag stickar ganska hårt så blev den bara yttepyttelite för stor för min skrotunge som är drygt ett år gammal.

Om jag ska våga mig på en gissning så tror jag att jag stickade den på 3,75:or.

Lilla O använder tröjan nästan varje dag, med body och fleece under. Han är tycker bäst om att bli buren i sele när vi är ute och då blir det alldeles lagom varmt. Ärmarna är för långa men eftersom jag har begåvats med ett barn som skyr vantar som pesten så är det bara bra. Tröjan har förärats med knapphål men inga knappar än så länge eftersom den lilla ungen har pippi på att bita och dra i saker och jag är lite nojjig för att en knapp eller två ska hamna i halsen. Så än så länge är den knapplös.

Men oj vad jag tycker om den här tröjan. Och turligt nog tycker lilla O detsamma.

tisdag 16 december 2014

Jag har ångrat mig.


Jag har tänkt om när det gäller min KAL-kofta. Nu vill jag göra en variant som är lite gubbig i passformen, med knappar mitt på och en flätad panel på ena sidan. Och fickor, för det har jag aldrig gjort förut. Jag tänker mig att jag ska sticka den i Madeline Tosh Merino Light, för det är ett garn som jag tycker mycket om. Jag har spanat in en senapsgul nyans som jag tror skulle passa fint. 

fredag 12 december 2014

FO – Mont Royal.




Nästan inget av det jag stickar hamnar här. Jag ids helt enkelt inte. Men ibland kan man ju nöja sig med ett gäng korniga mobilbilder enligt selfie-princip och då blir motståndet mot att blogga färdiga alster lite mindre.

Jag har inte stickat så många mössor, men den här gillar jag. Jag är med i en kal-grupp på Facebook där det här mönstret dök upp och jag gillade det jättemycket på en gång.

Mössan heter Mont Royal och finns som gratismönster på Ravelry. Jag har stickat min i Madeline Tosh Merino Light, garn som blev över från min Emelie. Det gick åt ungefär 65 gram och jag stickade den med magic loop på 2,5 m.m. rundsticka. Den blev lite lång, trots att jag stickade på mindre stickor än vad mönstret angav, men i övrigt är jag nöjd och glad. Och varm om öronen.

tisdag 9 december 2014

Koft-skiss.

Jag är med i Stickameras och Dödergöks koft-KAL. Jag ligger hopplöst efter och kommer så göra tills julklappsstickningarna är klara men nu har jag i alla fall skissat och mätt lite. Jag är ju då rakt ingen konstnär, men på ett ungefär tänker jag mig att den ska se ut så här:


Jag har, ända sedan jag gick med i KAL:en, tänkt mig en version av den här koftan, som jag stickade för flera år sedan men som aldrig satt riktigt bra. Fast jag ville ha panel på bara ena sidan och kanske spets. Eller flätor. Eller spets. Eller kanske flätor och spets. Och så ville jag ha knappkanten lite åt sidan. Och trekvartsärm, för jag går ändå och drar upp ärmarna hela tiden.

Och då blev det så här. Och nu tänker jag att knappkanten kanske ändå ska vara mitt på. För att det kanske blir snyggast så. Åh, alla dessa val!

söndag 7 december 2014

Glad fröken!


Åh, jag är alldeles nipprig! Jag lyckades knipa en plats i Koftan & Eddys garn- och sjalklubb. Det blev min julklapp till mig själv. Det har varit en lite tung höst, och även om jag stickar lite varje dag har den där riktiga inspirationen inte infunnit sig. Jag tänkte att det här nog är precis vad jag behöver. Och så är jag ju svag för överraskningar förstås. Jag valde färgställningen "sober". Lyckades du också få en plats? Och vad valde du?

Bilden har jag fräckt lånat hos Tant Kofta.

fredag 28 november 2014

Månadens klädesplagg är givetvis…


Emelie! Jag älskar, älskar, älskar min Emelie. Det är nog det enda braiga med november. Att det är tillräckligt kallt för att flåda runt i finkoftan. Jag skulle behöva ge knappkanten lite kärlek, sy om knapparna och sy dit ett knappband, men annars är den perfekt. Jag älskar spetspanelen, halskantens rundning och trekvartsärmarna. Och fast jag har gått ner ganska mycket i vikt sedan jag stickade den sitter den fortfarande helt okej.

söndag 23 november 2014

Hepp! Dagens måltidstips!

Alltså november. Jag brukar gilla att laga mat. Men nu är det ju november och då gillar jag baske mig ingenting. Utom möjligtvis att ligga under en filt och äta praliner. Det har blivit ganska mycket hämtmat i det Garnfrökenska palatset lejtly, så kan vi säga.

Men om jag ska tipsa om någonting så får det blir supersnabba kikärtsbiffar.
Två burkar färdigkokta kikärtor
Ett ägg
Ca 3-4 msk ströbröd
En halv pressad citron
2-3 msk fryst hackad persilja
1-2 tsk spiskummin
0,5-1 tsk paprikapulver
Salt
Peppar

1. Mixa ihop allting, helt hämningslöst.
2. Forma små bollar eller biffar, vad du nu känner för.
3. Stek i ganska mycket olja på ganska hög värme tills de är gyllene och krispiga utanpå.

Det hela tar max en kvart. Om du äter med fullkornscouscous och lite grönsaker så tar det inte mer än en kvart att fixa en hel måltid. Rena rama Jamie Oliver. 

lördag 22 november 2014

Kolla! Här bor jag.


Skum bild från andra sidan gatan, när jag var på väg hem från jobbet häromdagen. Vi bor alltså i lägenheten ovanför Icabutiken. Det är ett trevligt litet plejs med många fördelar:

  • Läget! Ett stenkast från Mosebacke och Götgatans myller, men ändå ganska lugnt och så. Promenadavstånd till både jobb, skola och förskola.
  • 4,5 rum och kök. Alla barn får plats. 
  • Lägenheten är genomgående, det vill säga vi har fönster åt tre håll. Känns mycket lyxigt.
  • Mycket stor och härlig balkong där barnen brukar bada plaskpool på sommaren. När de badat färdigt tömmer vi poolen i den gigantiska rabatten nedanför, lite i taget.
  • Vi bor en våning upp = inte så mycket insyn men det går att hoppa ut genom fönstret om det typ skulle börja brinna eller något.
  • Det är en hyresrätt. Alltså, älskar att kunna ringa någon när något går sönder. Plus skulle aldrig i livet ha råd att köpa motsvarande lägenhet.
Nu vill jag ju helst bo i en stor och knakig trävilla på landet, men i brist på det så duger detta alldeles utmärkt.

fredag 21 november 2014

Fem saker jag blir irriterad på i vardagen.

1. Den konstanta tidsbristen.
2. Patriarkatet.
3. Flerfärgsstickning.
4. Plötsliga, höga ljud. 
5. F*ck*ng j*vla k*k november.


Jag stickar vanten Gudrun. Den symboliserar typ allt i min lista, förutom möjligen plötsliga, höga ljud. 

Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

... äsch, vad är det för bloggrubrik? Jag har väldigt gott om ovanor, tackar som frågar, och känner faktiskt inte att jag har tid med några fler. Däremot skulle jag gärna göra mig av med en eller annan, till exempel min exceptionella förmåga att skapa högar precis överallt. Klädhögar i sovrummet, pappershögar på borden och högar med oblockade stickalster i vardagsrummet.


Också på jobbet har jag högar. Tidningshögar till exempel.

Kolla! Det här åt jag idag.

Ehum. Jag var lite för hungrig. Och lite för stressad. Så nu är maten i magen. Det blev skrivbordslunch, en kaffe och en bagel. I engångsförpackningar. Vilket jag faktiskt brukar undvika nu för tiden, för miljöns skull.


Tråkig bild på tråkig (och ganska dålig) lunch.

torsdag 20 november 2014

Ibland retar det mig att...

... kaffet hinner bli kallt innan jag hinner dricka upp det. Som nu till exempel.

Hepp! Dagens tv-tips.


Ja, om jag ska tolka rubriken bokstavligen så får jag lov att tipsa om Homeland. Det är den enda serie jag föjer enligt tv-tablån. Annars kollar jag mest på serier på Netflix. Nu råkar ju Homeland vara alldeles exceptionellt bra, så det gör ju inte direkt något att jag är tvungen att tipsa om just den.

Jag har gillat Claire Danes sedan den fantastiska serien Mitt så kallade liv som såg när jag var i trettonårsåldern eller något i den stilen. I rollen som Carrie i Homeland är hon briljant. Se!

Kolla! Så här ser min autograf ut.

Fast, nä. Jag vet inte men det känns lite dumt att lägga ut min namnteckning på nätet. Jag menar det är ju jättelätt att hitta namn och personnummer på människor och om det dessutom går att hitta min underskrift här på bloggen så kan ju vem som helst kapa min identitet eller något. Hehe, jo, lite paranoid är jag allt. :-)

söndag 16 november 2014

Fem saker jag blir glad av i vardagen.

1. Att vakna av mig själv.

2. Skrattande barn.

3. Gott kaffe.

4. Obegränsat med sticktid framför riktigt bra tv-serie.

5. Pussar och kramar.

lördag 15 november 2014

Om jag skulle skaffa mig en ny hobby skulle det bli...

... alltså, jag är inte så sugen på någon ny hobby. Jag är rätt nöjd med den jag har. Men om jag hade lite mer tid skulle jag ta upp ridningen igen. Det saknar jag. Att rida ut i skogen, sniffa hästlukt och mocka skit, hehe.

fredag 14 november 2014

Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

Egentligen så ljuger jag lite nu, för det här är inte min favoritplats. Men eftersom jag inte har någon bild på någon av mina bästa platser lättillgänglig så får vi nöja oss med detta. Stockholm är ju rätt fint ändå. Särskilt mycket älskar jag vattnet. Att det liksom är mitt i stan. Och att Stockholm är en stad där jag får uppleva årstidsväxlingarna och att det finns natur bara en liten båtresa bort. 

Och ibland så ser det ut så här:


Bara för att några timmar senare se ut så här:



torsdag 13 november 2014

Hepp! Dagens filmtips!


Det här är min favoritigaste av favoritfilmer, alla kategorier. Jag gillar den så otroligt mycket att jag funderat på att låta Jack Skeleton flytta in på min arm. Och förresten hinner jag typ aldrig kolla på film nu för tiden, men den här ser jag varje jul. Det är tradition.

Månadens färg är givetvis…

... blått eftersom jag har stickat en del på den här söta, lilla tröjan (ursäkta hastig bild i förbifarten).


Det är ett litet restgarnsprojekt till familjens ministing. Tyvärr tog garnresterna slut ungefär här så det var bara att pallra sig till garnaffären och fylla på. Och konstatera att jag kommer att ha nästan lika mycket kvar av det nya nystanet som jag hade från början, när tröjan är klar. Så kan det gå. Mönstret heter i alla fall Gathering stripes och finns här.

tisdag 11 november 2014

Kolla! Här har jag ritat en hund.


Jomenvisst. Det ser du väl?

Jag har nog inte ritat en hund sedan jag var liten. Det där med proportioner har aldrig varit min grej. Och hade det inte varit för bloggutmaningen hade det inte blivit någon hund ritad i dag heller.
Men nu blev det det.

Fem saker jag borde ta tag i.

1. Rensa garderober. Igen. Det verkar vara något slags konstant behov hemma hos oss.

2. Fästa trådar. Jag har ett ganska stort gäng projekt som bara väntar på det där sista finliret: trådfäst och blockning.

3. Gå till garnaffären och köpa ett extra nystan Geilsk så att jag kan sticka färdigt lillskrotets tröja innan vintern är förbi.

4. Gå till biblioteket och låna den där kursboken som jag ska ha läst på fredag.

5. Gosa lite med lillskrotet. Faktum är att det ska jag ta tag i genast och med detsamma.

Ibland blir jag avundsjuk på...

... människor med Bullerbyfamilj. Där det liksom är självklart att alla ses kring jul, där alla kommer överens (ja, kanske inte hela tiden men i grunden så där) och där folk ringer varandra i tid och otid för att de liksom inte kan låta bli.

Jag älskar förvisso min inte så Bullerby-aktiga familj men det är liksom ofta lite kärvt. Och komplicerat. Och inte så bullrigt och hjärtligt. Och ibland så längtar jag lite, efter det där bullriga och liksom hjärtliga.

måndag 10 november 2014

Kolla! Så här ser jag ut i dag.


Jag är trött. Jättetrött. Jag tror att jag tog tjugo bilder innan jag lyckades få till en där jag inte ser helt död ut. Jag har varit på universitetet i dag, för första gången på väldigt länge. Där fanns det som synes löv på marken. Jag satt en halv föreläsning innan jag var tvungen att hasta tillbaka till jobbet. Det är fint med föreläsningar. Om en har tur hinner en sticka lite, och det hann jag i dag. Fast det var en julklappsstickning så den får inte vara med här på bloggen.

söndag 9 november 2014

Månadens djur är givetvis…

... giraffen. Eftersom att jag snubblade över en så ljuvlig blus med små trevliga giraffer på häromdagen. Annars är ju ugglan en klar favorit hos mig. Men, eftersom giraffen både är lång, gul och jätteknasig så vinner den däggdjursligan alla gånger.


Blusen hängde i skyltfönstret på Gina Tricot. Och det var väl tur, annars hade den inte fått följa med hem.

lördag 8 november 2014

Hepp! Dagens boktips!


Nu ska jag för en gång skull tipsa om en bok som jag inte ens har läst ut än. Det har varit stor brist på litterär verksamhet i det Garnfrökenska palatset de senaste åren (kurslitteratur och recensionsexemplar undantagna). Anledningen heter barn. Men när jag beställde lite julklappar för några veckor sedan åkte några pocketböcker som jag suktat efter länge med ner i varukorgen.

Så kom det sig att jag äntligen började läsa Expeditionen – Min kärlekshistoria, i förrgår kväll. Jag är nu på sidan 191 och klarar inte riktigt av att lägga ifrån mig boken. Den handlar om Andréexpeditionen, som skulle ta sig till Nordpolen i en vätgasballong år 1897. Expeditionen försvann och de tre deltagarna återfanns döda först trettiotre år senare. Hur expeditionsmedlemmarna dog har dock förblivit ett mysterium.

Egentligen är jag väl inte sådär jätteintresserad av expeditionen som sådan. Däremot är jag totalt fascinerad av Bea Uusmas fascination. Hon är underbart nördig och helt enkelt besatt av tanken på att försöka ta reda på vad som egentligen hände. Och jag, jag blir helt besatt av att få reda på om henne besatthet ger utdelning. När jag först började bläddra i boken så var jag på vippen att bläddra fram till sidan 224 där hon presenterar det som enligt henne är den mest sannolika teorin om vad som dödade Andréexpeditionens deltagare. Nu är jag glad att jag höll mig i skinnet och lät bli, för det är en ren njutning att få hänge sig åt vägen fram till mysteriets lösning.

Expeditionen är en sådan där sällsynt bok som du både vill ska pågå för evigt och helst ta slut på en gång. Du vill desperat veta hur den slutar, men samtidigt vet du att du kommer att sakna den mycket när sista sidan är läst.

fredag 7 november 2014

Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.


Här är mina älskade skor. De är skitiga och dana och lite slitna fram på tån. Men jag är sån att om jag hittar ett par skor som jag gillar så har jag dom jämt. Tills de faller sönder. Och då köper jag mest troligen ett par likadana, haha.

Det här med skor har alltid varit ett gissel för mig. Jag är 182 centimeter lång och vill ha sköna skor. Klackar och tjockare sulor är därmed uteslutet. Sedan gillar jag stilrena grejer och vill ha äkta läder. Helst ekologiskt, men just de här är inte det. Så ja, urvalet är begränsat. Nästa gång jag köper skor tror jag att det blir ett par från Kavat. Jo, för de gör ju minsann vuxenskor också nu för tiden.

torsdag 6 november 2014

Ibland tänker jag att jag borde…

... bo på landet. Eller nej, det tänker jag inte "ibland". Det tänker jag mest hela tiden faktiskt. Att jag borde sitta på trappan med en kaffe och en stickning, lyssna på fågelsången och titta på barnen när de ränner omkring på gräsmattan. Kanske blir jag någon gång rik på annat än kärlek och då ska jag banne mig köpa ett litet rött torp med vita knutar. Vid en sjö någonstans. Jo, så får det bli.

onsdag 5 november 2014

Fem saker jag tänkt på i dag.

Det har ju inte gått så fasligt många timmar av den här dagen än men tänkt har jag hunnit gjort. På fem saker. De här:

1. Hur tusan jag ska kunna genomföra två telefonintervjuer under dagen när jag är hemma med mycket förkyld, mycket ledsen och mycket mammig litet lillskrot.

2. Varför jag drömmer så sjukt knasiga drömmar. I natt drömde jag dels att det låg en (hel) smörgås inklämd i boken jag lånade på universitetsbiblioteket, dels att en av mina chefer satt och grinade på mitt kontor en hel dag med resultatet att jag inte fick något gjort.

3. Att jag är så innerligt tacksam över mina fantastiska små ungar. Och att det så förskräckligt orättvist när barn dör (jag måste sluta läsa tidningar, är så himla känslig). Jag har sagt det förut, det borde vara åldersgräns på att dö.

4. Undrar om jag kommer att hinna sticka några julklappar och i så fall vad och till vem/vilka.

5. Att en städare skulle sitta fint. Gärna en som går i gång på att sortera tvätt. Jag gör det då rakt inte.

tisdag 4 november 2014

Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.

 Grått, grått, grått. Trappan ner till min arbetsplats.

Tur att det finns vänliga själar som piffar till lite där det behövs som bäst. Mariatorget, Stockholm.

måndag 3 november 2014

Höstkoma och en bloggutmaning.

Hej bloggen!

Jag har befunnit (befinner) mig i någon slags höstkoma. Att ha en liten nybliven ettåring som inte sover så gott om nätterna, att ha börjat jobba, att ha en sambo som inte mår så bra, vintertid och höstmörker är en osedvanligt dålig kombination. Blogglusten har helt enkelt lyst med sin frånvaro.

För att kicka igång bloggen lite har jag snokat upp en bloggutmaning på nätet. Vi får väl se hur långt jag tar mig.

1. Kolla! Så här ser det ut utomhus idag.
2. 5 saker jag tänkt på idag
3. Ibland tänker jag att jag borde…
4. Kolla! Här är en bild på mina fötter i ett par skor jag gillar.
5. Hepp! Dagens boktips!
6. Månadens djur är givetvis…
7. Kolla! Så här ser jag ut idag.
8. Ibland blir jag avundsjuk på…
9. 5 saker jag borde ta tag i
10. Kolla! Här har jag ritat en hund.
11. Månadens färg är givetvis…
12. Hepp! Dagens filmtips!
13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.
14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…
15. 5 saker jag blir glad av i vardagen
16. Kolla! Så här ser min autograf ut.
17. Hepp! Dagens tv-tips!
18. Ibland retar det mig att…
19. Kolla! Det här åt jag idag.
20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…
21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen
22. Kolla! Här bor jag.
23. Hepp! Dagens måltidstips!
24. Månadens klädesplagg är givetvis…
25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet
26. Kolla! Här jobbar jag.
27. Ibland skulle jag vilja…
28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.
29. Det var onekligen väldigt roligt när…
30. Kom ihåg

måndag 1 september 2014

Resultatet av Dödergöks sockutmaning.


I dag går tiden ut för Dödergöks sockutmaning. Jag har själv inte skrivit något på bloggen – jag har nog med att hinna uppdatera här – men jag har varit med och tagit utmaningen på stort allvar. Det här var utmaningen jag satte upp för mig själv:

Fem par sockor åt mig själv
Check!

Minst ett par tå-upp
Check – det blev inte mindre än tre par!

Minst ett par på magic loop
Check – tre par här också!

Minst två par ur befintlig garnstash
Check!

Minst ett par restgarnssockor
Check!

Jag har verkligen utmanat mig själv, testat nya tekniker och begränsat mina garninköp till förmån för sådant som redan finns hemma. Resultatet är fem härliga par sockor som väntar på mig inför kyligare väder. Tack snälla Dödergök för en riktigt bra utmaning.

lördag 30 augusti 2014

FO – Antler.


Otis behövde en höstkofta och jag letade rätt länge innan jag hittade det här mönstret som jag föll pladask för. Koftan heter Antler Cardigan och finns från storlek nyfödd till XXXL. Den stickas nerifrån och upp. Jag har stickat min i Drops baby merino på stickor 5,00 m.m. (4,00 m.m. till resåren). Egentligen är det lite väl stora stickor för garnet så det blev en ganska luftig kofta men det gör inte så mycket.


Garnet är sjukt mjukt och säkert skönt för bebisen men herre jösses så löst nystat det var. Det blev trassel precis hela tiden. Så sjukt irriterande. Det gick bara åt 1,5 nystan av 3 så tyvärr har jag mer än ett nystan kvar. Jag kanske får skänka bort det för jag har inte den minsta lust att sticka i det igen.

Om jag bortser från evighetstrasslet var det ett enkelt och snabbt projekt. Min stickfasthet stämde inte alls överens med mönstrets så koftan blev precis lagom till min 10-månaders baby trots att jag stickade storlek 1–2 år. Kanske blir det fler Antlers så småningom. Ja, i något annat garn då.

torsdag 28 augusti 2014

Duktig stickerska.


Ibland blir det bra knasigt. Jag slängde upp lillfjanten i selen och traskade i väg till Litet nystan i dag, för att köpa garn till mitt nästa projekt – Princess Fiona. Inte hade jag väl tänkt komma ut med blått garn inte. Men så blev det visst. Sju nystan Geilsk (bomull/ull) i en trevlig nyans som är lite mer åt grönt än vad bilden visar.

Och när jag ändå var inne på att chocka mig själv så stickade jag en provlapp. Med 4,00 m.m. stickor blev stickfastheten näst intill perfekt. Jahopp. Så kan det bli.

måndag 25 augusti 2014

FO – Supersnabba restgarnssockar.

I onsdags noterade jag på Dödergöks blogg att sockutmaningen går ut den 1 september. Jag som hela tiden har haft 1 oktober i huvudet fick en smula bråttom att sticka mitt sista par. Ett par restgarnssockar. Mitt första tror jag till och med att det är. Och här kommer ju magic loop verkligen till sin rätt. Bara att börja vid tårna och sticka tills garnet tar slut...


... och slut tog det. Kanske lite tidigare än vad jag tänkt. Så detta blev även mitt första par sockor med riktigt korta skaft. Garnet jag har använt är rester av grått Fabel från Kalajoki, flerfärgat Cassiopeia från mina slätstickade tå-upp-sockor. Och så en snutt Malabrigo sock i färgen Ivy, ett garn som blev över när jag stickade Westknits senaste mysteriestickning. En stickning som jag nu inser aldrig kom upp som färdigt objekt här på bloggen.


Jag la upp 2 gånger 32 maskor med Judys magic cast on, ökade till 60 maskor och började därefter sticka jogless stripes. Rundstickan jag använde (2,50 m.m.) gick av någonstans i mitten så det var bara att hasta i väg till garnaffären och köpa en ny. Hälen är återigen en sån här. Och jag avslutade skaftet med fyra varv resår, en rät i bakre maskbågen och en avig. Om jag hade haft mer än 15 centimeter garn kvar hade jag gjort några fler resårsvarv. Avmaskade gjorde jag med Jennys suprisingly stretchy bind off.


Kul med restgarnssockor. Det kommer jag att sticka fler gånger.

fredag 22 augusti 2014

FO – Slätstickade tå-upp-sockor.

Efter ett antal mer eller mindre misslyckade sockstickningar fick jag äntligen till en riktig fullträff. De här raringarna sitter som en smäck. De är stickade i Cassiopeia från ChiliGredelin. Jag använde 2,50 m.m. rundsticka, stickade båda sockorna samtidigt med magic loop och det gick åt cirka 80 gram. Det syns inte på bilderna, men garnet har inslag av glitter. Glammigt värre.


Jag använde Judys magic cast-on och la upp 32 maskor på varje socka. Efter att jag hade ökat till 64 maskor för foten fortsatte jag att sticka enkel slätstickning. För en gång skull höll jag mig i skinnet och lät garnet tala för sig själv. Det är jag sjukt nöjd med, även om det är lite lätt långtråkigt att sticka slätstickning varv på varv.


Hälen gjorde jag enligt denna modell. Det var enkelt och passade min fot bra. Det blev ett litet hål precis vid fotknölen som jag tråcklade igen med ett litet stödstygn. Jag hade säkert kunnat vara lite mer noga med att dra åt ordentligt mellan varje varv i hälen och då hade jag nog sluppit hålet.


Jag maskat av med Jennys suprisingly stretchy bind-off. Det blev superelastiskt och jättefint så den tekniken kommer jag att använda fler gånger när jag maskar av tå-upp-sockor.

Detta är mitt andra par med magic loop. Jag kan väl inte säga att jag är superfrälst. Jag saknar mina strumpstickor men det var ganska roligt att kunna sticka två sockor samtidigt. Dock brukar jag sällan eller aldrig drabbas av "second sock syndrome" så två sockor brukar det bli oavsett. För mig går det inte snabbare att använda magic loop. Det här med att dra kabeln fram och tillbaka tycker jag är mer omständligt än att hålla ordning på stickorna. Fördelen är väl att det är mindre risk att maskor ramlar av i väskan eller att en sticka går av. Vi får se om det blir fler magic loop-försök.

Det här var för övrigt par fyra av fem i Dödergöks sockutmaning!

tisdag 19 augusti 2014

FO – Tå-upp-sockor i avbruten mosstickning.

Det här är mina första sockor stickade med magic loop. Eller ja, åtminstone de första jag stickat färdigt. Som brukligt nu för tiden har de legat färdiga ett tag. De är inget lysande exempel på välsittande sockor direkt. Många nybörjarmissar.


De är stickade i Fabel och Jawoll Magic. Det sistnämnda inköpt i Riga för ett par år sedan. Det gick åt exakt ett nystan Fabel och cirka 25 gram Jawoll. Jag stickade dem på en sockrundsticka med extra mjuk kabel, 2.50 m.m.


Som synes blev de för stora. Jag stickade de över 64 maskor, men borde nog ha nöjt mig med 60 eller 56. Uppläggningen är en Judys Magical Cast-on och därefter har jag stickat avbruten mosstickning.



Hälen är en Fleegle heel. Jag fick inte alls till det. För det första var det inte så snyggt att sticka just denna häl när en stickar med två färger. Och för det andra har jag antingen gjort något knas eller så passar just den här typen av häl inte just mina hälar. Den blev tokigt stor precis vid fotknölen. Och så ser det ju lite knäppt ut med den där vita "lappen" bakom hälen. :-)


Avmaskningen blev också knas och alldeles för tajt. Men, men. Jag är ändå stolt över att jag blev klar med mina sockor. Par tre av fem i Dödergöks sockutmaning. Och jag är nöjd med att de blev hyfsat lika trots det självrandande garnet. Men särskilt välavvägda lär de inte bli är jag rädd.

måndag 11 augusti 2014

FO – Kalajoki.



De här sockorna har legat färdiga ganska så länge, som mycket annat här hemma. Det är andra paret ut för min del i Dödergöks sockutmaning. Mönstret heter Kalajoki och finns som gratismönster på Ravelry.

Det är ett bra mönster, särskilt om du har stickat några par sockor innan, för det är ganska lätt att anpassa efter storlek, garn och stickor. Jag stickade mina i Fabel. Tyvärr memorerade jag diagrammet fel så mönstret stämmer inte riktigt med originalsockorna men eftersom jag stickade alla rapporter likadant så är det inget som syns.

De blev lite, lite stora precis runt vristen men annars är jag riktigt nöjd. De stickades på KnitPro strumpstickor, tyvärr minns jag inte vilken storlek men troligtvis 2,75 eller 3,00 m.m. Jag stickar alldeles för lite gråa sockor – himla fint tycker jag till hösten!

söndag 3 augusti 2014

FO – Lilac Leaf Shawl.




Den här rackaren har legat nästan-färdig hur länge som helst. Men då den tilltänkta mottagaren fyllde år alldeles i går så fick jag brått att fästa trådarna. Jag hann knäppa några hastiga bilder innan sjalen skulle slås in i paket, men det där med att fota sig själv blir ju lite sådär.

Jag är glad att jag äntligen fick tummen ur att sticka estnisk spets. Mönstret heter Lilac Leaf Shawl och finns i Nancy Bushs bok Knitted Lace of Estonia. Jag stickade den i Debbie Bliss Rialto Lace, i en skir silvergrå nyans. Jag tror att jag använde 4,50:or men jag är inte helt hundra. KnitPro var det i alla fall helt säkert.

Jag är lite extra nöjd med nupparna och att de 95 maskorna som syddes ihop med kitchener stitch blev jämna och fina. Blockningen däremot blev på intet sätt lysande. Jag behöver införskaffa bättre (och längre) vajrar för att få till en riktigt snygg finish. Möjligen var jag också lite brutal i mitt blockande vilket resulterade i något ojämna kanter. Orsaken till detta var som vanligt att jag stickat lite hårt i relation till den stickfasthet mönstret angav. Sjalen bidde således en smula smal. På längden gick det ju enkelt att åtgärda med några extra repetitioner när jag såg varthän det barkade.

Sammanfattningsvis en rolig stickning och en nöjd mottagare.