onsdag 31 december 2014

Årsresumé över 2014.

Jag grävde fram den här gamla godingen ur bloggarkivet, men tog bort några tråkiga och trista frågor som bara fokuserade på negativiteter. Så, då kör vi:

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? När statsministern utlyste extraval så ringde jag till tryckeriet och stoppade pressarna. Det har jag aldrig gjort förut.
Genomdrev du någon stor förändring? Ja, det får jag säga att jag gjorde. I maj skaffade jag ett abonnemang hos Lofsangruppen. Och med hjälp av bästa Clara Fröberg som coach är jag plötsligt en sån som går till gymmet flera gånger i veckan. Och jag gömmer mig inte längre längst bak i gruppträningssalen utan jag lyfter – förvisso än så länge blygsamma – vikter ute i gymmet.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja. Till en liten Liv som tyvärr inte fick stanna hos oss. Det är så outsägligt sorgligt och det borde faktiskt vara åldersgräns på att dö.
Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Alltså datum är inte min grej. Jag minns när mina barn föddes. Men i år födde jag inga barn, ergo inget datum att minnas.
Dog någon som stod dig nära? Nej (tack, tack, tack).
Vilka länder besökte du? Storbritannien när vi åkte till Edinburgh i september.
Bästa köpet? Mitt abonnemang hos Lofsangruppen.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Jo men alltså barnen. Alltid barnen. Och det var fint att få se Ani DiFranco spela lajv också, det måste jag ju erkänna.
Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? En god natts sömn. Och lite mer ork att hänga med min älskade sambo.
Vad önskar du att du gjort mindre? Tappat tålamodet med ungarna när de inte vill städa/äta/klä sig/sova etc. Det är ju ändå ganska värdsliga ting. Och tacksamheten över att få ha dem hos mig borde vara större än så tycker jag.
Favoritprogram på TV? Tittar ganska lite på program på just tv, det blir mest Netflix. Men Homeland följer jag på gammalt hederligt vis, dvs. enligt tablå. Och så gillar jag ju att titta på nyheter förstås…
Bästa boken du läste i år? Bea Uusmas Expeditionen – en kärlekshistoria. Den har jag skrivit lite om här.
Största musikaliska upptäckten? Nja, inte har jag tid med sådant inte. Jag är glad när jag hinner lyssna på mina favoritartister.
Vad var din största framgång på jobbet 2014? Jag har ju varit föräldraledig nästan hela 2014. Men det var ganska roligt att ringa tryckeriet och stoppa pressarna. Och sedan gjorde vi om hela tidningen och skickade den till tryckeriet på mindre än ett dygn.
Största framgång på det privata planet? I slutet på 2013 så opererades lilla O, bara fem veckor gammal. Allt gick bra och efter operationen blev han frisk. Det gör att det är svårt att svara något annat än att den största privata framgången är att O återhämtade sig så fint från sin operation.
Vad spenderade du mest pengar på? Som vanligt vårt boende. Därefter mat. Vi äter i princip bara ekologiskt när vi lagar hemma och sedan löser vi ofta vardagsstressen med take away.
Något du önskade dig och fick? Att barnen fick vara friska (ja så när som på x antal förkylningar och en liten magsjuka). Det är jag så innerligt tacksam över.
Något du önskade dig och inte fick? Ja. Jag hade hoppats på att klara en kurs på universitetet nu så här i slutet på året. Men det kom ett extraval och en halsfluss emellan. Jag hade också önskat mig mer tid för vänner och äventyr, men det kommer väl när barnen blir större.
Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Jag blev väckt med skönsång och fina presenter. Och sedan mötte jag upp min bästa vän på Grand för überlyxig afternoon tea.

Vad fick dig att må bra? Att dela på föräldraledigheten. Och att vara med barnen. Och den där timmen på kvällen då det bara varit jag, stickningen och ett avsnitt av någon bra serie.

måndag 29 december 2014

15 centimeter tur.

Ibland har en verkligen marginalerna på sin sida. Redan när jag la upp för de här vantarna var jag lite osäker på om det grå garnet jag hade skulle räcka. Och jag fick verkligen sitta med andan i halsgropen, ända in i slutet, för den här lilla snutten var det som blev kvar när sista tummen var avmaskad.


Phu. Kändes rätt bra i restgarnshjärtat må jag säga. :-)

fredag 26 december 2014

En liten julhälsning.

God jul kära stickvänner! Här har julen varit lite uppochner av diverse olika anledningar, men det har inte hindrat oss från att moffa julgodis och öppna klappar. 

Jag tror att jag fick den kanske finaste julklappen av dem alla: ett presentkort på ohemult mycket pengar på min lokala garnbutik, Litet nystan. Oj, vad jag längtar tills de har öppet igen så jag kan få gå och klappa och klämma (och köpa!). 

Och kylan är ju äntligen här. När man har begåvats med en liten som hellre vill bli buren än att åka vagn så får man bylsa på sig det man hittar i gömmorna. Här har vi inte mindre än tre hemstickade sjalar på oss. Den som fick äran att hamna ytterst är Stephen Wests Rockefeller. Och på huvudet har jag mössan Mont Royal.


Och så köpte jag ju en tidig julklapp till mig själv: medlemskap i Koftans och Eddys sjalar och andra halsnödvändigheter. Och det första paketet var så fiiiint.


För att inte tala om innehållet. Jag längtar tills den sista julklappsstickningen är klar (jo, den har inte lämnat stickorna än) så att jag kan få lägga upp till den första sjalen. Garnet är fullkomligt ljuvligt.

söndag 21 december 2014

FO – Pyttipanna.


Här kan vi verkligen snacka snabb mobilbild i farten. Men jag har i alla fall stickat min första pytt. Och jag tror att jag har stickat den i Malabrigo Lace och på stickor 5,00 m.m.

Jag vill minnas att jag gjorde någonstans omkring 37 muddar men jag kan inte riktigt räkna efter. Sjalen ligger redan inslagen i ett paket och väntar på att bli överlämnad till min svägerska Lotta (som inte läser bloggen, annars hade jag förstås inte bloggat om den).

Ett enkelt, snabbstickat och trevligt mönster. Jag förstår varför det har blivit så populärt. Men jag är nog lite mer förtjust i VisaLisas Gratitude, som stickas enligt samma princip.

fredag 19 december 2014

FO – Gudrun.




När jag fick syn på mönstret till vanten Gudrun var jag tvungen att ignorera min ovilja att sticka mönsterstickning. Det var ju typ den perfekta feministvanten. Fast helt perfekt var den inte, så jag gjorde lite som jag ville.

I stället för spetsmudden har jag stickat ett par centimeter vriden resår och sedan lika mycket randigt och därefter vikt in resåren och tråcklat fast den. Jag hade kunnat skippa det tror jag, för mudden blev rätt lång. Jag har heller inte följt mönstret i handflatan eftersom jag tyckte det blev lite väl plottrigt. I stället stickade jag ett enkelt rutmönster.

Vanten är stickad i vitt Fabel och grönt Madeline Tosh Merino Light som blev över från Emelie sedan från Mont Royal. Det är så himla härligt att göra av med restgarner. Jag stickade den på 2,5 m.m. rundsticka med magic loop.

Jag är ju som sagt ingen hejare på detta med mönsterstickning. Det syns kan jag säga, haha. Framförallt i kanterna som blev knöliga och inte så fina. Och så blev den ena vanten lite, lite större än den andra. Och så blev det lite förstås en och annan ojämna maskor här och där.

Någon njutningssticknig var det ju knappast, men samtidigt är det lite kul att öva på sånt som jag inte är så bra på. Dessutom har jag ju nu ett par alldeles egna feministvantar att flåda runt i. Det är inte alls fy skam.

onsdag 17 december 2014

FO – Gathering stripes.



Det här är nog höstens absoluta favoritstickning. Den var trevlig att sticka och jag blev rackarns nöjd med resultatet. Nu var det tyvärr ett bra tag sedan jag blev färdig så jag kan inte säga att jag minns om jag följde mönstret, vilka stickor jag använde, unt so weiter. Men mönstret är i alla fall Veera Välimäkis Gathering stripes.

Jag har stickat den i Geilsk (det blåa) och ett tjockare ullgarn från Schoppelwolle som jag inte minns vad det heter (det vita). Naturligtvis har jag förlagt etiketten. Det gick åt ungefär ett och ett halvt nystan Geilsk och ungefär två tredjedelar av det vita nystanet. Jag stickade den minsta storleken som ska vara lagom till en tvååring, men eftersom jag stickar ganska hårt så blev den bara yttepyttelite för stor för min skrotunge som är drygt ett år gammal.

Om jag ska våga mig på en gissning så tror jag att jag stickade den på 3,75:or.

Lilla O använder tröjan nästan varje dag, med body och fleece under. Han är tycker bäst om att bli buren i sele när vi är ute och då blir det alldeles lagom varmt. Ärmarna är för långa men eftersom jag har begåvats med ett barn som skyr vantar som pesten så är det bara bra. Tröjan har förärats med knapphål men inga knappar än så länge eftersom den lilla ungen har pippi på att bita och dra i saker och jag är lite nojjig för att en knapp eller två ska hamna i halsen. Så än så länge är den knapplös.

Men oj vad jag tycker om den här tröjan. Och turligt nog tycker lilla O detsamma.

tisdag 16 december 2014

Jag har ångrat mig.


Jag har tänkt om när det gäller min KAL-kofta. Nu vill jag göra en variant som är lite gubbig i passformen, med knappar mitt på och en flätad panel på ena sidan. Och fickor, för det har jag aldrig gjort förut. Jag tänker mig att jag ska sticka den i Madeline Tosh Merino Light, för det är ett garn som jag tycker mycket om. Jag har spanat in en senapsgul nyans som jag tror skulle passa fint. 

fredag 12 december 2014

FO – Mont Royal.




Nästan inget av det jag stickar hamnar här. Jag ids helt enkelt inte. Men ibland kan man ju nöja sig med ett gäng korniga mobilbilder enligt selfie-princip och då blir motståndet mot att blogga färdiga alster lite mindre.

Jag har inte stickat så många mössor, men den här gillar jag. Jag är med i en kal-grupp på Facebook där det här mönstret dök upp och jag gillade det jättemycket på en gång.

Mössan heter Mont Royal och finns som gratismönster på Ravelry. Jag har stickat min i Madeline Tosh Merino Light, garn som blev över från min Emelie. Det gick åt ungefär 65 gram och jag stickade den med magic loop på 2,5 m.m. rundsticka. Den blev lite lång, trots att jag stickade på mindre stickor än vad mönstret angav, men i övrigt är jag nöjd och glad. Och varm om öronen.

tisdag 9 december 2014

Koft-skiss.

Jag är med i Stickameras och Dödergöks koft-KAL. Jag ligger hopplöst efter och kommer så göra tills julklappsstickningarna är klara men nu har jag i alla fall skissat och mätt lite. Jag är ju då rakt ingen konstnär, men på ett ungefär tänker jag mig att den ska se ut så här:


Jag har, ända sedan jag gick med i KAL:en, tänkt mig en version av den här koftan, som jag stickade för flera år sedan men som aldrig satt riktigt bra. Fast jag ville ha panel på bara ena sidan och kanske spets. Eller flätor. Eller spets. Eller kanske flätor och spets. Och så ville jag ha knappkanten lite åt sidan. Och trekvartsärm, för jag går ändå och drar upp ärmarna hela tiden.

Och då blev det så här. Och nu tänker jag att knappkanten kanske ändå ska vara mitt på. För att det kanske blir snyggast så. Åh, alla dessa val!

söndag 7 december 2014

Glad fröken!


Åh, jag är alldeles nipprig! Jag lyckades knipa en plats i Koftan & Eddys garn- och sjalklubb. Det blev min julklapp till mig själv. Det har varit en lite tung höst, och även om jag stickar lite varje dag har den där riktiga inspirationen inte infunnit sig. Jag tänkte att det här nog är precis vad jag behöver. Och så är jag ju svag för överraskningar förstås. Jag valde färgställningen "sober". Lyckades du också få en plats? Och vad valde du?

Bilden har jag fräckt lånat hos Tant Kofta.