Könsmaktsordningen är visst endimensionell Martin.

Två gånger på en dryg vecka har unga män blivit misshandlade till döds i Stockholm. Två killar som slagits ihjäl av andra killar. Det är inte många veckor sedan en kär kollega till mig (en man) blev knivhuggen och rånad. Av andra män. Det finns en anledning till att det heter gärningsman och inte gärningskvinna. Det är ju liksom inte första gången något sådant här händer.

Idag är jag förbannad. Jag läser Martin Svenssons (ni vet han den där "Yeah Yeah Wow Wow") artikel på Newsmill. Martin skriver om att han blivit nypt i rumpan av tanter på krogen och dessutom så har han faktiskt varit tillsammans med en tjej som brukade slå honom när hon blev förbannad. Nu har Martin tröttnat. Tröttnat på den endimensionella bilden av könsmaktsordningen som ständigt målas upp. Jag är också trött. Trött på män som Martin.

Så här är det Martin. Könsmaktsordningen är endimensionell. Det är män som startar krig, män som våldtar, män som kör omkring ensamma i stora stadsjeepar och skitar ner, män som bygger kärnkraft och män som slår andra män. Nästan jämt.

Därmed inte sagt att det inte är synd om Martin. Ingen ska behöva bli slagen, särskilt inte av någon man älskar. Att Martin har blivit biten i kinden av sitt ex har bara inte särskilt mycket med könsmaktsordningen att göra.

Martin skriver i sin artikel att han hoppas att hans son ska få växa upp i en värld, där han på grund av sitt kön vare sig betraktas som djur eller som förtryckare. Martin och jag har olika rädslor när det kommer till våra barn. Jag är rädd att min son ska gå ut på stan som tonåring, befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och bli rånad och knivhuggen. Jag är rädd för att bonuspinglan ska bli kär i en kille som är den där förtryckaren, han som beter sig som ett djur. Jag är inte rädd för att samhället ska betrakta min son som en förtryckare eller ett djur, jag är rädd att han kommer att bli sån.

Jag hoppas att Martins son (och förstås min egen) orkar bryta mot samhällets normer, att han växer upp och blir till en man som inte förtrycker kvinnor, tar en massa plats på andras bekostnad och att han inte blir en av alla dessa män som beter sig som djur. Jag hoppas att han kommer att förstå precis hur endimensionell könsmaktsordningen är och att han kommer att göra allt som står i hans makt för att bryta den. För sin egen och alla andra mäns skull.

Jag fattar att Martin blir provocerad, han tycker säkert att han själv är en rätt bra kille. Jag önskar bara att han kunde bli lite mer provocerad av alla dessa jävla män istället. De som startar krig, de som våldtar, de som kör omkring ensamma i stora stadsjeepar och skitar ner, de som bygger kärnkraft och de män som slår andra män. Jag tror att både han, och hans son, skulle tjäna på det.