torsdag 5 maj 2011

Om det här med barnkläder.

Inspirerad av bland annat Waw och UnderbaraClara måste jag också få säga mitt. Om det här med barnkläder. Klänningar och rosa. Och pojkar. Och flickor. Och varför vi låter något som skulle kunna vara så enkelt bli så tokigt.

Jag vill att mina barn, både Grodprinsen och Bonuspinglan, ska ha bekväma kläder som det går att klättra, springa och busa i. Där är klänning inte det bästa alternativet.

Jag måste bekänna att det finns fler klänningar i Bonuspinglans lådor än i Grodprinsens. Faktum är att Grodprinsen inte har en enda klänning, medan Bonuspinglan vill ha klänning nästan jämt. Även om vi inte köper vare sig klänningar eller kjolar till något av barnen dyker det upp dylika plagg i diverse paket i samband med jular och födelsedagar. I Pinglans paket vill säga, inte i Grodans. Pinglan blir förtvivlad om vi nekar henne klänning eller kjol och vill helst ha både och samtidigt.

Grodan struntar än så länge i vad han har på sig men blir glad om han får ha sin tröja med stjärnor på. "Äääärna! Äääärna!" tjatar han tills mammans öron trillar av.

I Grodans garderob finns det ganska mycket rosa. Inte bara för att han har ärvt av syrran utan för att mamman gillar rosa och tänker att det ju är en fin färg som man inte borde nekas bara för att man är kille. Fast nog har jag fått höra ett och annat när vi varit på stan och Grodan varit klädd i rosa. "Är du inte rädd att han ska bli sån där?".

Nej. Jag är inte rädd för att han "ska bli sån där". Inte alls faktiskt. Vet du vad jag är rädd för? Att han ska blir en sån där som tror att man blir "en sån där" bara för att man är en kille som råkar gilla rosa. Det är jag rädd för. Att han ska bli en grabbig kille full med fördomar. Jag är också rädd att han ska bli en sån som bråkar och slåss och som inte vet att respektera tjejer. En sån som inte är snäll. Och vet du! Jag tror att sannolikheten för att han ska bli en sån där grabbgrabb som inte är särskilt snäll ökar ju mer jag låter samhällets könsnormer styra hur jag klär och/eller uppfostrar min son.

Och vet du vad? När Grodan börjar tjata om att han vill ha klänning precis som storasyster så kommer jag motvilligt att ge med mig. Precis som jag motvilligt ger med mig när Pinglan vill ha klänning. Motvilligt, för det är trots allt ett rätt opraktiskt plagg när man är en liten unge med spring i benen. Och lite motvilligt för att jag vet att andra, framförallt vuxna, människor kommer att bemöta honom med mindre respekt för att han vågar bryta mot en norm. Men kommer jag att säga nej? Såklart inte. För jag är hans mamma. Och jag tycker att en av mina viktigaste uppgifter är att stå bakom, stötta och stå upp för Grodans val så länge de val han gör inte skadar någon. Och hur ska någon kunna fara illa av att Grodan väljer att gå till dagis i rosa klänning?

5 kommentarer:

  1. Det här var verkligen jättebra skrivet! HEJA dig!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet! Upplever samma "problem" med min bonuspingla, det enda hon vill klä sig i är klänning/kjol och allt måste alltid vara rosa eller lila. Jag försöker att göra fina saker till henne i andra färger, men dem ratar hon för det mesta... Hon skulle göra ett armband till mig en gång och frågade vad jag ville ha för färg på det, varav jag svarade svart och blått. Det fick jag inte eftersom det var tjejfärger, så det blev rosa och lila istället. Herrejestanes, hur blev det såhär???

    SvaraRadera
  3. Riktigt bra skrivet!!!

    SvaraRadera
  4. Heja heja.
    Det intressanta kommer när det inte handlar om att lämna honom på dagis med klänning utan att faktiskt låta honom gå till skolan i det (eller i tiara eller nagellack eller vad det än må vara) Eller när han vill ha höga klackar eller glitterögonskugga på släktkalaset när han är 15... Då får man verkligen skruva begreppen, tackla kommentarerna från inte bara ifrågasättande ungar utan från inskränkta vuxna... Men som det låter på dig så kommer du att klara det galant! :-D

    SvaraRadera
  5. Av mig får du ett leende :) och du vet varför, kära vän. Upplever ju precis som du detta och jag älskar blått, svart, cerist (inte så mycker rosa) men mest rött, det är nog mina stora favvofärg och åxå den som Jag helst klär Olga i, men nu när vi klivit upp i storlekar så ser man att pojk jämte killkläderna redan börjat ha former, detta gör mig nästan mer ilsken, varför? Inga bebisar har så värst mycket former (jag syftar på de kvinnliga formerna) vilket gör att ett par "kill"byxor ser mest ut som en påse på en tjej eller på min tjej, sååå tråkigt. Olga har inte ett enda par jeans, för att jag hittar inga som sitter bra och som inte har blommor, fjärilar eller prinsessor på..

    Grodan passar så bra i rosa, fortsätt du att klä honom som Du vill! KRAM

    SvaraRadera