Det har blivit lite utav en ofrivillig bloggpaus. Det började med att jag hade väldigt mycket att göra i skolan och på jobbet. Det har helt enkelt inte funnits mycket sticktid alls. När jag inte har slitit mitt hår på jobbet eller suttit med näsan i skolböckerna har jag förstås prioriterat att umgås med och ta hand om barnen. Och skolan har gått bra, hittills har jag klarat alla tentor och inlämningar. Inga A:n direkt, men det kan jag inte kräva av mig själv när den enda tid jag egentligen har att lägga på studierna är när Grodprinsen sover. Efter januari går jag ner och jobbar 60 procent på jobbet så jag ser ljuset i tunneln.
Anledningen till att det inte har bloggats de senaste två veckorna är inte riktigt lika rolig. Det har nämligen brunnit hemma i det Garnfrökenska palatset. Som tur är (eller vad man ska säga) var vi inte själva orsak till branden utan det hände en olycka när de renoverade våra balkonger som gjorde att det tog eld i balkongdörren som leder in till barnens rum. Tack vare att byggjobbaren hade en pulversläckare nära tillhands och tack vare att han var redig nog att snabbt som attan slå sönder den brinnande balkongdörren och börja släcka har det endast brunnit i just balkonghörnet av barnens rum. Där stod tyvärr en hel del av barnens saker som nu har brunnit upp, men jag är oerhört tacksam för att det började brinna mitt på dagen när barnen inte var hemma samt för att de hann släcka innan branden spred sig mer. Hela rummet behöver nu renoveras då det har brunnit i väggar, golv och tak.
Trots att det inte är så mycket som brunnit har vi varit evakuerade i cirka två veckor. Släckpulvret hade spridit sig i hela (och då menar jag hela) lägenheten och allt stank naturligtvis rök. Vi har haft en saneringsfirma här som har gjort ett jättejobb för att vi skulle få komma hem till jul. Nu är vi äntligen hemma igen, efter att ha bott på hotell under tiden de sanerat. Vi kommer fortfarande inte in i barnens rum och har ingen aning om vilka av deras saker som går att rädda och inte. Mycket av våra textilier är fortfarande på tvätt. Vi hade t.ex. bara fått tillbaka en huvudkudde och två handdukar samt inget lakan till dubbelsängen när vi kom hem så i går tvingades vi mellandagsfynda lite.
Och så till garnkatastrofen då. Troligen kommer saneringsfirman inte att kunna rädda mitt garn. När garnet bli rökskadat är det näst intill omöjligt att få det rent och luktfritt igen. Och som ni säkert förstår är garnet värdefullt. Både ekonomiskt och själsligt. Det kanske är fjantigt men man har ju planer för flera av nystanen. Somliga har man köpt vid något särskilt tillfälle. Jag hade min samling med vackra sockgarner. Ja, ni förstår. Men om det är det enda som inte går att rädda får jag vara tacksam ändå tycker jag. Tacksam, men liiite ledsen.
