torsdag 11 november 2010

Revontuli och framtida stjärnor.

Jag har en bekännelse att göra. Jag är addicted. Jag. Kan. Inte. Sluta. Sticka på min Revontuli alltså. Det började illa. Jag fuskade redan i måndags (måndag är Smocked-Cable-Coat-day, om du har missat mina regler för vad som får stickas när). Vi hade personaldag på jobbet och eftersom Revontulin kräver lite mindre tankeverksamhet än koftan så fick den följa med istället. Sen hämtade jag upp det lite. I måndagskväll la jag upp maskorna till koftans första ärm och satte igång. Tisdagen flöt också på utan något fuskande men igår kunde jag inte längre hålla mig. Jag köpte en längre kabel till rundstickan och tänkte att jag bara skulle sticka över sjalen, från den ena stickan till den andra. Sen var det kört. Hela kvällen igår stickade jag Revontuli och nu har jag bestämt mig för att strunta i reglerna. Revontuli för hela slanten är det som gäller, så länge det känns kul. Det är rena meditationen att sticka på fantastiska sjalen. Räknandet av maskor blir som ett mantra och Jag. Kan. Inte. Sluta.

Lille sonen tog sina första inledande steg mot att blir en stickare igår. Han älskar att klappa på mammas fina garner och igår fick han tag på en stickning. Med paniken i halsen kastade jag mig åt hans håll (det har mest varit repa upp som gällt för hans del tidigare) men stoppade mig själv i sista sekund. Där satt den lille, i skräddarställning, och gnuggade stickspetsarna mot varandra så som han sett mamma göra. 16 månader och redan på gång. Sötunge!

4 kommentarer:

  1. Det ska börjas i tid det som krokigt ska bli

    SvaraRadera
  2. Äpplet faller inte långt.... vilken söt bild du "målar upp" av din lille son! Ja, strunta i reglerna, du. Jag tycker att man ska sticka/virka etc. det man har lust med, när man har lust. Annars kanske det blir ett "tvång" om man sätter upp för strikta regler.

    SvaraRadera
  3. Jaa det ska börjas i tid, fortsätt du med Revontuli den har jag oxå stickat håller med om att det är såå svårt att sluta sticka på den.

    SvaraRadera