onsdag 15 december 2010

8 - Ett ögonblick.

Snöigt. Kallt. Sjukt kul. Även för den som knuffar på.

07 – Min bästa vän.

Jag har två favoritbästisar. Vi hängde ihop på gymnasiet och gjorde nästan allt tillsammans. De är fortfarande mina vänner, även om vi inte gör allt tillsammans längre. Martin och jag pratar i telefonen lite då och då och när Louie skulle döpas så kom han och hans flickvän på kalaset. De bor i Norrköping och en vacker dag åker jag minsann dit och hälsar på. Maddsen bor i Australien. Det har hon gjort till och från ända sen vi slutade gymnasiet. Varje gång hon kommer till Sverige ses vi. Det blir i alla fall någon gång om året. När jag fyllde år här om sistens skickade hon en blomma. Det var rart.

När jag gick precis börjat ettan på gymnasiet var jag på en fest. Där var också Martin som gick i min parallellklass. Vi hade musik ihop och jag tyckte han var söt. Vi hånglade. Ett par dagar efter sågs vi vid skåpen i skolan. Han sa att han redan var kär i en annan tjej. Madde. Det gjorde inte så mycket. Fast jag tyckte fortfarande att han var söt. Det kom sig sen som så att vi började umgås lite i samma gäng. Alla tre. När det var dags att börja tvåan slogs våra klasser ihop och efter det var vi oskiljaktiga.

Vi åkte på festivaler och cykelsemester. Drack folköl (fast Madde drack mest Absolut) i varenda park i Eskilstuna. Madde och jag blev vegetarianer och hånglade inne på McDonalds. Oj vad vi tyckte att vi provocerade. Det gjorde vi nog också. Martin och jag hånglade lite varstans. Jag tyckte fortfarande att han var söt. Vi spelade musik, lyssnade på musik, gick på bio. Fikade i alla evigheters, evighet på café Kaka. Hade torsdagsfest hemma hos Madde. Nästan varje torsdag. Det spårade nästan alltid ur. Bestämde oss för en vardagsfylla klockan 11.00 på förmiddagen en lovdag. När Maddes mamma kom hem fick vi hitta på en nödlögn och fly ut i snökylan för att nyktra till. På somrarna tältade vi. Vi bilade till Tåsjö. Där nakenbadade vi, drack vin, klämde ner och 8 personer i en sovsäck och gömde vår kompis Pontus i bakluckan på en bil.

Jag och Martin drack äckligt kaffe i elevrådets styrelserum. Då och då så sent att larmet gick. När vi fyllde 18 flyttade vi praktiskt taget in på Blå, stället där alla band spelade. Vi gick på studentbalen tillsammans och delade såklart flak, alla tre, på studentdagen. Pappa gnällde till tusen över alla svindyra telefonräkningar. Pratade jag inte i telefon med Martin så pratade jag med Madde, eller så pratade vi alla tre samtidigt.

De var de absolut finaste och bästaste vännerna jag kunde ha. Jag är så innerligt glad och tacksam över den fantastiska tid och alla tokiga upplevelser vi delade. Det spelar ingen roll vart de är. I hjärtat mitt bor de alltid. Älskade, älskade Madde. Och älskade, älskade Martin.

tisdag 14 december 2010

06 - Min dag.

Idag är det tisdag. På tisdagar brukar jag spendera förmiddagen med Louie och sen jobba på eftermiddagen. Men idag ska Louies pappa på begravning så jag ska vara hemma med Louie hela dagen.

Nu på förmiddagen ska vi leka. Och kanske städa lite om vi har lust. När lilleman sover middag tänkte jag krypa upp i soffan med min Calendula Cable Socks-stickning. Jag är nästan färdig med den första sockan och känner mig lite stressad över det här med julklappsstickningarna.

Klockan 14.30 ska jag försöka jonglera Louie och ett telefonmöte med min chef och eventsamordnaren på mitt jobb. Samtidigt. Jag hoppas att Pingu har tid att hjälpa mig.

Ikväll är det sista ridlektionen för terminen så framåt sen eftermiddag ska jag dra på mig långkalsonger och raggsockor och åka till stallet. Det är veckans andningspaus för mig.

När jag kommer hem så får jag se om Louie och pappan har lyckats ta sig till festen eller om Louie ligger och sussar sött i sin säng. Om de är hemma så hoppas jag på ett avsnitt Dexter tillsammans med älskling och lite sticktid innan det är dags att sova.

05 - Min definition av kärlek.

Oj. De som känner mig väl skulle nog säga att jag inte är särskilt romantiskt lagd. Jag ger inte mycket för årsdagar, romantiska gester och sånt. Den bästa sortens kärlek är för mig den som får en helt vanlig tråkig och lite grå vardag att fyllas med skratt, fånerier och en varm känsla i magen. Kärlek som vågar ge utrymme och kärlek som sprider små glädjefyllda stunder utan krav på motprestation. Jag känner mycket kärlek för min man. Vi är riktigt bra på tråkiga vardagar. Det är viktigt för mig.

Innan jag fick barn så tänkte jag att människor som sa saker av typen "jag visst inte vad kärlek var innan jag fick barn" var jättetöntiga. Jag tycker fortfarande att de är lite töntiga men jag måste nog ge dem en poäng ändå. Kärleken till Louie är totalt villkorslös. Det är en fantastisk känsla. Och läskig. Han har fyllt en plats i mitt hjärta som jag inte ens visste var tom innan han kom hit. Nästan varje kväll när han har somnat saknar jag honom så mycket att jag vill väcka honom igen. När han skrattar blir jag fånigt lycklig och när han är ledsen går jag sönder en smula. Finaste, finaste Louie. Det finns verkligen inte ord nog att beskriva kärleken jag känner för dig.

måndag 13 december 2010

04 - Vad jag åt igår.

Egentligen skulle det vara vad jag har ätit idag, men det blir lite för tråkigt så det får bli vad jag åt igår istället.

Frukost: En ostsmörgås och en latte.

Mellis: En latte och några russin (matad av lilleman).

Lunch: En baguette med brie och tomat.

Middag: Jansons och sallad med senapsdressing. Julöl.

Kvällssnacks: En romtryffel (jag lovar, bara en) och en näve ugnsbakade chips med sourcream och sweet chili. Fler än så hann jag inte roffa åt mig innan sambon tömt skålen. :-)

Vanligtvis är jag en småätare av stora mått men igår lyckades jag faktiskt hålla mig i skinnet rätt bra.

03 - Mina föräldrar.

Min mamma heter Lena och min pappa heter Leo. Mamma är 64 år och pappa är 5 år yngre. Min pappa är bara min, men mamma delar jag med mina tre syskon. Well, det kan tänkas att jag delar min pappa en smula med mina syskon också men de har ju en annan pappa också. För ungefär 5-6 år sedan skiljde sig mina föräldrar. Det tyckte jag var rätt skönt, om man nu får säga så. De bor dock kvar i samma lilla samhälle, Kjula. Pappa bor i ett hus och mamma bor i en lägenhet. Typiskt va?

Min mamma är en rar liten mormor. Faktum är att jag tror att hon är världsabäst på att vara just mormor. Det är lite tråkigt att mamma och pappa bor i Eskilstuna eftersom de inte kan hälsa på sådär jätteofta. Mamma har haft en jobbig uppväxt vilket kan lysa igenom lite då och då men allt som oftast är hon precis hur bra som helst. Mamma har reumatism och har varit sjukpensionär i ganska många år. Innan dess jobbade hon inom äldreomsorgen. Det är mamma som har lärt mig att sticka, fast nu är det oftast jag som lär henne. Jag är glad att hon är så pass pigg att hon orkar leka med sina barnbarn.

Min pappa har estniskt ursprung. Farmor och farfar kom till Sverige som flyktingar. Farfar gick tyvärr bort i cancer för ett antal år sedan men farmor finns kvar hos oss. Pappa och jag har haft en ganska så komplicerad relation men det känns inte så roligt att blogg om sådant. Nu när jag är vuxen, och vi kan välja när vi ska umgås och inte behöver umgås så länge åt gången tycker jag att vi har det bra. Vi har väldigt mycket gemensamt, jag och min pappa. Han är väldigt musikalisk och har turnerat omkring med dansband när jag var yngre. Nu, på äldre dar, har han fördjupat sitt travintresse och är delägare i inte mindre än tre travhästar. Han ringer ibland när han har varit i stallet och mockat skit. Det är rart tycker jag. Pappa ställer alltid upp om vi behöver hjälp, trots att han jobbar mest hela tiden. Han är också en mycket stolt morfar!

söndag 12 december 2010

02 - Den första kärleken.

Den första riktiga kärleken. Hette Axel. Jag var 16 och han var 18. Han var lång, smal och spelade gitarr som en gud. Vi hånglade massor. Jag tänker rätt ofta på att jag är väldigt glad över att han var min första kärlek. Det finns så många dåliga kärlekar, men han var den bästa första kärlek man kan ha. Fin var han. Ruskigt blå ögon och fina, fina händer. Jag var alldeles för ung för att vara ihop. På riktigt. Så det slutade inte så fint som det började. Det är jag lite ledsen för. Förlåt Axel.