FO – Älsklingssockar.

Älsklingssockarna är klara. Jag har inte använt något mönster men gjorde ungefär såhär:

Jag la upp 80 maskar på stickor 2,25 m.m. och stickade resårstickning (2a, 2r) i 20 centimeter. Hälkappan är cirka 9 centimeter och efter att jag hade minskat för hälen plockade jag upp 16 maskor på var sida för valvet. Minskade på vartannat varv tills jag åter hade 80 maskor på stickorna och sedan stickade jag på tills de var lagom långa. Minskade för tårna och tråcklade ihop med Kitchener stitch.

De är stickade i Regia Galaxy i färgen 01561. Marinblå botten med lite gula och gröna inslag. Det är ett garn som jag fick i något sockgarnspaket någon gång. Jag tyckte att de blev helt okej och Älsklingen är nöjd så nu är husefriden återställd. Hurra!

Solution.

Jag har, som så många andra, påbörjat en Solution. Jag var övertygad om att jag skulle sticka min i gult, precis som på bilderna i mönstret men så snubblade jag över det här garnet i garnaffären. Manos silk blend fino i en jättevacker gråblå nyans. Jag kunde inte låta bli att köpa tre härvor så nu har jag en gråblå Solution på gång. Jag köpte också 5,00 m.m.-tippar i en ambition att få till en lagom stor och inte för liten sjal (mönstret säger 4,00). Mycket klumpigt att sticka med så tjocka stickor men jag antar att jag kommer vänja mig. Och stiligt blir det ju.

Bletchley circle.

Vi har köpt en ny tv. Den är tydligen smart, vilket bland annat innebär att den pratar med internet och därför kan visa Svt play direkt i tv-maskinen. Fantastiskt litet påfund.

I går firade jag genom att se det första avsnittet av den fantastiska brittiska serien Bletchley circle. Den handlar om fyra supersmarta kvinnor som pratar om andra saker än män. De klär sig i de finaste stickade koftorna, stickar ett par varv då och då och vistas i det vackraste biblioteket. Dessutom pratar de brittisk engelska och löser ett spännande brott. Jamen ni hör ju, det är den perfekta serien helt enkelt. Den finns på Svt play ett par veckor till. Missa inte!

(Mer om kvinnliga rollfigurer som pratar om andra saker än män kan du till exempel läsa här. Om genusglasögon och film och sånt).

FO – Rockefeller nummer två.

Nu när min rara kollega har fått sin Rockefeller måste jag ju få visa upp den för er också. Det är som sagt min andra Rockefeller, den första hittar du här. Det är fantastiska Stephen West som har designat mönstret som släpptes som en mysteriestickning i somras.

Jag gjorde av med cirka 105 gram Malabrigo Sock i färgen Rayon Vert (färg B) och cirka 130 gram Kidazzle Minegold från Fleece Artist (färg A). Sjalen är stickad på Knit Pro rundsticka, 3,75 millimeter och 80 centimeter kabel. Jag är mycket nöjd och jag tror att mottagaren också blev nöjd och glad. Det är så väldigt härligt med stora sjalar och så är jag lite extra svag för just randigt.

Och om jag ser en smula skum ut på bilderna kan jag meddela att det beror på att det var kallt. Hemskt kallt. Jag längtar till våren och ljuset så att jag kan få till lite dugliga bilder till bloggen utan att frysa rumpan av mig.

FO – Lady Bulle.

Jag vet inte hur mycket man får avvika från ett mönster och ändå hävda att man har stickat efter det, men här är min version av Lady Bulle. Knasigt namn förresten, Lady Bulle. Mönstret hittade jag på Ravelry när jag letade efter en lämplig stortröja/tunika att sticka. Den är stickad i ett stycke, uppifrån och ner. Originalmönstret är enfärgat och innehåller fickor men jag tycker att funktionen med stickade fickor brukar vara lite sådär så det hoppade jag över. Jag följde mönstret för storlek small eftersom jag använde lite större stickor än vad mönstret angav. Vanligen använder jag medium.

Tröjan är stickad i Cascade 220 Wool i färgerna Grey (8509) och Black (8555). Det gick åt cirka 375 gram av det gråa och 260 gram av det svarta. Till kroppen har jag använt Knit Pro rundsticka 4,50 millimeter på 80 centimeters kabel. Ärmarna är stickade på 5,00 millimeters strumpstickor i bambu för det var vad jag hittade här hemma. Det syns förstås lite att ärmarna och kroppen är stickade på olika stickor men det är inget som stör så där fasligt mycket.

Om jag ska vara ärlig så var det ett ganska tråkigt mönster. Hyfsat okej som tv-stickning men nästan lite för enkelt till och med för det. Det enda som krävde uppmärksamhet var att räkna antalet varv för ränderna och att komma ihåg att göra "jogless stripes". Jag tror inte att jag kommer att sticka Lady Bulle igen men förmodligen kommer den här att bli väl använd och det känns roligt!

En alldeles utomordentligt fantastisk stickvecka.

Ja, det får man säga att jag har haft. Jag kan inte minnas när jag hade så här mycket tid att sticka senast. På självaste nyårsafton stickade jag färdigt min Lady Bulle-inspirerade tunika och på nyårsdagen fäste jag trådar och fixade till. Jag har också hunnit sticka färdigt en Rockefeller som ska till en kär kollega (och dessurom fäst alla 50 (!) trådar). Och så har jag stickat färdigt älsklingens första socka och lagt upp till socka nummer två.

Tyvärr är dagarna så korta och att fotografera tröjor och gigantiska sjalar med iphone kräver lite dagsljus och en medhjälpare, något jag hoppas på att få till i morgon.

Fantastiskt är det i alla fall, att få börja år 2013 med en riktig stickvecka. Det ger mig en massa energi som kan komma väl till pass när vardagen drar igång på måndag. Och så roligt det ska bli att få lämna över Rockefellern. Det är alltid med lite skräckblandad förtjusning jag stickar till andra, man vet ju aldrig om den som ska få det stickade plagget blir nöjd.

Uppdaterat:
Och så har jag tagit tag i mina stickmål för 2013. Jag har beställt boken Knitted Lace of Estonia av Nancy Bush och anmält mig till en kurs i tvåändsstickning. Kursen är en heldagskurs som anordnas av Studieförbundet Vuxenskolan. Lördagen den 26 januari är det dags och kursen hålls dessutom på krypavstånd från min lägenhet. Här hittar du mer information om kursen om du också vill gå. Hurra!!

Om att sticka till Älsklingen.

Jag har aldrig stickat något till min sambo, trots att jag mer än gärna stickar och ger bort till nära och kära. Häromdagen när vi smågrälade lite kom det fram att detta är något som sårar min älskling, att jag aldrig har stickat ens den minsta lilla socka till honom. Jag tror att min haka hamnade någonstans vid knäna. Detta var kanske det sista jag väntade mig att få höra av just honom. Det är nämligen så att när vi blev tillsammans och älskling förstod att stickning var något jag gärna ägnar mig åt så sa han följande:

"Kom bara inte dragandes med en massa fula hemstickade tröjor som jag sedan känner mig tvingad att ha på mig. Det har jag varit med om alldeles för många gånger."

Möjligen sades det med en liten gnutta humor, men jag tog det ändå på största allvar. Okej, tänkte jag. Vill han inget stickat ha, ska han inget stickat få. När jag påminde honom om anledningen till att jag inte stickar till honom såg han liten skamsen ut. "Men du stickar ju snygga grejer..." sa han. Och jag tänkte att sju år var väl en alldeles lagom tid av stickkarantän för det där dumma uttalandet om fula hemstickade tröjor så nu har jag påbörjat ett par sockor. Till älskling.

Älsklings första sockor.