Tvåändsstickningsfrälst.

I går var det äntligen dags för kurs i tvåänddstickning, i regi av Studieförbundet vuxenskolan. Jag tror att jag blev en smula frälst. Nedan följer en liten bildkavalkad och längst ner i inlägget har jag skrivit lite om kursen och om hur det gick.

Det fanns en hel massa fina saker att inspireras av, både böcker och stickningar.

Först fick vi lära oss att nysta på rätt sätt, för att få två ändar.

Enkel uppläggning. Vi fick välja färg på uppläggningstråden. Jag valde grått. Hopplöst tråkig är vad jag är. :-)

Så här långt hann jag under dagen. Uppläggning, räta varv, aviga varv,  kedjemaskor, "o"-mönster , ökningar för tummen och en liten mönsterstickad romb som tyvärr inte syns på bilden eftersom den är på andra sidan.

Att gå en kurs i tvåändsstickning kan vara bland det roligaste av allt stickrelaterat jag har provat på. Även om tvåändsstickning är jätteroligt så är det inte alls som "vanlig" stickning och jag behövde verkligen gå en kurs för att få kläm på det.

Vi var fem spända elever och en fantastisk kursledare som samlades i går för en heldag med tvåändsstickning. Kursledaren hette Kristina Rolf och var så himla bra. Hon var tålmodig men bestämd samtidigt som hon var både sprudlande och positiv. Hon tog sig tid att hjälpa alla var och en för sig så att alla skulle gå därifrån och känna att de hade fått kläm på tekniken. 9.30-15.30 höll vi på och det var ganska lagom. Bra tror jag att sitta en hel dag och traggla för att verkligen hamra in att det där vänstra pekfingret som annars är fullt upptaget med att hålla ordning på garnet plötsligt inte hade någon uppgift alls. Samtidigt var min nacke helt slut fram emot tretiden så jag var tvungen att lägga från mig stickningen en stund innan kursens slut. Hjärnan var också en smula sömnig, koncentrationen hade verkligen varit på topp konstant. Jag har nog aldrig suttit i ett rum med så många stickerskor där det varit så tyst förut. Då och då hördes ett "tusan också" eller ljudet av en metallsticka som föll i golvet. I övrigt var det... tyst. Åtminstone på förmiddagen. Under eftermiddagen hade de flesta kommit in i tekniken så pass att vi kunde tjattra lite under tiden vi stickade.

Jag är jättenöjd med att jag fick upp farten på stickningen. I början gick det lååångsamt. Fast det tar fortfarande ganska mycket längre tid att sticka en tvåändsstickad maska än en "vanlig". Nu har jag repat upp en bit av teststickningen (den del där jag gjort ökning för en yttepytteliten tumme) och ska förvandla den till en mudd. Och sen ska jag sticka en till. Och förmodligen en till. Och en till. Och kanske en till. Precis så roligt är det att tvåändssticka.