Jag känner mig lite tom i själen. Kanske för att jag träffade finaste vännen och insåg hur saknad han är och hur ledsamt det är att han inte finns närmre. Och kanske för att jag fortfarande är lite chockad över att jag blivit antagen till utbildningen och inte har en aning om hur jag ska få i hop livet med jobb, ekonomi, plugg, barn och sådant. När man känner sig låg finns inget bättre än en välbekant och inte allt för klurig stickning. En som känns som hemma, där man nästan kan låta fingrarna sköta sitt utan att huvudet behöver lägga sig alltför ofta. Ett litet projekt som inte tar för lång tid att färdigställa. För mig är den bästa stickningen när det känns så här ett par Monkey Socks. Så nu har jag lagt alla segdragna stickprojekt åt sidan och tänker apa mig en stund. Och hoppas på att allt känns lite mindre sorgesamt ganska så snart.
Det går att kombinerar, jag har pluggat och jobbat samtidigt och ska plugga och jobba igen till hösten
SvaraRaderaSkickar lite varma tankar och tror att detta kommer att lösa sig på bästa sätt. Är det meningen så går det!
SvaraRaderaLycka till, jag håller alla tummar för dig :)
Omställningar i livet är ju alltid lite krisiga, även om det är något man vill...då är det skönt med en trygg stickning! :-)
SvaraRaderaLycka till med studierna och pusslandet med livets olika delar som ska gå ihop!
Tack för pepp! Det blir lite knasigt ibland, när det händer många fantastiskt bra saker på en och samma gång. Jag är väl inte van... :)
SvaraRaderaOch stickterapi hjälper nästan alltid!