Gott nytt år! (och så 28, 29 och 30)

Eftersom december onekligen med viss hast börjar lida mot sitt slut får det blir tre små kortisar så här på slutet. Oroa er inte, från och med i morgon slutar jag vräka ut mitt inre här på bloggen. Då är Garnfröken åter en sån där lite halvanonym stickerska som visar upp ett och annat alster i cyberrymden. Gott nytt år på er allesammans!

28 - Något jag saknar.

Jag saknar min vän Martin. Jätteofta. Jag önskar att han bodde här, i min stad. Och så saknar jag min vän Maddsen. Nästan hela tiden. Jag önskar att hon bodde här, i min stad, och inte på andra sidan jorden. Och så saknar jag min fina, fina hund Milton. Milton gick bort för mer än fem år sedan men jag gråter fortfarande när jag tänker på hur han somnade in i min famn. Världens klokaste kompis var han. Isch, nu börjar jag grina igen. Fåntratt!

29 - Vad jag strävar efter.

Jag skulle vilja studera så att jag kan få ett arbeta som är lite mer givande än det jag har idag, både intellektuellt och ekonomiskt. Jag skulle vilja ge mina barn möjligheten till ett litet hus på landet så att de kan få tillbringa somrar och kanske en och annan helg utanför stan. Jag skulle vilja ta körkort. Och kanske ha möjlighet att rida lite oftare. Mest av allt vill jag ha möjligheten att ge min sambo och mina barn en fin och värdefull vardag.

30 - Ett sista ögonblick.

Det kan inte bli något annat än precis just nu. Jag har förberett vår nyårsmiddag och väntar på att lilla fina killen ska börja snusa. Sen ska jag avnjuta en härlig trerätters tillsammans med älskling. Vi ska sippa lite bubbel och rå om varandra hela kvällen. Det är fint.

26 - Mina rädslor och 27 - Min favoritplats.

Det enda jag egentligen är riktigt rädd för är precis de saker som får mig att gråta. Att det ska hända mig, sambon eller barnen något. Hua. Det vill jag inte tänka mer på nu så jag hoppar direkt på nummer 27 - Min favoritplats.

Min favoritplats är hemma. Jag är en riktig hemmagris. Men det känns lite tradigt, där är jag ju jämt liksom. Istället tänker jag berätta om en annan plats som har betytt väldigt mycket för mig. Farmor och Farfars rara sommarstuga i Björsund.

Det är en liten stuga med två pyttesmå sovrum, ett minimalt kök och ett vardagsrum med öppen spis och stora fönster med fantastisk utsikt ut över mälaren. Vatten hämtade vi i pumpen nere vid sjön. Dasset låg på andra sidan gården. Farmor hade vedspis och farfar hade byggt en fiskrök i skogsbrynet. Stugan låg alldeles vid vattnet. Vi hade egen brygga där farfars båt låg förtöjd. Den rodde vi ut i och fiskade till middagen. Genom en liten dunge låg badbryggan. En varm och härlig stenhäll med en liten brygga ut där vi badade friskt under somrarna. På vintern var det där ifrån vi tog sparken för att åka ut och pimpla. Jag har spenderat åtskilliga timmar vid den där badbryggan, läsandes en bok eller bara drömskt spanande ut över viken. Det bästa hjärtestället på jorden.

Tyvärr såldes farmor och farfar sin lilla stuga. Farfar orkade inte längre med att sköta tomten och för några år sedan gick lilla farfar bort. Jag håller koll dock koll på hemnet. Skulle mitt hjärteställe bli till salu igen så står jag först i kön.

Åh , vad jag skulle önska att mina barn fick uppleva samma härliga dagar i stugan som jag fick. Nyplockade smultron eller blåbär med mjölk, nyfångade aborrar till lunch och timmar av bus vid badbryggan. Tack farmor och farfar för den fina tid jag fick med er i stugan!

25 - En första dag.

Om jag ska berätta om en första dag så måste det oundvikligen bli den första dagen då jag började jobba på Elevorganisationen. Jag var 20 år och hade flyttat till Stockholm eftersom jag fått det där jobbet som jag knappt vågat drömma om, som Jämställdhetssamordnare på Elevorganisationens kansli. Jag fick jobbet trots att jag knappt hade hört talas om organisationen tidigare och så där första dagen på jobbet kändes det väldigt viktigt att passa in. På kansliet jobbade ytterligare 10-12 personer som alla var i min egen ålder eller något år yngre.

Varje måndag inleddes med ett personalmöte. Ett personalmöte som i sin tur inleddes med en "hur-mår-du"-runda. Inte vilken "hur-mår-du"-runda som helst utan en där all världens tonårsångest skulle ventileras och där var och en gavs fritt spelrum att inför publik vältra sig i sin egen olycka under några minuter. Det var inte utan att jag blev en smula chockad. Hade liksom inte så mycket ångest att dela med mig av och i ärlighetens namn inte riktigt någon lust.

När det var min tur drog jag någon krystad historia om att det var höst och att jag gillade hösten för att det då var helt okej att ligga hemma på soffan och vara lite kvasideprimerad. När jag var färdig fräste Tove (den absolut snyggaste och tuffaste tjejen i rummet): "Ska du inte gå hem och skära dig lite i armarna också?!?". Sur lät hon. Och dryg. Det blev helt tyst i rummet. Alla tittade osäkert på varandra och jag, jag ville mest sjunka genom golvet. Efter vad som kändes som en evighet skrattade någon till varpå hela rummet brister ut i något slags hysteriskt gapskratt. Det var väl det enklaste sättet att hantera den sjukt obehagliga stämningen i rummet så jag skrattade med. Även om jag kände mig hemskt tillintetgjord.

Som tur är visade det sig att Tove är världens härligast tjej, även om hon fortfarande kan verka väldigt skrämmande när hon träffar någon för första gången (fråga min kära man, haha). Hon är en av mina bästa vänner idag och jag är glad att hon inte lyckades skrämma skiten ur mig den där första dagen. Oj vad mycket roliga saker jag hade missat om hon inte varit en del av mitt liv.

24 - Något som får mig att gråta.

Sen jag fick barn har jag blivit så himla känslig. Nu gråter jag för nästan allt. Hemska bilder på nyheterna toppar nog statistiken över sånt som får mig att böla. Det som gör allra ondast i hjärtat är när jag läser om mammor med cancer. Eller små barn som dör. Det har hänt flera gånger när jag läst om något sådant att jag måste gå in och ta upp Louie och krama honom, även om han somnat och jag vet att han kommer att vakna om jag ska hålla på och snyfta honom i örat. Men det kan liksom inte hjälpas. Jag måste liksom tanka lite bebiskärlek vid de där tillfällen för om jag tänker på att han eller jag kan dö så öppnas ett avgrundsdjup i själen. Det är nästan som en panikångestattack och sen kan jag inte sova på hela natten för att jag gråter och tänker på hur hemskt det vore om vi skulle dö ifrån varandra. Fånigt kanske, men väldigt på riktigt.

Ett trevligt gråt är att jag nu för tiden ibland blir lite rörd. När jag var yngre skämdes jag ibland för att jag aldrig lyckades klämma fram en liten glädjetår men nu bölar jag friskt varje gång tillfälle ges. :)

23 - Något som får mig att må bra

Det är ju omöjligt att inte svara barnen på den frågan. Det spelar ingen roll hur deppigt och trist allt känns - så fort barnen säger något roligt, skrattar, kryper upp intill och vill ha en kram eller bara ligger och snusar sött i sina sängar så blir det alldeles varmt i lilla hjärtat.

Annat som får mig att må bra är god mat - kaffe - min man (åtminstone nästan jämt, haha) - mina rara vänner - sticktid - efterrätt (oh, vad jag älskar efterrätt) - sitta på hästryggen - midsommar i Jämtland - fina små grejjer - böcker - kaffe - och sa jag kaffe?

Mössa Twisted Sister.

Syster yster ringde strax före jul och hade förfrusit öronen så illa att det blivit små sår. Hon frågade om lillasyster (dvs undertecknad) inte kunde ta och sticka henne en "fulmössa" och det kunde jag ju inte säga nej till. En måste ju vara rädd om sin storasysters stackars öron.

Hon ville ha en enkel svart mössa men något lite kul var jag ju tvungen att hitta på och så dök Twisted Sister upp i mitt sinne. En snurrig liten mössa till syrran. Jag ska förfina mönstret lite, men sen så ska jag försöka lägga upp det här på bloggen. Det är mycket simpelt, men lite roligare än en enkel rätstickad mössa.
Här får lilla mamsen stå modell, i motljus och allt. Så det kan bli.

Till: SysterYster.

Mönster: Eget hittepå, Twisted Sister.

Garn: Drops Nepal i svartaste svart. Det gick åt lite mindre än två nystan.

Stickor: En 40 cm lång 5 mm rundsticka (KnitPro) samt fyra st strumpstickor 5 mm (Vanliga träisar).

22 - Det här upprör mig.

Jag gissar att jag upprörs av sådant som människor i allmänhet upprörs av. Krig, svält och djurplågeri och sånt. Det finns väldigt många saker som det är lätt att känna någon slags "upprördhetskonsensus" kring. Det finns dock ett par saker som upprör mig lite extra.

Miljöförstöring. Människor runt omkring mig gör gång på gång aktiva val att bete sig på ett sätt som är dåligt för miljö. Trots att forskarna larmar om att det är bråttom, bråttom om vi vill rädda det sjunkande skeppet lutar sig var och varannan människa lugnt tillbaka och tänker att det väl inte spelar någon roll vad just jag gör. Det gör mig förbannad.

Det gör mig förbannad att se att mina grannar i Stockholms innerstad väljer att köra bensinslukande bilar. Det gör mig förbannad att människor promt måste äta kött, sås och potatis näst intill var eviga dag. Det gör mig förbannad att människor skiter i vilka kemikalier som finns i möbler, teflonpannor, gummiankor och hudkräm. Det gör mig förbannad att människor hellre köper McDonalds-mat och ett kilo lösgodis än att satsa några extra kronor på att köpa KRAV-märkt broccoli eller KRAV-märkta morötter till middagen. Det kanske stämmer att ingen kan göra allt. Men alla kan tamejtusan göra något.

En annan sak som gör mig galet upprörd är kvinnomisshandel. Inte bara för att det gör mig ont i hjärtat när en människa slår en annan utan för att kvinnomisshandel är ett strukturellt problem där samhällets tysta medgivande börjar redan på dagis där den lilla flickan gråter för att den lilla pojken gett henne en knuff eller kanske dragit henne i håret. När hon söker tröst hos en vuxen säger denne tröstande "Det är bara för att han egentligen tycker att du är så söt". Senast häromdagen läste jag om en vuxen kvinna som efter en tid lämnat sin misshandlande man. Med sig hade hon tagit deras gemensamma lilla barn. Nu skulle det utredas om hon var en lämplig förälder. Inte om han var en lämplig förälder, utan om hon var det. För hon hade ju fråntagit barnet dess pappa. Att det var en idiot till far som misshandlat och våldtagit barnets mamma, och dessutom brukat våld mot barnet det spelade i sammanhanget ingen roll. Ja, jag skulle kunna fortsätta i alla oändlighet. Upprörd och förbannad som bara den.

Claras halvvantar med flätor.

Om man stickar en halvvante och sen misstänker att den kanske blev lite väl smal över handleden för den som ska bära den så är en halvflaska champagne ett utmärkt verktyg för att blocka ut vanten en smula. Dessutom ser det lajbans ut!
Jag har stickat efter Claras mönster på halvvante, men mottagaren ville inte ha så väldans långa vantar så jag stickade dem lite kortare än orginalet.

Ja, och så ska det ju helst vara två vantar då såklart.

Eftersom mottagaren betalat för garnet och jag borde ha stickat vantarna för länge sedan var jag tvungen att slänga med ett lite "något annat" som plåster på såren. Pepparkakstryfflar passar fint så här till jul så det fick det blir. De är lätta som en plätt att svänga ihop. Koka upp en dl grädde. Finhacka under tiden 200 g mörk choklad. Häll på den varma grädden och rör som en tok tills all choklad smält. Tillsätt 0,5 tsk kanel, 0,5 tsk kardemumma, 0,5 tsk ingefära och lite mindre än 0,5 tsk nejklika. I med ca 1 msk smör och se till att allt blandas väl. In i kylen tills det går att rulla små bollar av tryffelsmeten. Rullerirull och så pudra över lite florsocker över alltsammans. Det blev ca 25-30 tryfflar. Förvaras i burk med lock i kyl eller i magen.

Mönster: Claras flätstickade halvvantar.

Garn: Drops Nepal i svart. Det gick åt ca 1,5 nystan.

Stickor: Strumpstickor i trä, 5 mm.

Calendula Cable Socks.

Calendula Cable Socks är decembermönstret i Stickameras Sockklubb. Mönstret hittar du här. För en gång skull tror jag att jag har följt mönstret till punkt och pricka. Jag stickar vanligtvis inte sockar med så mycket slätstickning i skaftet eftersom passformen brukar bli lite sådär, men jag hoppas att den passar den fot den är ämnad för. Jag tyckte att mönstret och garnet gifte sig fint och mottagaren verkade förtjust så jag är mycket nöjd.

Till: Min älskade vän och Louies fina faddermor, Jennie.

Mönster: Calendula Cable Socks, decembermönstret i Sockklubben.

Garn: Araucania Ranco Multy, jag tror att det är färg 495.

Stickor: KnitPros strumpisar. 2,5:or.

Revontuli i Zauberball.

Det blev ytterligare en Revontuli. Den här gången i Zauberball, på lite tunnare stickor än vad mönstret anger. För att den inte skulle bli så liten la jag till några varv. Det blev rätt maffiga vändor på slutet, var uppe i en bit över 500 maskor när jag maskade av. Jag gillar Zauberball, det blir väldigt mjukt och härligt. Mottagaren blev också förtjust så jag är nöjd.
Till: Kära lilla mamma som klär så fint i blått.

Mönster: Revontuli, finns gratis på Ravelry.

Garn: Zauberball sock i färgen Stone Washed. Det gick åt någonstans kring 1 och 1/2 nystan.

Stickor: 4 mm rundsticka från KnitPro. 80 cm kabel.

Monkey Socks.

Det här är nog den finaste socka jag stickat. Cookie A gör alltid så roliga sockmönster och det här finns grattis på Ravelry. Det var ett väldigt roligt mönster, lätt att minnas och lagom många repetitioner så jag hann inte tröttna. Jag ska nog sticka ett par till mig själv också fast möjligen med lite längre skaft. Dessa har en repetition mindre på skaftet än vad mönstret sa eftersom jag var lite osäker på garnet.

Till: Bästa svägerskan Lotta.

Mönster: Monkey Socks av Cookie A.

Garn: Colinette Jitterbug i färgen Cherry.

Stickor: Knit Pros strumpisar 2,5.

Jul!

God Jul allesammans! Vi har haft en fin, fin julafton här hemma med alldeles för många julklappar och alldeles för mycket mat. Finaste sällskapet. Jag fick bland annat det här rara glasskåpet av min älskade man, att ha mina garner (ehum... några av dem i alla fall) i så att de inte blir dammiga. Verkligen en kär present, i ett jättestort paket. Säga vad man vill, men nog är det roligt med stora paket under granen?

Nu blir det paus på den däringa decemberutmaningen någon vecka för nu är alla hemstickade julklappar utdelade så nu är det dags att visa lite färdiga alster här på bloggen. Det är ju trots allt en stickblogg så det känns skönt och roligt att kunna visa upp vad jag har haft på stickorna den senaste månaden.

21 - Ett ögonblick till.

Vi var och fikade med några andra bebisar och mammor, i köpcentret i Sickla. Vi satt på Espressohouse och bebbarna var nog inte mer än ca 3-4 månader gamla. Louie satt och tittade på bebis Jonathan, han var oerhört fascinerad av andra bebisar. Plötsligt brister han ut i ett riktigt gapskratt. Så där härligt gurglande med ljud och allt. Det finaste skratt jag någonsin hört. Varmaste mammahjärtat och snyftiga små glädjetårar i ögonvrån. Sen dess har vi skrattat tillsammans varje dag. Älskade unge.

20 - Den här månaden.

Jag gjorde ett så fint ordmoln på wordle.net, men lyckades sen inte få det att synas på bloggen. Hmpf.

19 -Något jag ångrar.

Jag försöker att inte ångra mig. Jag tycker att det känns osunt att gå omkring och ångra en massa saker. Men det är klart att jag är nyfiken på hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade valt annorlunda i vissa situationer i livet. Vad hade hänt om jag hade pluggat efter gymnasiet? Om jag inte flyttat till Stockholm? Om jag inte hade gjort slut med den där killen? Om jag bott utomlands? Om Louie hade fått plats på ett annat dagis? Om jag hade haft hund? Om jag hade käkat något annat än pizza till middag igår? Om jag hade hunnit med den där bussen? Stort och smått. Fast mer än nyfiken är jag inte. Jag är fantastiskt glad och lycklig över mitt liv så som det ser ut och jag ångrar inget som har lett mig dit jag befinner mig idag.

18 - Min bästa födelsedag.

Så tråkig jag känner mig nu, men jag är inget jättefan av födelsedagar. Jag gillar inte överraskningar, min familjesituation är en smula komplicerad och paket är inte världens viktigaste grej för mig.

Häromsistens när jag fyllde år kom min fina svägerska Lotta över. Vi åt potatis- och purjolöksoppa och drack glögg och åt pepparkakor. Jag fick en Dexterbox av sambon. Det var perfekt.

För några år sedan kom min pappa, mamma, farmor och farbror upp till Stockholm på min födelsedag. Vi åt middag på en italiensk restaurang och alla höll sams. Servitören bjöd till och sjöng en födelsedagssång. Det var också perfekt.

När jag fyllde 18 gick vi ut på krogen och jag blev kalasfull. Sov över hemma hos min kompis Toni. Vi snodde en glassgubbe på vägen hem och jag kunde inte sova för jag mådde illa som en lite gris. Tonis illrar sprang lösa i rummet och jag var livrädd. De tyckte nämligen att tår var det smaskigaste som fanns. Det var inte fullt så perfekt.

17 - Mitt favoritminne.

Jag har inget favoritminne. Jag kanske borde säga när Louie kom till världen, men eftersom jag var så nära att stryka med så är minnet från just när han föddes lite för traumatiskt för att kvala in som favorit.

Här kan man läsa om ett av mina knasigaste minnen. Det var när jag träffade min fina, fina vän Linda för allra första gången. Kanske den sjukaste kvällen i mitt liv.

16 - Min första kyss.

Jag var fjorton år. Han hette Martin (inte samma Martin som inlägget om bästisarna). Han var tvillingbror till min dåvarande bästa kompis Erik. Det var alla hjärtans dag och mina föräldrar var borta så vi hade en liten fest hemma hos mig, gänget som brukade hänga. Martin var punkare. Jag tyckte det var jättehäftigt. Det fanns inte så många punkare i lilla Kjula. Dessutom bodde han med sin mamma inne i stan, så han hängde inte med oss så ofta. Alla tjejer var lite kära i honom i omgångar, eftersom han var lite spännande sådär. Vi stängde in oss i mitt rosa flickrum och fånade oss jättelänge innan jag äntligen fick min första kyss. Han smakade snus. Och öl. Och trots det tyckte jag att det var alldeles fantastiskt. Lite konstigt, men ändå alldeles fantastiskt.

Nu för tiden är han gift och har barn tillsammans med lillasystern till en av de politiker jag jobbar med. Det är en liten värld. :)

15 - Mina drömmar.

Jag drömmer om fåniga saker som att jag och sambon ska få fortsätta att vara kära i varandra. Att barnen och vi får vara friska och att jag får leva länge, länge. En liten stuga på landet och ett roligt jobb. Att min syster ska bli frisk. Och kanske, kanske en liten knodd till så småningom. Fast bara kanske. Och verkligen så småningom. :-)

14 - Vad jag har på mig idag.

Idag har jag lufsat runt i mina älskade långkalsonger och skruvat IKEA-möbler. Enda gången jag tar av mig långkalsongerna är när jag tvättar. Haha.

I övrigt har jag underkläder, svarta strumpor, ett svart linne, svarta jeans och en grön munkis från Gröna Studenter. Jag har också satt upp den alldeles för långa luggen i en fånig joystick-tofs mitt på huvudet. Sorry, det blir inte roligare än så.

13 - Veckan som gått

Måndag: Jobbelijobb hela långa dagen. Alma sov över. Stickar färdigt en julklapp.

Tisdag: Hemma med lilleman eftersom storeman var på begravning. Sista ridlektionen i stallet på kvällen. Vi hade hopplektion och jag red lilla favoriten, Cape. Vi var riktigt duktiga. Roligt! Får brev om att vi förmodligen inte får någon dagisplats på söder. Inte alls roligt.

Onsdag: Jobbelijobb igen. Sista riktiga dagen på jobbet innan julledigheten. Kanske ska jag jobba lite på måndag också, men då blir det nog hemifrån tror jag. Stickar färdigt en julklappssocka.

Torsdag: Ringer runt till varenda dagis på Södermalm. Inget napp där. Lilleman får psykbryt på sin skittråkiga morsa. Får ett mycket märkligt telefonsamtal som jag fortfarande inte riktigt skakat av mig än. En riktig skitdag får man nog säga.

Fredag: Babysimmar med Louie på förmiddagen. Han vill stanna hos fröken. Jag ignorerar hans mycket bestämda vilja och tar med mig honom hem. Jag svänger ihop några pepparkakstryfflar att ha i gå-bort-present. Bråkar med både min syster och min mor. Blir sams. Får glada nyheter. Sambon får tillbaka på skatten. Vi firar med indiskt. Upp som en sol, ner som en pannkaka och så upp igen. Lite så.

Lördag: Skickar sambon till IKEA med lång inköpslista. Nu väntar vi på hemkörning av möbler och sen ska jag skruva. Har flyttat Louies säng till andra änden av vårt sovrum. Ska bli spännande att se om han accepterar sin nya sovplats. Städar lite i väntan på möblerna. I eftermiddag kommer Alma.

Söndag: Imorgon är vi bjudna på brunch i Bromma. Och så ska vi köpa gran. Och klä gran.

12 - I min väska.

Jag ska bespara er en bild på eländet. Och så skäms jag lite, för herreminje vilken oreda. Men ärlighet varar längst, så här kommer den nakna sanningen.

Det här är vad jag hittade när jag vände upp och ner på min ljusbruna skinnväska från Esprit som jag har "lånat" av min mamma:

• Plånbok
• Nycklar hem
• Nycklar till jobbet
• Passerkort till riksdagen
• Bankdosa
• Tre små tuber med handkräm
• Munsårsalva
• En ask läkerol
• En tom läkerolask
• Fem ihopknögglade kvitton
• Sex pennor (alla bläck)
• Kalender
• Papper från en halstablett
• En napp
• Ett squeezymellis
• En femtiolapp
• En blöja
• En använd servett
• Ett paket näsdukar
• En halv ask tamponger
• En karta novalucol
• Några alvedon
• Två tior, fyra femmor, tre enkronor och en värdelös femtioöring
• En clementin som sett sina bästa dagar
• Odefinierbara smulor och lite annat skräp

Nu ska jag ägna en liten stund åt att städa upp i väskan tror jag.

11 - Mina syskon.

Igår fungerade inte internet här hemma, så då blev det inga utmaningsinlägg. Men nu så!

Jag har tre halvsyskon. Roland, Anna-Lena och Andreas. Vi delar mamma. Jag är en riktig sladdis. Roland och jag har aldrig bott på samma ställe men Anna och Andreas har jag växt upp med, åtminstone delvis.

Roland är 46 år. Mamma fick honom när hon precis fyllt 18 och om jag har förstått det hela rätt var Rolles pappa ingen trevlig snubbe. Mamma har i princip tagit hand om Rolle själv. Det hela komplicerades av att han har en utvecklingsstörning och är rullstolsburen. Efter några år fick Rolle flyttta till ett annat boende. Det var så man gjorde då. Men mamma och han har mycket bra kontakt. Han åker färdtjänst ut till henne och hälsar på med jämna mellanrum och ibland hälsar hon på honom. Han bor på ett gruppboende, men i en egen lägenhet och så har han ett jobb han tycker om. Han gillar dansbandsmusik men inte mjuka saker.

Anna-Lena är 41 år. Hon bor med sin sambo och deras två barn Daniel och Marcus i Kjula, en liten bit från min mamma. När jag gick på gymnasiet bodde jag praktiskt taget hos min syster eftersom de bodde inne i stan, ganska nära min skola. Jag tycker väldigt mycket om Anna. Hon har liksom alltid funnits där för mig. Anna tycker att det är viktigt med ordning och reda och har alltid varit mån om sitt utseende. Hon sätter familjen främst och både hon och hennes sambo har vigt sina liv åt barnens intressen. Varenda helg har de varit iväg på fotbollsmatcher och i veckorna är det ett evigt skjutsande till träningar hit och dit. De är väldigt bra föräldrar. Tyvärr blev min syster mycket sjuk för två år sedan. Hon är fortfarande dålig och jag hoppas varje dag att vi ska få se någon bättring. Det är väldigt smärtsamt att se henne tappa mer och mer av sitt vanliga jag och jag önskar så innerligt att hon ska få bli frisk snart! Jag saknar min syster.

Andreas är 39 år. Han är den av mina syskon jag känner mig mest lik. Han bor utanför London med sin sambo, hennes tonårstjejer Jana och Paula och deras gemensamma barn Johanna som är 3 år. Andreas jobbar som sjuksköterska. Han bryr sig väldigt mycket om människor. Han kan verka ganska tystlåten men jag har alltid haft lätt för att prata med honom. Innan han flyttade till London delade vi lägenhet här i Stockholm. Det var trevligt. Han är lättsam på det sättet. Han gillar att sitta och greja med tekniska prylar och när vi bodde tillsammans byggde han ihop en egen stereo. Nu ses vi inte så jätteofta eftersom vi båda har små barn och det gör resandet lite komplicerat. I somras var de dock här och hälsade på. Jag hoppas att det inte dröjer så länge innan vi ses igen.

10 - Vad jag har på mig idag.

Eftersom jag har världens skitdag från helvetet (fått världens märkligaste samtal från stallchefen, desperat jagat dagisplats till Louie och tröstat deppig mamma/mormor fast jag mest av allt vill grina själv) har jag knappt klätt mig alls idag.

Jag har på mig underkläder, strumpor, svart linne, svarta långkalsonger och en randig munkis i härliga 80-talsnyanser av vanilj, turkos, korall och grafitgrå.

Nu går jag och drar något gammalt över mig. Morr.

09 - Vad jag tror på.

Jag tror inte på någon Gud. Jag är förvisso medlem i Svenska Kyrkan, men jag skulle inte säga att jag är religiös. Däremot tycker jag att Svenska Kyrkan gör mycket bra saker för väldigt många människor, och jag tycker att det är trevligt att gå i kyrkan någon gång ibland.

När jag var tonåring sökte jag efter något slags svar på livets mening. Skrev mitt specialarbete på gymnasiet om liv efter döden, snöade in ett slag på buddismen och lite new age-flum. Det ledde ingenstans. Det skulle ju förstås vara trevligt, om än knappast troligt, om det fanns ett liv efter detta.

Jag tror på människans godhet. Och jag önskar att mänskligheten kunde respektera naturen lika mycket som hitte-på-gubbar med skägg. Det vore något det.

8 - Ett ögonblick.

Snöigt. Kallt. Sjukt kul. Även för den som knuffar på.

07 – Min bästa vän.

Jag har två favoritbästisar. Vi hängde ihop på gymnasiet och gjorde nästan allt tillsammans. De är fortfarande mina vänner, även om vi inte gör allt tillsammans längre. Martin och jag pratar i telefonen lite då och då och när Louie skulle döpas så kom han och hans flickvän på kalaset. De bor i Norrköping och en vacker dag åker jag minsann dit och hälsar på. Maddsen bor i Australien. Det har hon gjort till och från ända sen vi slutade gymnasiet. Varje gång hon kommer till Sverige ses vi. Det blir i alla fall någon gång om året. När jag fyllde år här om sistens skickade hon en blomma. Det var rart.

När jag gick precis börjat ettan på gymnasiet var jag på en fest. Där var också Martin som gick i min parallellklass. Vi hade musik ihop och jag tyckte han var söt. Vi hånglade. Ett par dagar efter sågs vi vid skåpen i skolan. Han sa att han redan var kär i en annan tjej. Madde. Det gjorde inte så mycket. Fast jag tyckte fortfarande att han var söt. Det kom sig sen som så att vi började umgås lite i samma gäng. Alla tre. När det var dags att börja tvåan slogs våra klasser ihop och efter det var vi oskiljaktiga.

Vi åkte på festivaler och cykelsemester. Drack folköl (fast Madde drack mest Absolut) i varenda park i Eskilstuna. Madde och jag blev vegetarianer och hånglade inne på McDonalds. Oj vad vi tyckte att vi provocerade. Det gjorde vi nog också. Martin och jag hånglade lite varstans. Jag tyckte fortfarande att han var söt. Vi spelade musik, lyssnade på musik, gick på bio. Fikade i alla evigheters, evighet på café Kaka. Hade torsdagsfest hemma hos Madde. Nästan varje torsdag. Det spårade nästan alltid ur. Bestämde oss för en vardagsfylla klockan 11.00 på förmiddagen en lovdag. När Maddes mamma kom hem fick vi hitta på en nödlögn och fly ut i snökylan för att nyktra till. På somrarna tältade vi. Vi bilade till Tåsjö. Där nakenbadade vi, drack vin, klämde ner och 8 personer i en sovsäck och gömde vår kompis Pontus i bakluckan på en bil.

Jag och Martin drack äckligt kaffe i elevrådets styrelserum. Då och då så sent att larmet gick. När vi fyllde 18 flyttade vi praktiskt taget in på Blå, stället där alla band spelade. Vi gick på studentbalen tillsammans och delade såklart flak, alla tre, på studentdagen. Pappa gnällde till tusen över alla svindyra telefonräkningar. Pratade jag inte i telefon med Martin så pratade jag med Madde, eller så pratade vi alla tre samtidigt.

De var de absolut finaste och bästaste vännerna jag kunde ha. Jag är så innerligt glad och tacksam över den fantastiska tid och alla tokiga upplevelser vi delade. Det spelar ingen roll vart de är. I hjärtat mitt bor de alltid. Älskade, älskade Madde. Och älskade, älskade Martin.

06 - Min dag.

Idag är det tisdag. På tisdagar brukar jag spendera förmiddagen med Louie och sen jobba på eftermiddagen. Men idag ska Louies pappa på begravning så jag ska vara hemma med Louie hela dagen.

Nu på förmiddagen ska vi leka. Och kanske städa lite om vi har lust. När lilleman sover middag tänkte jag krypa upp i soffan med min Calendula Cable Socks-stickning. Jag är nästan färdig med den första sockan och känner mig lite stressad över det här med julklappsstickningarna.

Klockan 14.30 ska jag försöka jonglera Louie och ett telefonmöte med min chef och eventsamordnaren på mitt jobb. Samtidigt. Jag hoppas att Pingu har tid att hjälpa mig.

Ikväll är det sista ridlektionen för terminen så framåt sen eftermiddag ska jag dra på mig långkalsonger och raggsockor och åka till stallet. Det är veckans andningspaus för mig.

När jag kommer hem så får jag se om Louie och pappan har lyckats ta sig till festen eller om Louie ligger och sussar sött i sin säng. Om de är hemma så hoppas jag på ett avsnitt Dexter tillsammans med älskling och lite sticktid innan det är dags att sova.

05 - Min definition av kärlek.

Oj. De som känner mig väl skulle nog säga att jag inte är särskilt romantiskt lagd. Jag ger inte mycket för årsdagar, romantiska gester och sånt. Den bästa sortens kärlek är för mig den som får en helt vanlig tråkig och lite grå vardag att fyllas med skratt, fånerier och en varm känsla i magen. Kärlek som vågar ge utrymme och kärlek som sprider små glädjefyllda stunder utan krav på motprestation. Jag känner mycket kärlek för min man. Vi är riktigt bra på tråkiga vardagar. Det är viktigt för mig.

Innan jag fick barn så tänkte jag att människor som sa saker av typen "jag visst inte vad kärlek var innan jag fick barn" var jättetöntiga. Jag tycker fortfarande att de är lite töntiga men jag måste nog ge dem en poäng ändå. Kärleken till Louie är totalt villkorslös. Det är en fantastisk känsla. Och läskig. Han har fyllt en plats i mitt hjärta som jag inte ens visste var tom innan han kom hit. Nästan varje kväll när han har somnat saknar jag honom så mycket att jag vill väcka honom igen. När han skrattar blir jag fånigt lycklig och när han är ledsen går jag sönder en smula. Finaste, finaste Louie. Det finns verkligen inte ord nog att beskriva kärleken jag känner för dig.

04 - Vad jag åt igår.

Egentligen skulle det vara vad jag har ätit idag, men det blir lite för tråkigt så det får bli vad jag åt igår istället.

Frukost: En ostsmörgås och en latte.

Mellis: En latte och några russin (matad av lilleman).

Lunch: En baguette med brie och tomat.

Middag: Jansons och sallad med senapsdressing. Julöl.

Kvällssnacks: En romtryffel (jag lovar, bara en) och en näve ugnsbakade chips med sourcream och sweet chili. Fler än så hann jag inte roffa åt mig innan sambon tömt skålen. :-)

Vanligtvis är jag en småätare av stora mått men igår lyckades jag faktiskt hålla mig i skinnet rätt bra.

03 - Mina föräldrar.

Min mamma heter Lena och min pappa heter Leo. Mamma är 64 år och pappa är 5 år yngre. Min pappa är bara min, men mamma delar jag med mina tre syskon. Well, det kan tänkas att jag delar min pappa en smula med mina syskon också men de har ju en annan pappa också. För ungefär 5-6 år sedan skiljde sig mina föräldrar. Det tyckte jag var rätt skönt, om man nu får säga så. De bor dock kvar i samma lilla samhälle, Kjula. Pappa bor i ett hus och mamma bor i en lägenhet. Typiskt va?

Min mamma är en rar liten mormor. Faktum är att jag tror att hon är världsabäst på att vara just mormor. Det är lite tråkigt att mamma och pappa bor i Eskilstuna eftersom de inte kan hälsa på sådär jätteofta. Mamma har haft en jobbig uppväxt vilket kan lysa igenom lite då och då men allt som oftast är hon precis hur bra som helst. Mamma har reumatism och har varit sjukpensionär i ganska många år. Innan dess jobbade hon inom äldreomsorgen. Det är mamma som har lärt mig att sticka, fast nu är det oftast jag som lär henne. Jag är glad att hon är så pass pigg att hon orkar leka med sina barnbarn.

Min pappa har estniskt ursprung. Farmor och farfar kom till Sverige som flyktingar. Farfar gick tyvärr bort i cancer för ett antal år sedan men farmor finns kvar hos oss. Pappa och jag har haft en ganska så komplicerad relation men det känns inte så roligt att blogg om sådant. Nu när jag är vuxen, och vi kan välja när vi ska umgås och inte behöver umgås så länge åt gången tycker jag att vi har det bra. Vi har väldigt mycket gemensamt, jag och min pappa. Han är väldigt musikalisk och har turnerat omkring med dansband när jag var yngre. Nu, på äldre dar, har han fördjupat sitt travintresse och är delägare i inte mindre än tre travhästar. Han ringer ibland när han har varit i stallet och mockat skit. Det är rart tycker jag. Pappa ställer alltid upp om vi behöver hjälp, trots att han jobbar mest hela tiden. Han är också en mycket stolt morfar!

02 - Den första kärleken.

Den första riktiga kärleken. Hette Axel. Jag var 16 och han var 18. Han var lång, smal och spelade gitarr som en gud. Vi hånglade massor. Jag tänker rätt ofta på att jag är väldigt glad över att han var min första kärlek. Det finns så många dåliga kärlekar, men han var den bästa första kärlek man kan ha. Fin var han. Ruskigt blå ögon och fina, fina händer. Jag var alldeles för ung för att vara ihop. På riktigt. Så det slutade inte så fint som det började. Det är jag lite ledsen för. Förlåt Axel.

Utmaning - en om dagen.

Eftersom det inte blir så mycket stickat tänkte jag att jag skulle försöka mig på den däringa utmaningen som florerar runt i bloggkretsar. En om dagen i tjugofyra dagar. Givetvis är jag ju hopplöst efter för tanken är väl att det ska vara lite som en adventskalender. Jag får väl köra två om dagen kanske.

Den första dagen ska jag presentera mig själv. Vilket kan vara en av mina sämsta sidor. Dålig start, hum...

01- presentera mig själv.

Jag heter anli. Jag är 28 år gammal. Jag bor på söder i Stockholm med en lite större man som heter Ulf, en lite mindre man som heter Louie och lite då och då med en cool tjej som heter Alma. Jag jobbar på ett kontor. Jag gillar mitt jobb, även om det är lite väl administrativt och inte så kreativt. Jag försöker vara lite kreativ hemma istället. Jag stickar. Nästan alltid. Till och med på jobbet ibland. En gång i veckan är jag den jag var förr. En sån där tjej i ett stall. Annars är jag väldigt mycket mamma. Det blir lätt så när man har en liten kille som är ett och ett halvt. Jag är ytterligt förtjust i att vara Louies mamma. Det är det absolut roligaste jag vet. En gång i tiden spelade jag i band och läste mängder med böcker. Man kan inte hinna allt. Nu hinner jag till exempel inte skriva mer. Så det kan bli.

Romtryfflar till alla!

Det blir lite pysslande nästan varje dag så här i juletider. Och eftersom jag inte vill outa mitt julklappsstickande här på bloggen förrän efter att klapparna är överlämnade så får jag väl sprida lite julestämning på annat vis.

Idag har vi bakat romtryfflar, jag och lilleman. Tryfflar är gott och går snabbt och lätt att göra. Bra när man har en liten kille som inte har jordens bästa tålamod.

Du behöver:

1 knapp dl vispgrädde

200 g 70% choklad (jag tog Lindts för den hade de på min butik men annars är ju en rättvisemärkt variant att föredra)

Ca 1 msk smör

3-4 msk rom

Bryt chokladen i mindre bitar. Koka upp grädden. Häll grädden över chokladen och rör som en tok så att chokladen hinner smälta innan grädden svalnar. Smeten ska vara jämn och utan klumpar. Tillsätt smöret och romen och blanda ordentligt.

Lägg lite bakplåtspapper på en bricka eller plåt. Ta två skedar och forma tryfflar. När du har förvandlat smeten till ca 25-30 tryfflar så är det dags att sprinkla över kakao. En tesil brukar funka fint.

Förvara svalt tills de ska ätas.

Här fick fina, älskade kaffemaskinen vara med på ett hörn. Kaffe och tryfflar, kan det bli bättre än så?

Givetvis kan spriten bytas mot annan valfri sort, exempelvis whiskey eller cointreau.

Långpannebak.

Idag har vi julknytis på jobbet och mitt bidrag är den här mjuka pepparkakan med vaniljfrosting och lingon. Godast blir den egentligen med apelsinfrosting men man tager vad man haver som den däringa Warg brukade säga.

6,5 dl filmjölk

6,5 dl socker

9 dl mjöl

1 dryg matsked kanel

1 dryg matsked nejlika

1 knapp matsked kardemumma

1 halv matsked ingefära

1 matsked bikarbonat

250 g smält smör

3-4 msk rårörda lingon

Blanda filmjölk och socker. Blanda de torra ingredienserna. Rör i det torra i fil/socker-blandningen. Tillsätt smöret och sist lingonen. Häll i långpanna klädd i bakplåtspapper. Grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter, 200 grader.

100 gram rumsvarmt smör

2,5 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker (med äkta vaniljstång)

1 pkt philly

Rör ihop smör med de torra ingredienserna. Rör därefter i phillyn. Se upp för klumpar!

När kakan svalnat brer du ut frostingen på kakan. Strö över frusna lingon. Ät.

Hjärta sockgarn.

Jag fick frågan i en kommentar till ett blogginlägg nedan om vilka sockgarner jag gillar. Och eftersom jag inte gillar mina favoritsockgarner utan fullkomligt ÄLSKAR dem så kan jag ju inte låta bli att förära dem med ett alldeles eget blogginlägg.

ChiliGredelins sockarn Marilyn är ett fantastiskt mjukt och lättstickat garn. Merino, silke, bambu och nylon och så fantastiskt fina färgställningar. Handfärgat såklart. Jag har bland annat stickat FaFaFa Socks i Marilyn Pour Homme.

Marilyn Pour Homme

En annan favorit är Colinette Jitterbugg i 100% merinoull. Det är också ett handfärgat garn som bland annat går att köpa här. Superduper mjukt det också. Favoritfärgen är Cherry men det finns hur många jättefina färger som helst.

Colinette Jitterbug Cherry

En lite billigare variant på ett handfärgat garn är det jag visade nedan. Araucania Ranco Multy i 75% ull och 25% nylon. Det är ett lite strävare garn där färgerna är lite softare än i de två ovanstående garnerna. Ett väldigt fint garn! Det kan du också köpa här.

Araucania Ranco Multy

Decembermönstret i Sockklubben.

Den här månaden var det roligt att klicka sig in på Sockklubbens medemssida. Månadens mönster heter Calendula Cable Socks och ser ut så här...

Jag har börjat på mina och stickar dem i det här garnet.

Det blir nog fint!

Lite julpyssel.

Barnen var hemma och krassliga igår så vi har passat på att julmysa och pyssla lite. Pepparkakorna bakade vi i helgen och idag garnerade vi dem med kristyr och hängde i köksfönstret.

Varsin pepparkaka med namn på.

Rosa och vita prickar runt omkring.

Och så Almas små mästerverk.

Bästa kristyren tycker jag att man gör med en äggvita 3-5 dl florsocker (beroende på äggets storlek) och några droppar av något surt. Jag tog äppelcidervinäger den här gången men oftast använder jag citron. Och sen karamellfärg i valfri kulör förstås!

Findus Goes To France

Eftersom det är så skralt på bloggen med färdiga projekt att visa upp (pga julklappstillverkningen) letar jag lite i gömmorna efter sådant

som jag missat att visa upp. Det här är en basker som fick följa med i Mixa&Matcha-paketet som skickades till fröken Lisa.

Mönster: Inget alls. Jag improviserade och det blev väl i ärlighetens namn lite sådär. Den stickades med glädje och kärlek, jag hoppas att det kompenserar.

Stickor: Knit pro 5,0 mm, 40 cm rundsticka.

Garn: Drops Nepal i Findus-grönt. M&K eco ull-rester i mörkgrått till ränderna.

(Förlåt Lisa att jag provade baskern. Jag har inte löss.)

1:a advent.

Lussekatterna bockade vi ju av häromdagen. Idag har vi varit ute och busat i snön, bakat pepparkakor, hängt upp julstjärnorna och gjort i ordning adventsljusstaken. Nu ska jag krypa upp i soffan med lite glögg och nybakade pepparkakor med lite mögelost. Och en stickning såklart. Det blir lite skralt med stickbilder på bloggen ett tag framöver då det är fullt fokus på julklappsproduktion. En vill ju inte avslöja klapparna i förtid, om någon nu skulle råka kika in här.

Stora julebaket är igång.

Igår bakade jag och Grodprinsen lussekatter. Nåja, efter att lilleman ätit lite mer lussedeg än vad mamma ansåg vara hälsosamt fick han vackert hålla sig till russinen och mamman fick slutföra baket lite på egen hand. Det doftade ljuvligt i hela lägenheten! Och idag har vi ätit lussekatter till frukost. De taffliga iPhonebilderna från gårdagens bak besparar jag er.

Idag ska pepparkaksdegen sättas och julstjärnorna upp i fönstren sen är vi redo för glögg och adventsmys.

Det som blev kvar...

Den här lilla bollen är vad som blev kvar när mina Monkey Socks nyss blev färdiga. Jag undrar om den hade räckt till ytterligare en mönsterrapport per socka? Jag fegade ut lite och gjorde bara fem mönsterrapporter (istället för som beskrivningen angav, sex) på skaften. Det var nog rätt smart, det är verkligen på håret om det skulle ha räckt. Kanske ska jag lägga upp maskor och testa att göra två mönsterrapporter av garnet som är kvar, bara för skojs skull? Eller så hugger jag in på något annat. Har ett par julklappar, en beställning och så min kofta som pockar på uppmärksamhet. Jag ska blocka lite och fästa ett par trådar men sen så lägger jag förstås ut bilder på de färdiga apsockarna!

Utmanad.

4 TV-program jag ser:

• Så mycket bättre
• Top Model (jag vet, hur töntigt som helst)
• Idol
• Ska precis börja med första säsongen av Dexter (på box)

4 saker jag gjort idag:

• Skrämt bonuspinglan till tårar (hon ville att jag skulle immitera Vrålmonstret, jag var lite för bra)
• Varit ute i snön med Grodprinsen
• Ätit resterna från gårdagens födelsedagsmiddag till lunch (potatis- och purjolökssoppa med dijon och persilja, godaste soppan)
• Druckit kaffe. Många gånger. Och stickat lite förstås.

4 saker jag längtar efter:

• Att bli helt frisk
• Att det ska ordna sig med förskoleplats för Grodprinsen
• En herrgårdshelg med spa och fantastisk mat med Sambon vore inte fel
• Att älskade syster ska få må bra igen

4 saker på önskelistan:

• Att vi får vara friska, hela familjen. Och lyckliga. Så töntig har jag blivit med åren.
• Garn. Garn, garn, garn.
• En ny vagn till Grodprinsen
• En målare och färg så att barnkammaren och vårt sovrum blir ommålat någon gång

Apa!

Jag gav mig i kast med novembersockorna i sockklubben, trots att jag bestämt mig för att låta bli. Det var precis ett så tråkigt mönster som jag befarat. Jag tror inte att jag ägnade mer än ett par timmar åt mönstret innan jag gav upp.

Letade upp ett roligare sockmönster på ravelry istället. Bästa Cookie A gör så fina sockar att man nästan gråter. Ovan är första halvan av ett par Monkeys (Knitty-länk) i galet rosa Colinette Jitterbug Cherry. De ska bli en julklapp till någon som inte läser bloggen (hoppas jag innerligt).

Det kom ett paket...

Och vilket paket sen! Tack snälla, snälla Lisa. Fina praliner, te som doftar ljuvligt. En jättefin mugg med texten "I knit therefore I am". Knitpro spetsar och kabel vilket är lite läskigt för jag stod och fingrade på just denna kabellängd och tjocklek på spetsar här om dagen. Och så det fantastiskt vackra och mjuka Semilla-garnet som jag också har tittat på innan men inte köpt.

Och förresten så tror jag att Lisa kanske har den absolut snyggaste handstilen i världen. Kortet såg nästan tryckt ut, så fint skriver hon. Fina, fina Lisa. Tack!

Just nu.

Två av mina garngalej-compadres har blivit med stickblogg. Titta in till dem och säg hej! Elina hittar du här och Linnea huserar här.

Jag är nästan färdig med den första ärmen på min Smocked Cable Coat. Lång möteseftermiddag på jobbet gör att jag har goda förhoppningar om att snart vara klar och kanske till och med hinna börja på ärm nummer två. Tänker förresten att det är skönt att en inte är bläckfisk. Två armar är tillräckligt långtråkigt.

Jag tror att jag har bestämt mig för vännens halvvantar. En kortare variant av de där finingarna som Anta tipsade om för ett par veckor sedan. De med fläta som Clara stickar har designat. Om vännen tittar in här får hon gärna kika och se vad hon tycker. Och protestera om de inte faller henne i smaken förstås.

Garngalej.

I eftermiddag har flickorna varit här och fikat och stickat. Louie hade lekkamrat i form av liten Ylva och vi lite större barn lekte med våra stickor och garner. Fina sambon hade bakat scones till oss och min nya, älskade kaffemaskin försåg oss med kaffe. Det blev inte jättemycket stickat. Kanske mer pratat och barnpassat, men det var väldigt trevligt och den däringa ärmen fick sig lite välbehövlig uppmärksamhet. Nu känns den rolig igen!

Revontuli - färdig!

En liten sneakpeak av min färdiga, men oblockade, Revontuli. Den blev rätt liten men jag är väldigt nöjd. Ja, den ser kanske inte så kul ut, oblockad och kornig, fotad i mörkret med min iPhone men den är jättefin. Den blev verkligen som ett höstlöv. Inte så stor men tillräcklig för att man ska kunna slänga den ett varv om halsen eller låta den värma axlarna. Jag känner på mig att det här kommer att bli ett favoritmönster.

Mönster: Revontuli

Garn: Kauni Effekt (EV). Det gick åt mindre än ett nystan (150 g) men jag har inte vägt den än. Skulle gissa på ca 125-130 g.

Stickor: KnitPro strlk 5. Rundsticka såklart.

Nu stickas det vidare på den där nedrige ärmen, och så håller jag på och pillar lite med ett mönster på ett par halvvantar som jag lovat en vän. Och så har jag en idé för en mössa jag skulle vilja sticka. Och kanske är det där novembermönstret i Sockklubben inte så tokigt ändå...

Revontuli och framtida stjärnor.

Jag har en bekännelse att göra. Jag är addicted. Jag. Kan. Inte. Sluta. Sticka på min Revontuli alltså. Det började illa. Jag fuskade redan i måndags (måndag är Smocked-Cable-Coat-day, om du har missat mina regler för vad som får stickas när). Vi hade personaldag på jobbet och eftersom Revontulin kräver lite mindre tankeverksamhet än koftan så fick den följa med istället. Sen hämtade jag upp det lite. I måndagskväll la jag upp maskorna till koftans första ärm och satte igång. Tisdagen flöt också på utan något fuskande men igår kunde jag inte längre hålla mig. Jag köpte en längre kabel till rundstickan och tänkte att jag bara skulle sticka över sjalen, från den ena stickan till den andra. Sen var det kört. Hela kvällen igår stickade jag Revontuli och nu har jag bestämt mig för att strunta i reglerna. Revontuli för hela slanten är det som gäller, så länge det känns kul. Det är rena meditationen att sticka på fantastiska sjalen. Räknandet av maskor blir som ett mantra och Jag. Kan. Inte. Sluta.

Lille sonen tog sina första inledande steg mot att blir en stickare igår. Han älskar att klappa på mammas fina garner och igår fick han tag på en stickning. Med paniken i halsen kastade jag mig åt hans håll (det har mest varit repa upp som gällt för hans del tidigare) men stoppade mig själv i sista sekund. Där satt den lille, i skräddarställning, och gnuggade stickspetsarna mot varandra så som han sett mamma göra. 16 månader och redan på gång. Sötunge!

Här är jag nu.

Igår vad det måndag och dags att börja på en ny del av koftan, allt enligt mina egna regler. Det är dags för ärmarna. Inte min favorit kanske, men det är bara att bita ihop och sticka på.
Så här långt hann jag på min Revontuli i helgen. Fuskade lite och tog med den till jobbet igår också. Dålig bild, men just nu sitter den på en 40 cm-kabel. Det var vad jag hade hemma i rätt storlek när jag började och jag har inte hunnit till garnaffären för att köpa rätt storlek. Nu börjar det dock bli dags, det är riktigt trångt för de dryga 240 maskorna. Jag älskar verkligen färgerna. Jag tror att den kommer att se ut som ett gigantiskt höstlöv när den är färdig.

Supersnabb leverans.

Har inte hunnit blogga om den supersnabba leveransen från Garnkorgen. Jag beställde garnet i torsdags eftermiddag och på fredag förmiddag fick jag en avi i brevlådan som sa att mitt paket fanns att hämta klockan 15. Mindre än ett dygn efter att jag lagt beställningen var mitt garn framme! Vilken service.

Kaunigarnet ska få bli en sjal. Jag har börjat på en Revontuli (mönstret finns på Ravelry, men jag fick inte till det med länken). Det är ett superenkelt och logiskt sjalmönster vilket är precis vad jag behöver. Trist bara att Kauninystanet börjar med nästan exakt samma färg som koftan jag stickar... Vi får se hur det blir.

Hoppsan...

Jag skulle beställa en härva Cascade till, från Garnkorgen, då jag inte är säker på att mitt lager räcker för att göra koftan färdig. Jag har ju gnällt här på bloggen tidigare om att mitt lager med enfärgade sockgarner är lite skralt så det råkade visst följa med två härvor Colinette Jitterbug också, i färgerna Cherry och Wasabi Squeeze. Och sen så har jag funderat på att sticka en sjal i Kauni Effekt. Så då fick det följa med lite sånt också. Bäst att passa på när man ändå betalar frakt. Eller hur? (Ursäkternas mästarinna...)

Älskar färgerna här. Liksom höstigt och vårigt på samma gång.

Cherry,

Och giftiga wasabi!

Nemesismönstrade halvvantar - färdiga!

Snabb och rolig stickning, perfekt som ett litet mellanprojekt. Jag har stickat efter mönstret till Nemesis, dvs 64 upplagda maskor. Först stickade jag mönstret på bägge sidor en gång, och sen bara på ovansidan (slätstickning i handflatan). En halv liten tumme fick det blir också.

En liten ovansida

En liten slätstickad handflata med en liten tummetott

Två halvvantar och ingen hand

Mönster: Nemesis, fast i vantformat.

Garn: Restgarn, ChiliGredelins Marilyn Pour Homme.

Stickor: KnitPros 2,5 strumpisar.

Halloweenkaka

Energin räckte inte riktigt till idag. Hade jag varit lite piggare hade jag och Alma gått ner till torget och köpt en pumpa och gjort en lyckta till balkongen. Men en halloweenkaka bakade vi iaf tillsammans. En läskig en, med spindlar på!

Det är en helt vanlig chokladkaka, med chokladglasyr och kristyr som nät. Själva spindeln är en kola som jag har doppat i smält choklad. Benen är choklad som jag spritsat i "benform" och sen låtit stelna. Bu!

Mellanprojekt - Nemesismönstrade halvvantar.

Nu har jag bestämt vad mitt första mellanprojekt blir. Reglerna ser ut som följer (ja, jag måste ha något slags regelverk kring extrastickningar när jag håller på med något stort projekt för självdisciplin har jag inte):

Varje måndag börjar jag på en ny del på koftan (ex. en ärm). När den delen är färdigstickad får jag göra något annat (ett mellanprojekt), fram till måndagen som kommer. Då är det dags att påbörja en ny del av koftan.

Om jag lyckas följa mina egna regler så borde koftan inte ta mer än sex veckor att sticka färdigt. Hittills har jag klarat av bakstycket och den första ärmen så än så länge håller jag mitt eget tidsschema.

Det första mellanprojektet påbörjades igår, framför idol. Jag fick ett kommentartips av Anta om att sticka Claras halvvantar. De är verkligen superfina men eftersom min kofta är flätstickad så var jag inte så sugen på att sticka flätor även i mellanprojektet. Dock gick jag igång på det här med halvvantar. Vi har det nämligen dödskallt på jobbet och halvvantar är ju perfekta när man sitter framför datamaskinen och grejjar och fryser om händerna. Eftersom jag ännu inte tröttnat på Nemesismönstret och dessutom gav bort min färdiga sockar så får det blir ett bar halvvantar där Nemesismönstret återanvänds. Jag kvar av det underbara garnet från Chiligredelin som jag använde till mina Fa Fa Fa Socks och det är så underbart mjukt. Perfekt till mina vantar!

Mellanprojekt?

Jag hade tänkt varva koftstickningen med novembersockan i Sockklubben. Dock så gillade jag inte mönstret alls så jag tror att jag hoppar över den och försöker fundera ut något annat att sticka parallellt med koftan. Jag vill gärna ha något mindre projekt. Någon som har något tips?

Jag har också lagt mitt Mixa&Matcha5-paket på lådan idag. Det ska bli mycket spännande att se vad mottagaren tycker om innehållet. Och lite nervöst är det också förstås.

Hemma igen!

Nu är vi hemma! Ett bakstycke, några extra kilon och ett litet sömnunderskott fick vi med oss hem. Lilleman var måttligt förjust i resesängen och är inte van vid att dela säng med mamma eftersom han vanligtvis sover gott i sin spjälis hemma så det blev en del gnäll och stånk under nätterna. Som vanligt känns det som att vi borde ha stannat längre. Det är så många jag vill hinna träffa när jag är hemma och så vill jag ju hinna slappa och ha det lugnt lite också. Nu fick slappandet stryka på foten en smula men härligt har vi haft det. Och en hel del sticktid hann mamman till synes snylta till sig. Fantastiskt vackert garn vilket tyvärr inte riktigt framgår på bilden. Mörkt olivgrönt med svaga skiftningar i gyllene halmgul och oljig midnattsblå.

Gone knitting.

Nu åker jag, Louie och stickningen till Drottningmodern aka Mormor. Vi ska andas frisk luft, dricka mycket kaffe (nåja inte alla av oss), slappa och ha det gott. På återseende någon gång i mitten av nästa vecka!

Garn på posten och Mixa&Matcha5.

Igår kom mitt paket med Cascade från Garnkorgen. Väldigt fint garn, dock inte alls i den färgen som visades på hemsidan. Jag hade kollat in Cascades egna hemsida innan som tur var och färgen där stämmer mycket bättre överens med hur det verkligen ser ut och tack och lov är det en superfin färg. Annars hade jag nog blivit lite besviken, eftersom det är en helt annan färg än den som syns hos Garnkorgen.

Så här ser garnet ut...

... och inte så här.

Ser fram emot att lägga upp de första maskorna och börja sticka min Smocked Cable Coat.

De senaste två dagarna har jag stickat på något som jag inte kan visa upp här på bloggen förrän om några veckor. Det är nämligen en liten grej som jag tänkte skicka med i mitt Mixa&Matcha5-paket. Jag har fått min byteskompis nu, hej Lisa! Det är så roligt att fundera på vad jag ska skicka med i paketet. Fast lite nervös är jag. Jag har läst Lisas blogg lite i smyg hur länge som helst och hon är ju så cool... :-)

Miniraggisar - färdiga!

Mönster: Nä, fast jag borde nog skriva ner hur jag gjorde för passformen blev riktigt, riktigt bra. Storleken är ca 21.

Garn: Åre Raggsocksgarn, som jag fick i sockgarnsbytet.

Stickor: KnitPro strumpstickor 3.0.

Bilder på en lite gladare Louie i koftan.

Louies snedknäppta kofta - färdig!

Så här glad blev Louie när jag bad honom mannekänga lite i sin nya tröja.

Om han fick sitta vid sidan om och pilla med knapparna gick det lite bättre.

Raglan.

Och så en liten knappkant.

Mönster: Ur Kreativ Stickning.

Garn: M&K Eco babyull och så lite rosa ur restgarnskistan.

Stickor: Tråkiga metallisar i 3 och 3,5.