11 - Mina syskon.

Igår fungerade inte internet här hemma, så då blev det inga utmaningsinlägg. Men nu så!

Jag har tre halvsyskon. Roland, Anna-Lena och Andreas. Vi delar mamma. Jag är en riktig sladdis. Roland och jag har aldrig bott på samma ställe men Anna och Andreas har jag växt upp med, åtminstone delvis.

Roland är 46 år. Mamma fick honom när hon precis fyllt 18 och om jag har förstått det hela rätt var Rolles pappa ingen trevlig snubbe. Mamma har i princip tagit hand om Rolle själv. Det hela komplicerades av att han har en utvecklingsstörning och är rullstolsburen. Efter några år fick Rolle flyttta till ett annat boende. Det var så man gjorde då. Men mamma och han har mycket bra kontakt. Han åker färdtjänst ut till henne och hälsar på med jämna mellanrum och ibland hälsar hon på honom. Han bor på ett gruppboende, men i en egen lägenhet och så har han ett jobb han tycker om. Han gillar dansbandsmusik men inte mjuka saker.

Anna-Lena är 41 år. Hon bor med sin sambo och deras två barn Daniel och Marcus i Kjula, en liten bit från min mamma. När jag gick på gymnasiet bodde jag praktiskt taget hos min syster eftersom de bodde inne i stan, ganska nära min skola. Jag tycker väldigt mycket om Anna. Hon har liksom alltid funnits där för mig. Anna tycker att det är viktigt med ordning och reda och har alltid varit mån om sitt utseende. Hon sätter familjen främst och både hon och hennes sambo har vigt sina liv åt barnens intressen. Varenda helg har de varit iväg på fotbollsmatcher och i veckorna är det ett evigt skjutsande till träningar hit och dit. De är väldigt bra föräldrar. Tyvärr blev min syster mycket sjuk för två år sedan. Hon är fortfarande dålig och jag hoppas varje dag att vi ska få se någon bättring. Det är väldigt smärtsamt att se henne tappa mer och mer av sitt vanliga jag och jag önskar så innerligt att hon ska få bli frisk snart! Jag saknar min syster.

Andreas är 39 år. Han är den av mina syskon jag känner mig mest lik. Han bor utanför London med sin sambo, hennes tonårstjejer Jana och Paula och deras gemensamma barn Johanna som är 3 år. Andreas jobbar som sjuksköterska. Han bryr sig väldigt mycket om människor. Han kan verka ganska tystlåten men jag har alltid haft lätt för att prata med honom. Innan han flyttade till London delade vi lägenhet här i Stockholm. Det var trevligt. Han är lättsam på det sättet. Han gillar att sitta och greja med tekniska prylar och när vi bodde tillsammans byggde han ihop en egen stereo. Nu ses vi inte så jätteofta eftersom vi båda har små barn och det gör resandet lite komplicerat. I somras var de dock här och hälsade på. Jag hoppas att det inte dröjer så länge innan vi ses igen.